Så förbereder Försvarsmakten övergången till fossilfria drivmedel

När civilsamhället i hög takt anpassas för fossilfria drivmedel får det påtagliga konsekvenser för Försvarsmakten. Gustav Krantz på Försvarsmaktens försörjningssektion reder ut vilka – och varför en övergång till biobränslen inte är oproblematisk.

stridsvagnar
stridsvagnar
Det lär dröja innan vi ser eldrivna stridsvagnar på övningsfälten. Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

För bara tiotalet år sedan var elbilar en exklusivitet. En doft av framtid och något bara välbeställda hade råd med. I dag drivs ungefär hälften av alla nya bilar helt eller delvis av en elmotor och utvecklingen bort från fordon som drivs med bensin - och dieselmotorer accelererar.

Samtidigt sker en ständig utveckling av nya typer av bränslen för dessa, med målet att sänka transporternas utsläpp av växthusgaser. Utvecklingen bort från fossila drivmedel inom civil transport går med andra ord fort. Enligt regeringsbeslut ska Sverige vara ”klimatneutralt” – summan av utsläpp tillsammans med åtgärder som koldioxidlagring och inköp av utsläppsrätter från andra länder ska vara noll – senast år 2045.

Gustaf Krantz försörjningssektionen
Gustaf Krantz, Försvarsmaktens försörjningssektion. Foto: Henrik Lundqvist Rådmark/Försvarsmakten

Försvarsmakten står visserligen för en försvinnande liten del av den totala volymen av utsläpp, men har precis som andra aktörer i samhället en skyldighet att arbeta för minskade utsläpp från sin verksamhet. Också av rent militärt operativa skäl behöver en anpassning ske av vilka drivmedel förbanden tankar sina fordon, fartyg och maskiner med.
– Om vi inte kan använda samma drivmedel som de civila användarna måste vi ju bygga en egen logistiklösning, vilket skulle skapa en del bekymmer, konstaterar Gustav Krantz på Försvarsmaktens försörjningssektion.

Ingen egen forskning

Han arbetar med bland annat drivmedel och frågor om hur myndigheten framgent säkerställer tillgången till lämpliga drivmedel för hela sina verksamhet. Däremot bedriver Försvarsmakten i dag ingen egen forskning inom området, utan behöver anpassa fordonsparken utifrån de alternativa drivmedel som kommersiella aktörer tar fram, påpekar han.

Något som komplicerar bilden är fordonens långa livslängd. Det finns i dag fordon i drift som är från 60 - och 70-talet, så det är inte orimligt att anta att stora delar av dagens fordonsflotta kommer att finnas kvar 2045.

Så vad kommer Försvarsmakten att tanka sina stridsvagnar och övriga fossilbränsledrivna fordon med efter 2045?
– Högst troligt ett bränsle som liknar dagens. Men som förhoppningsvis inte är producerat av fossil olja, utan av hållbara råvaror.

Sådana finns förvisso redan i dag, exempelvis i form av HVO. Det är just ett så kallat biodrivmedel (framställs av vegetabilisk olja) med i stort sett samma egenskaper som diesel. Och just HVO är det drivmedel som även två forskare på FOI pekar ut som det troligaste alternativet på kort sikt, i rapporten Klimatneutral försvarsmakt – analys av fossilfria vägval för försvarsgrenarna.

Till skillnad från det andra biodrivmedlet som förekommer, FAME eller RME (Rapsmetyl ester), har HVO goda lagringsegenskaper, vilket är avgörande för Försvarsmakten. FAME kan inte lagras mer än ungefär ett halvår. Försvarsmakten behöver kunna lagra bränsle betydligt längre än så, bland annat av beredskapsskäl.

Avvikande uppfattning

Men det finns skäl att ifråga-sätta bilden av HVO som ett miljömässigt hållbart alternativ, enligt Gustav Krantz. Själva bränslet är det visserligen, men i ett större perspektiv blir bilden en annan. Han menar att vetenskapligt grundade uppfattningar snarare pekar på motsatsen.
– Det handlar inte så mycket om själva tillverkningen från råvara till drivmedel, utan om produktionen av själva råvaran – växterna.

Kortfattat går resonemanget ut på att den mark som behövs för att odla växter som kan bli till HVO i stort sett redan är upptagen av odling av föda. Och för att frigöra ny mark behöver skog huggas ned, vilket i sig ökar utsläppen av växthusgaser. Bilden är givetvis mer komplex än så, understryker Gustav Krantz, men konstaterar att det i princip bara är i Sverige och möjligen Finland som den positiva bilden av HVO dominerar.
– Det är hur som helst inget vi i Försvarsmakten kan påverka nämnvärt, utan vi behöver följa den utveckling som sker kring drivmedel i samhället i övrigt.

Kan inte Försvarsmakten gå över till eldrivna fordon?
– Absolut, el kan vara en lösning för vissa typer av fordon och för viss typ av användning. Men krav på bland annat uthållighet och tillgänglighet begränsar användningsområdet mer än i de flesta civila sammanhang, säger Gustav Krantz.

Även författarna till FOI-rapporten, Björn Nyqvist och Tomas Mårtensson, pekar på att exempelvis eldrift på längre sikt kan vara en framkomlig väg för en del av Försvarsmaktens behov. I rapporten lyfts också en annan aspekt av drivmedelsfrågan i Försvarsmakten, nämligen flygvapnets behov. Enligt rapporten står flyget för cirka 70 procent av mängden drivmedel som används i Försvarsmakten, och därmed också för den absolut största andelen utsläpp.

Särskilda behov

På flera håll i världen pågår utveckling av olika alternativa, fossilfria drivmedel för jetflyg. Försvarsmakten och FMV samarbetar med USA kring ett av projekten och redan 2017 genomfördes lyckade prov med ett biojetbränsle i Gripen-plan. Förra året gjordes ytterligare tester. USA:s flygvapen har också med framgång prövat ett drivmedel framställt av koldioxid.

Även marinen har speciella behov, med ett stort antal vitt skilda farkoster ofta med olika förutsättningar för en övergång till fossilfria drivmedel. Enligt FOI-rapporten pekar mycket på att metanol blir framtidens drivmedel inom marinen, i synnerhet då det sker en stark utveckling mot det bränslet inom civil sjöfart. På kort sikt, däremot, bedömer rapportförfattarna att man växlar över till HVO, alltså samma bränsletyp som de bedömer ter sig rimligast för Försvarsmaktens markfordon.

Gustav Krantz understryker att frågan om framtidens drivmedel påverkas av flera faktorer, varav vissa i dag är okända, som en enskild aktör som Försvarsmakten inte har någon kontroll över. Han understryker att det också kan bli så att utvecklingen tar en oväntad riktning och så att säga byter spår.
– Det skulle ju kunna tänkas att man ser något mer innovativt. Och i vissa nischapplikationer kanske det går utmärkt att gå över till el eller något slags bränsleceller.

Framtiden är med andra ord oviss när det gäller vilka drivmedel Försvarsmakten ska använda i framtiden. Men det lär i vart fall dröja innan vi ser eldrivna stridsvagnar på övningsfälten.