Varför gör man grundutbildning vid din ålder?
– Två faktorer drev mig till det. När jag mönstrade i min ungdom tyckte jag det lät idiotiskt att göra lumpen, men efter att ha träffat folk som jobbat i Försvarsmakten, gedigna människor med unik erfarenhet, började jag sörja att jag inte tog vara på möjligheten. Under skogsbränderna 2018 runt Kårböle som är nästgårds till mina hemtrakter ville jag göra en insats, men det är inte så lätt när man inte finns i rullorna och det kändes frustrerande, sen har tanken gått och gnagt.
Vad fick dig att göra slag i saken?
– Jag åt middag med en bekant och då råkade jag säga att om jag mönstrat i dag skulle jag ge järnet. Då sa hon, du kan söka tills du är 45! Jag hade inte fattat att man kunde söka som frivillig, men när jag senare undersökte saken insåg jag att det går, jag har ingen partner eller barn att ta hänsyn till - det är nu eller aldrig.
Varför just jägarutbildning?
– Vid mönstringen gick det bra och när inskrivningsförrättaren frågade vad jag var sugen på, var svaret; inga fordon eller båtar, men jag gillar skogen, tält och snö.
Till arméns jägarbataljon alltså? Vet du vad det innebär, undrade inskrivningsförrättaren. Och det visste jag ju inte. Men jag ryckte i alla fall in 28 juni förra året.
Hur har det varit?
– Det är bland det roligaste jag gjort i mitt liv, en helt extrem resa i upplevelser och utmaningar. Jag har fått frågan om kroppen håller, och visst är de unga snabbare på korta distanser, men här handlar det mer om uthållighet. Långdistansare är ju oftast som bäst runt 40. Den största utmaningen har väl handlat om att ge upp bekvämligheten från sitt tidigare liv och att inte äga sin kalender.
Hur är det att vara äldst i plutonen?
– Skillnaden syns främst när vi ska hem på permis, för när uniformen åker på känns det som åldern nollas. Jag har kanske agerat plutonspappa genom att bidra med min livserfarenhet kring kärleksproblem och hur bostadskön fungerar, men i gengäld fått lära mig hur Snapchat funkar. Jag är förvisso äldre än befälen, men i den här kontexten är jag en elev vilken som helst, jag har all respekt för dem, de är väldigt kunniga.
Vad har varit tuffast med utbildningen?
– Schemat har varit späckat, med mycket tjänstgöring i fält från tidig morgon till sent på natten. Dessutom kom vintern tidigt med kyla runt 30 minus, och få ljusa timmar vilket har krävt bildförstärkare många gånger. Jag har gjort många jobbiga saker i livet, åkt Nordenskiöldloppet som är 22 mil och deltagit i tuffa triathlontävlingar, men det går inte att jämföra med jägartjänst i subarktiskt klimat.
Det bästa då?
– När plutonen fungerar som en välsmord cykel, det är en fantastisk känsla. Även om det uppstår problem agerar alla som en enda enhet, det är ett lagspel på topp. Att ta sig igenom sånt som är jobbigt och motbjudande svetsar samman människor på ett unikt sätt och glädjen som kommer efteråt är obeskrivlig.
Vad sker nu när du muckat?
– Först ska 14 ur kullen cykla från Arvidsjaur till Stockholms slott som avslutning och förhoppningsvis börjar jag på Stridsfoto i Enköping (på Ledningsregementet, reds anm) till hösten.