Här svarar överstelöjtnant Christoffer Edin på frågor om svenskt militärt försvar i rymden. Han är stridskraftföreträdare för flyg och rymd vid ledningsstabens inriktningsavdelning:
Christoffer Edin är stridskraftföreträdare för flyg och rymd vid ledningsstabens inriktningsavdelning.
Foto: Jerry Lindbergh/Försvarsmakten
Varför är rymden intressant ur ett försvarsperspektiv?
– Alla domäner som kan nyttjas för att bedriva militära operationer är intressanta ur ett försvarsperspektiv. För att Försvarsmakten ska kunna utveckla någon form av förmåga kopplade till rymddomänen krävs en förståelse för den, samt för hur en motståndare kan tänkas använda den.
– Rymddomänen har länge haft en stödjande roll för övriga domäner, exempelvis för tjänster som navigation, kommunikation samt bild- och signaldata för underrättelsebearbetning.
När blev rymden en arena för krig?
– Svår fråga. Det beror på vad man menar med begreppet krig. Man ska dock ha klart för sig att rymden alltid varit militariserad i någon utsträckning och även fast rymden mest har använts som en stödjande domän så har tankar på vapen i rymden funnits lika länge. Under de senaste åren har krig i rymden återaktualiserats och blivit en framträdande fråga.
– Generellt kan man dock säga att USA och Sovjetunionen inledde kapprustningen med rymdförmågor under senare delen av 60-talet, med system som skulle detektera avfyrning av kärnvapen så att man skulle hinna skjuta vedergällningssalvor. Sedan dess har rymden främst varit en arena till stöd för andra domäner, enligt svaret ovan.
– Dock finns det numera system som kan störa eller förstöra satelliter som används direkt eller indirekt av militära förband. I och med detta finns det också ett behov av att kunna skydda dessa satellitsystem. Exempelvis har ett antal nationer visat att de från marken kan skicka robotar ut i rymden för att förstöra satelliter i rymden (ASAT, Anti Satellite) eller att genom att lägga sina egna satelliter nära andras skyddsvärda satelliter för att kunna påverka och störa deras funktioner.
– Dessa rymdförnekande förmågor har gjort att man identifierat behovet av att skydda och försvara egna rymdsystem.
– På senare år har det därför skett ett skifte där allt fler länder operationaliserat rymddomänen, man betraktar alltså rymddomänen som en arena där krig kan komma att bedrivas. Det innebär att man har anpassat doktriner, genomfört organisationsförändringar samt numera utbildar, tränar och utvecklar kapacitet för krigföring i rymden. Rymden är en del av spelplanen tillsammans med övriga domäner och de är starkt sammankopplade.
Vilka hot mot Sverige är kopplade till rymddomänen?
– Man kan, förenklat, dela upp hotbilden i två komponenter. Den första handlar om ett underrättelsehot mot Försvarsmaktens verksamhet där andra länder kan utnyttja rymdsystem för att spana mot svenska förband, installationer och verksamhet och därmed uppnå ett informationsöverläge mot oss. Informationen kan då utnyttjas för att fatta beslut och ta initiativ innan eller utan att svenska förband kan agera. Spaning kan också ge målinformation till vapensystem med långa bekämpningsavstånd.
– Den andra komponenten handlar om hot mot satelliter. Genom att tillfälligt eller permanent bekämpa en satellit, alternativt påverka dess genererade data, så förnekar man de tjänster och förmågor som den bidrar till.
Vad gör Försvarsmakten inom rymddomänen?
– Försvarsmakten har genom forskning, teknikutveckling och studier följt utvecklingen inom rymdområdet under lång tid, utöver att abonnera på kommersiella tjänster, såsom satellitkommunikation, bilddata och militär GPS. I Försvarsmaktens strategiska inriktning, FMSI 2021-2030, anger ledningsstaben fortsatt utvecklingsverksamhet, nationella och internationella samarbeten samt samverkan med rymdbasen Esrange som viktiga verksamheter. Parallellt med detta ska man planera för framtida förmågor. Flygvapenchefen har det övergripande ansvaret för rymddomänen på samma sätt som han har för luftdomänen.
– För att skapa en god förutsättning för vidare arbete ingick Försvarsmakten i april ett avtal med US Spacecom (del av USA:s försvarsdepartement som anvarar för militärens verksamhet i rymden). Genom avtalet får Försvarsmakten information om satelliters position och beräknade banor, vilket är grunden för en god situationsförståelse.
Vilka förmågor har vi, vilka behöver vi?
– Övergripande behöver vi ha förmågor som ger oss information för vår egen taktik på marken och för att kunna förvarna hela totalförsvaret, i en operationsmiljö som är väldigt utsträckt geografiskt, men som krympt i tid.
– Förmågorna måste dessutom vägas mot kapacitet i andra domäner. Exempelvis kan en kamera antingen hängas på ett Gripen-plan eller på en satellit, och den lösning som bäst möter Försvarsmaktens behov är också den lösning Försvarsmakten ska eftersträva.
– De områden som Försvarsmakten arbetar med att införa i det korta tidsperspektivet är spaning och följning av satelliter från markbaserade sensorer. Detta bland annat för att bli en bidragande part i samarbetet med US Spacecom.
– Vilka förmågor vi därefter bör sträva efter kräver en djupare analys, med tillhörande hotbildsanalyser och ekonomiska beräkningar. Generellt kan man dock utgå ifrån att defensiva förmågor, det vill säga skydd mot hot och påverkan från rymdbaserade system, kommer att föregå eventuella offensiva förmågor.
Hur sker samarbete med andra aktörer och andra nationer?
– Utöver det nya samarbetet med USA så är Försvarsmakten representerad i ett antal forum med målsättning att samordna utvecklingen inom rymddomänen. Nationellt sker detta främst inom vår egen forskning och teknikutveckling där Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Försvarets materielverk (FMV) är våra naturliga och huvudsakliga samarbetspartners. Försvarsmakten samverkar även med andra myndigheter som Rymdstyrelsen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), och Polisen. Internationellt samarbetar vi med Europeiska försvarsbyrån (EDA), Det nordiska försvarssamarbetet, Nordefco och enskilda länder genom bilaterala samarbeten. Under förra året inleddes även ett samarbete inom rymdfrågor med Finland inom Fise-samarbetet.
Hur ser kopplingar till övriga försvarsgrenar ut?
– Det taktiska domänansvaret för rymden ligger på flygvapnet. Det innebär att de ansvarar för att utveckla och producera förmågor till allas nytta och att även på taktisk nivå stödja alla avnämare inom Försvarsmakten, genom att samla in och distribuera underlag till dem som behöver.
Vilka är de största utmaningarna för utveckling av ”rymdförsvar”?
– Även om rymdrelaterad verksamhet blivit avsevärt mycket billigare på senare år så skulle det kosta en hel del att bygga upp nya förmågor från grunden. I dagsläget har Försvarsmakten inarbetat rymdförmågor som en delmängd av andra system- och organisationsutvecklingar, och därmed hållit ned kostnaden.
– Även avtalet med US Spacecom är kostnadsfritt, men om vi ska utveckla nya, mer autonoma och kvalificerade förmågor, så kommer det vara kostnadsdrivande, både materiellt och organisatoriskt. Materiel kan man alltid köpa om man frigör ekonomiska medel. Personal är inte lika enkelt. Det tar tid att attrahera och utbilda människor, detta i en tid då Försvarsmakten ska växa personellt på flera fronter, vilket även skapar en intern konkurrens över de som söker sig till Försvarsmakten. Här gäller det att vi prioriterar det viktigaste först och att vi avväger det mot andra behov.
Hur påverkar omvärldsutvecklingen behovet av förmågor för rymdförsvar?
– Omvärldsutvecklingen är väsentlig för Försvarsmaktens behov av rymdförsvar. Ju mer samhället i stort blir beroende av rymdbaserade tjänster, och ju mer Försvarsmaktens antagonister investerar i förmågor som inverkar på rymddomänen, desto större blir Försvarsmaktens behov av olika förmågor där.
– Försvar av enskilda satelliter är svårt, de kan exempelvis inte manövrera som på film och ballistiskt skydd som pansarplåt hjälper inte heller. Man måste i stället utveckla kapacitet att vidmakthålla själva förmågorna; i det fall en satellit sätts ur funktion ersätts den med en ny. Detta kräver i sin tur att kostnaden för hela logistikkedjan av tillverkning, uppskjutning och kontroll av satelliter måste tryckas ned eller bäras av flera aktörer.
– En bra liknelse kan göras med den enorma utvecklingen av internetbaserade tjänster som skett de senaste 30 åren, med tillkommande cyberhot och behov av cybersäkerhet, såväl civilt som militärt. Den som i dag har känslig information i databaser utan vare sig brandväggar, loggningsfunktioner eller säkerhetsmjukvara har försatt sig själv i ett tämligen risigt läge. Detta är ett möjligt scenario även för rymddomänen och Försvarsmakten arbetar proaktivt för att inte försätta sig i en sådan situation.