Från Boden i norr till Revinge i söder: Under gårdagen gick många tjejer och killar in genom grindarna i syfte att påbörja sin militära grundutbildning – och för att bekanta sig med varandra, sina befäl, men också med troligtvis tidigare okända begrepp som ”uppställning”, ”marschfärdig” och ”framrycka”. På I 19 ryckte 300 värnpliktiga in för att under de kommande tio månaderna utbildas till en rad olika befattningar.
– Hos oss utbildas manöverplutoner bestående av stridsfordonsbesättningar och skyttegrupper som tillsammans bildar konceptet pansarskytte. De värnpliktiga kommer tidigt att lära sig att inställa sig under det gemensamma ansvarets krav och förstå att vi alla är en liten kugge i ett större koncept som bara fungerar om alla gör det som förväntas av dem. Det gör vi genom kvalitativ utbildning med höga krav, säger Daniel Mattsson, ställföreträdande kompanichef på pansarskyttekompaniet vid Norrbottens regemente.
Gammal är äldst
Vid Livgardet, Sveriges äldsta förband, var det också inryck. I Kungsängen togs drygt 260 nya värnpliktiga emot under måndagen och det var en dag fylld med inskrivning, kontroller och uthämtning av materiel.
Ett av de befäl som nu ska leda de nya värnpliktiga är Erik Håkansson, ställföreträdande kompanichef vid 12:e motoriserade skyttebataljonen, Livgardet.
– Vi ser fram emot utbildningsåret. Det inleds med soldat- och befattningsutbildning, fortsätter med övningsserien i vår och avslutas med Aurora 2023. Det ska bli kul att se de värnpliktiga utvecklas och bli en del av bataljonens förmåga. Och på sikt kommer vi också se hur det ökar brigadens förmåga, säger Erik Håkansson.
Värdegrund viktig
I Skövde och Kvarn skedde inryck på både Göta trängregemente och Skaraborgs regemente: T 2 tog emot närmare 270 värnpliktiga och P 4 cirka 310 värnpliktiga.
– För att få full effekt av utbildningen krävs att soldaterna trivs och kan lita på såväl sina gruppmedlemmar som officerare. Därför är det viktigt att redan från start skapa en utbildningsmiljö där man oavsett grad vågar säga ifrån och prata om saker för att lära och reda ut, säger Mona Bäck, bataljonschef vid T 2.
På andra sidan heden – den öppna ytan där Markstridsskolan utgör länken mellan de två större förbanden i Skövde – råder samsyn i frågan.
– Vi jobbar hårt med respekt för varandra och inneboende olikheter, men det vi kanske lägger mest fokus på är ett språkbruk som är respektfullt och som bidrar till att alla känner sig bekväma i sina grupper och plutoner. Det bidrar till det vi är här för att utbilda, krigsdugliga soldater som jobbar med varandra och inte bryter ned varandra med negativ jargong och tillmälen, säger Daniel Lagrell, kompanichef Noraskog kompani på Skaraborgs regemente P 4.
Muck viktigare än inryck
Sveriges sydligaste förband, P 7, hade också inryck under måndagen. Till Revingehed anlände över 250 nya rekryter som kommer att utbildas till allt från ledningssoldater till fordonsförare och stridsvagnsladdare.
– Detta är naturligtvis en viktig dag. De nya rekryterna utgör en betydande del av vår tillväxt sett till både krigsförband och att många av dem är morgondagens kollegor. Som anställda soldater och officerare kommer de att ha en avgörande roll i det svenska försvarets fortsatta och långsiktiga förstärkning och tillväxt, förklarar regementschef Lennart Widerström.
På Arméstaben i Enköping ryckte inga värnpliktiga in, men det betyder inte att gårdagens inryck gick Karl Engelbrektson förbi. För mer än 40 år sedan ryckte han in för att göra sin värnplikt.
Och han minns precis hur det var.
– Jag ryckte in på I 17 i Uddevalla, som skyttebefäl i 15 månader. Jag var jättestressad och i början hade jag stora problem med att göra marschanträde. Tack vare mycket bra befäl löste sig både det och nervositeten, säger Karl Engelbrektson.
Han vill passa på att hälsa alla nyinryckta välkomna till armén – och betonar att inrycket egentligen inte är det viktiga.
– Se istället till hur många som rycker ut och därmed kan krigsplaceras, i ett krigsförband. Där och då blir varje svensk soldat en del i Försvarsmaktens tröskeleffekt, avslutar Karl Engelbrektson.