Sverige behöver fler disputerade officerare. Det vill säga officerare som ägnar sig åt vetenskaplig forskning som resulterar i en godkänd doktorsavhandling. Peter Thunholm, professor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, understryker att det inte främst handlar om akademins behov, utan om det svenska försvarets kvalitet. Han pekar på sjukvården som ett illustrerande exempel.
– Bland annat tack vare att sjuksköterskor forskar och disputerar har vården utvecklats och stärkts mot en allt mer evidensbaserad vård, alltså vård som grundar sig på vetenskap och fakta.
Men även själva verksamheten hos Försvarshögskolan behöver fler disputerade officerare. Lärosätet har en lång historia men har bara haft högskolestatus sedan 2008. För att ytterligare akademisera verksamheten sker nu en viss omorganisation, vilket bland annat innebär fler chefspositioner som är vikta för just disputerade officerare.
– Det kommer att underlätta för den som vill göra en akademisk karriär som militär. Förut har det har varit lite otydligt inom Försvarsmakten hur man som disputerad officer kan gå vidare, säger Peter Thunholm.
Militär erfarenhet krävs
Han är själv snarast ett mönsterexempel på hur akademin kan bidra till försvarsverksamheten. Efter en inledande traditionell karriär, som ledde till chefsbefattningen på ingenjörstruppernas officershögskola i Eksjö och sedan tre år i operationsledningen på Högkvarteret, närmade han sig forskarbanan och blev doktorand på Försvarshögskolan 1998.
Hans doktorandprojekt skulle komma att få mycket stort genomslag i Försvarsmakten. Det handlade om beslutsfattande och planering.
– Mer specifikt gick det ut på att hitta en bättre metod för planering under tidspress på brigad- och divisionsnivå. Och i dag används metoden i armén, marinen och delar av flygvapnet. Många känner nog igen den under benämningen PUT, planering under tidspress.
Hans forskning är ett bra exempel på varför officerare behöver forska. En civil person hade svårligen kunnat utveckla den här metoden, hävdar han, eftersom det krävs någon med praktisk militär erfarenhet för att kunna förstå de unika förutsättningarna.
Samarbete med Försvarsmakten
I dag finns inte mer än ”drygt en handfull” disputerade officerare på Försvarshögskolan, säger Peter Thunholm. Inom Försvarsmakten uppskattningsvis lika många. Totalt rör det sig om ett femtontal.
– Men vi ser ett ökande intresse, även om det knappast står horder utanför dörren som vill in på doktorandutbildningen.
Och även om han säger att de egentligen redan i dag borde ha fler disputerade officerare inom Försvarshögskolan är förutsättningarna för tillväxt goda. Här spelar det utvecklade samarbetet med Försvarsmakten en betydande roll, så att en officer som kommer tillbaka från några år på Försvarshögskolan vet att hans eller hennes akademiska kunskaper och erfarenheter återspeglas i både lön och typ av uppgifter.
Torbjörn Engelkes tittar på hur lojalitet påverkas av ledarskap eller av gemensamma identiteter inom en grupp.
Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten
Överstelöjtnant Torbjörn Engelkes: ”Jag är en officer som lärt mig vapnet forskning”
I sommar disputerar överstelöjtnant Torbjörn Engelkes efter fyra års forskning. Han säger att han vill vara ”interfacet mellan forskning och praktik”. Och bidra till att göra Försvarsmakten vassare.
Vad forskar du om?
– Det handlar om lojalitet. Enligt våra doktriner ska vi vara lojala mot varandra och mot uppgiften. Men vad betyder det? Vad innebär det att vara lojal? Innebär det att jag gör vad som helst och är beredd att bryta mot lagar och regler exempelvis? Och vad händer när lojalitet mot exempelvis familj, kollegor – eller mot mina egna värderingar – krockar med andra lojaliteter?
– Jag tittar också på hur lojalitet påverkas av ledarskap eller av gemensamma identiteter inom en grupp. Det finns också personlighetsaspekter som är intressanta att jobba vidare på avseende lojalitet.
Varför valde du det området?
– Lojalitet är en väldigt tung kärna inom den militära professionen. Vi vill ju ha lojala medarbetare som ställer upp när det väl gäller. Och som kan bevara försvarshemligheter, i princip till den dag de dör av hög ålder – vissa saker är ju faktiskt så pass hemliga. Det kan vara svårt, särskilt i situationer där du kanske utsätts för påtryckningar eller hot.
– Och lojalitet går inte att tvinga fram, du måste fostra fram det. Det är väl därför det intresserar mig. Lojalitet är ett begrepp vi ibland slänger oss med utan att ha riktig koll på vad det är.
Hur kan din avhandling ge oss bättre koll?
– Jag tror att den kan ge individer tillräckliga insikter för att de ska kunna problematisera det för sig själva, resonera kring det och få en djupare förståelse för att begreppet har många bottnar. Sen är ju tanken att man ska forska vidare på det.
Varför forskar du?
– Av flera skäl. Dels gillar jag att ta reda på hur saker och ting fungerar. Dels har jag under många år upplevt att Försvarsmakten behöver utveckla sin förmåga att omsätta ny forskning och kunskap till verklighet – och det vill jag bidra till.
Hur ser du på dig själv, som officer eller akademiker?
– Jag är absolut officer – en officer som fått lära sig vapnet forskning. Jag förstår forskningsvärlden bra nu, och kan omsätta exempelvis kunskapsbehov hos organisationen till texter som gör att vi kan få ut ännu mer av forskning. Så jag hoppas kunna bidra till att få in vår profession i den forskning vi beställer och som utförs.
Du har nyss kommit tillbaka till Försvarsmakten. Varför?
– Jag tror på att växla mellan Försvarshögskolan och utbildningarna där, och Försvarsmakten. Om jag skulle vara kvar på Försvarshögskolan resten av karriären finns det ju en risk att jag förlorar den militära professionskunskapen.
– Man ska inte glömma att officerarnas roll är att organisera militära tvångsmedel – det är vårt jobb. Vi ska inte bli akademiker.
Patrik Hulterström tittar på hur krigsspel kan ge oss värdefull kunskap.
Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten
Kapten Patrik Hulterström: ”Det känns som slöseri om jag inte fortsätter forska”
Han började sin militära karriär som kustjägare och arbetade flera år som attackdykare i Sverige och utomlands. Sedan 2008 hör Patrik Hulterström till Försvarshögskolan. Om ett år disputerar han efter fem års forskning.
Vad forskar du om?
– Jag tittar på hur krigsspel kan ge oss värdefull kunskap. Det är en metod vi har använt länge – och som jag själv var med och införde i undervisningen på Försvarshögskolan. Och även om jag är övertygad om att det är en bra metod finns det ingen forskning kring den, och inga riktigt bra svar på hur metoden fungerar.
– Det jag menar med krigsspel är att du använder kartor och symboler eller spelpjäser, olika abstraktioner av slagfältet och dess styrkor, för att åskådliggöra ett stridsförlopp. Och min definition av krigsspel kräver en tänkande motståndare. Någon som agerar utifrån sina egna intentioner och förmågor.
Varför valde du det området?
– Jag har ett intresse för just krigsspel och det föll sig naturligt att titta på det ur ett kunskapsperspektiv, eftersom jag tidigare har studerat filosofi där just kunskapsteori är en stor del. Jag möter också ofta frågor om hur just krigsspel kan hjälpa oss i utbildningen, och har inte haft några välunderbyggda svar.
Hur kommer det sig att du började forska?
– Jag gillar att utmana mig själv och har studerat vid sidan av mitt jobb i över 20 år nu. När jag började på Försvarshögskolan 2008 fick jag möjlighet att skriva en c-uppsats i krigsvetenskap, och min handledare uppmuntrade mig, vilket ledde till att jag först studerade filosofi under fyra år.
– Jag har alltid velat utmana mig själv rent intellektuellt och göra något mer än bara vara ute i skogen och att dyka. För det var ju också kul, men det här är en mer mental utmaning.
Varför ska officerare överhuvudtaget forska?
– Hela idén med akademiseringen av officersutbildningen är ju att vi officerare, militärer, ska äga vår egen kunskapsutveckling. Och då måste man ha disputerande inom det egna fältet. Samtidigt, om vi nu ska forska om något så komplext och svårt som krig och strid så måste man nog ha en officersbakgrund, för att förstå vad det är för problem man står inför ute på slagfältet.
Har du några planer på att gå tillbaka till Försvarsmakten?
– Jag har ju gått en forskarutbildning under fem år och då skulle det kännas lite som slöseri om jag inte fortsätter att forska.
– Sen tror jag att man skulle kunna göra det i ett tajtare samarbete med Försvarsmakten. Om vi nu ska äga vår kunskapsutveckling ska man kanske nyttja disputerade och forskande officerare på högskolor.
– Men jag utesluter inte att gå tillbaka, men då ska det vara någon tjänst där jag verkligen har nytta av min forskarutbildning.