Så förändrar kriget i Ukraina svensk säkerhet

Den rådande säkerhetsordningen som gemensamt system i Europa har upphört. Rysslands anfallskrig mot Ukraina utgör en avgörande brytpunkt för svensk och europeisk säkerhet. Det framgår av den rapport som Försvarsmakten i dag lämnat till regeringen.

venska och amerikanska soldater
venska och amerikanska soldater
Arkivbild från övningen Defender Europe 22. Svenska och amerikanska soldater upprättar gemensamt Däcksbro 300 över floden Narew i Polen. Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

– Det pågående kriget i Ukraina och västvärldens reaktioner på kriget är den mest omvälvande händelseutvecklingen i Europa sedan det kalla krigets slut. Kriget och dess följder kommer att få stor påverkan på den försvars- och säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa under lång tid framöver, säger brigadgeneral Johan Pekkari, på Försvarsmaktens högkvarter.

Rysslands krig i Ukraina riktar sig såväl mot Ukrainas existens som självständig stat som mot den europeiska säkerhetsordningen i sin helhet. Istället för den regelbaserade världsordning som växt fram efter andra världskriget försöker Ryssland uppnå ett system med intressesfärer för stormakterna, där mindre och medelstora stater inte tillerkänns någon självständighet i sina säkerhetspolitiska vägval. Långsiktigheten i Rysslands agerande mot Ukraina och andra grannländer gör att det finns anledning att tro att Rysslands säkerhetspolitiska ambitioner kommer att kvarstå oavsett utgång i kriget, och inte nödvändigtvis ändras av ett skifte på presidentposten.

– I sin krigföring i Ukraina visar Ryssland upp en stor hänsynslöshet och en stor riskvilja, vilket måste påverka bedömningar av Rysslands framtida agerande. Ryssland har visat sig mer eller mindre likgiltigt inför krigets lagar och civila dödsoffer, och tycks ha en hög tolerans för egna militära förluster, säger Johan Pekkari.

Natomedlemskap krigsavhållande i Sveriges närområde

Försvarsmakten konstaterar att Sverige som allierad i Nato kommer att möta en ny dynamik vad avser hot, utmaningar och försvarsmöjligheter. Enligt Natos nya koncept ska medlemmar i Nato bidra till alliansens tre kärnuppgifter: avskräckning och försvar, krisförebyggande och krishantering, samt säkerhetssamarbete.

– Detta betyder att Sverige som Nato-medlem förväntas kunna verka med militära förmågor såväl för försvaret av Sverige och allierade, som för krishantering och säkerhetssamarbete, säger Johan Pekkari.

Sverige måste fortsatt kunna möta angrepp och försvara sitt territorium även som allierad i enlighet med artikel 3 i Nordatlantiska fördraget. Detta kräver ett starkt försvar med tillräcklig förmågebredd. Sveriges totalförsvar måste kunna hantera hot och angrepp såväl över som under gränsen för väpnat angrepp. Ett motståndskraftigt samhälle och en stark teknik- och industribas bidrar också till att uppfylla Sveriges åtaganden enligt artikel 3.

Klimatförändringarna ökar instabiliteten

Klimatförändringarna kommer att vara en av de tyngsta drivkrafterna för framtida instabilitet och konflikter. Ju längre tidsperspektiv i analysen, desto större betydelse får klimatförändringarna, så länge som den globala uppvärmningen fortsätter. Även i ett tioårigt tidsperspektiv förväntas klimatförändringarna bidra till ökad instabilitet i flera regioner genom påverkan på livsmedelsproduktion, vattenbrist och ökad förekomst av extremväder. Denna påverkan kan ge upphov till ekonomiska kostnader, social oro, migrationstryck och underminera styret av berörda stater och regioner.

Den begynnande omställningen från fossila bränslen till förnyelsebar energi kommer att få geopolitiska konsekvenser på grund av energiförsörjningens centrala roll i ekonomin.
– Konkurrensen ökar kring vissa naturtillgångar, bland annat råvaror som används i samband med elektrifiering och energilagring eftersom stormakterna vill säkra sin tillgång till dessa, säger Johan Pekkari.

Omställningen kommer också att påverka försvarsmakters användning av fossila bränslen vilket kan leda till ökande investeringsbehov och utmaningar för interoperabiliteten om länder genomför omställningen i olika takt.

Maktförskjutning från väst till öst

En central trend i den världsordning som utvecklats under senare år är den globala maktförskjutningen från väst till öst, där flera länder i Asien vuxit i ekonomisk och politisk styrka i förhållande till Nordamerika och Europa. Det främsta uttrycket för denna utveckling är stormaktskonkurrensen mellan USA och Kina, som bedöms utgöra det viktigaste geopolitiska förhållandet under lång tid framöver.

– Det är dock inte säkert att vi går mot en ny bipolär värld, trots att Ryssland är i konflikt med västvärlden samtidigt som rivaliteten mellan USA och Kina fortsätter. Medelstora stater såsom exempelvis Indien, Japan, men också EU och Storbritannien, kommer att ha stor påverkan på den globala maktbalansen genom sina säkerhetspolitiska val. Flera av de medelstora makterna kan förväntas vilja undvika att ensidigt ta ställning för USA eller Kina, säger Johan Pekkari.