– Vi övar på en av våra huvuduppgifter, som är att motverka säkerhetshotande verksamhet, berättar major Max Skarp som är ställföreträdande chef på 13:e säkerhetsbataljonen. Det kan låta kryptiskt, men det innebär att vi skyddar Försvarsmaktens skyddsvärda anläggningar, materiel, personal, information och förmågor.
Under övningen har de värnpliktiga fått uppdraget att öka skyddet kring objekt och anläggningar i skogen som är viktiga för totalförsvaret, såsom radiomaster, mobilmaster och andra anläggningar kopplade till samhällsviktiga funktioner.
13:e säkerhetsbataljonen är ett av de Försvarsmaktsgemensamma förbanden som genomför skarpa insatser nationellt och internationellt och dessa uppdrag kan vara kopplade till det som de värnpliktiga nu fått öva.
Major Max Skarp, ställföreträdande chef på 13:e säkerhetsbataljonen, deltog vid inskrivningen av soldaterna som kallats in med stöd av lagen om totalförsvarsplikt.
Foto: Mona Olsson/Försvarsmakten
– Men jag skulle säga att vi oftare tittar på förmågor eller information som vi vill skydda i våra skarpa insatser, säger Max. När vi övar med de värnpliktiga övar vi mer mot krigsliknande förhållanden.
Scenariot är misstanken att ett annat land, som kallas Murinius, förbereder ett anfall mot Sverige. Vi befinner oss i gråzonsskedet; fred råder och det finns ingen krigsförklaring, men vi är på gränsen till krig. Ett antal objekt som är viktiga för totalförsvarets ledning måste därför skyddas och bevakas.
Övningen har byggts upp med tilltransport av förbanden från Göteborg, Enköping och Kungsängen till Uppland. Ett antal soldater har kallats in med stöd av lagen om totalförsvarsplikt och Militärbas Kungsängen har genomfört en aktiveringsövning. Därefter har de inpliktade också anslutit till övningsterrängen kring Gimo.
Det vi övat på fungerar
Inledningsvis prövas enheternas förmågor i mindre enheter för att eskalera till koordinering av alla plutoner och slutligen testas samordning på den högsta övade nivån, som är bataljonsledningen. Max menar att en bra övning behöver ha inslag av realism, så att det finns ett realistiskt spel i botten även om det är en fiktiv miljö. Därefter krävs en bra sammansättning av förband som gör saker tillsammans och en idé som hänger ihop från början till slut.
– Det finns ett värde i att öva tillsammans med andra förband, som vi arbetar tillsammans med i vardagen. Vi såg tidigt att det soldaterna, grupperna och plutonerna har övat på fungerar. De rutinerna sitter, säger Max.
Krigsförbandsövning ska genomföras vart fjärde år och det som framför allt skiljer en KFÖ från till exempel en skvadrons- eller bataljonsövning är att även pliktpersonal och tidvis tjänstgörande personal kallas in för att knyta ihop förbandet alla delar.
– Det är mer utmanande att föra samman de olika kategorierna, men jag skulle säga att det egentligen är mest utmanande administrativt, kommenterar Max. Det är inte svårt att kalla in personal enligt pliktlagen, bara man har bra framförhållning. Man måste också ha med sig att de kan begära uppskov på grund av tjänst eller familjeförhållanden. Sedan följer inryck, pårustning, inskjutning av vapen, tillpassning av skyddsmask, repetition av sjukvårdstjänst och fordonsbestämmelser, de som har förarbevis ska skriva nya prov och i vissa fall köra upp, till exempel halkbana, för att få förnya förarbevisen. På det sättet blir det en ökad administration, men själva genomförandet är förvånansvärt likt för någon som inte har varit inne på fyra år eller mer. De presterar lika bra som inneliggande värnpliktiga. De är hungriga helt enkelt, säger Max.