Kriget i Ukraina har både gett nya insikter och visat att gamla sanningar fortfarande är giltiga. I sitt 13 sidor långa memo ”Några observationer från kriget i Ukraina av relevans för svenskt försvar” sammanfattas de slutsatser som kan dras efter drygt tio månader av krig.
– Motstånd lönar sig, och tidigt och tydligt motstånd är utomordentligt viktigt för att visa att ett angrepp skett och att offret försvarar sig, säger Robert Dalsjö.
Motståndsvilja och resurser
Den ukrainska statsledningens förmåga att mobilisera folkets motståndsvilja och väcka omvärldens vilja till stöd beskrivs som oumbärlig. Det konstateras också att ett stort konventionellt krig konsumerar enorma mängder resurser i en omfattning som inte behövts på decennier.
Åtgången av artilleriammunition har varit enorm och de volymer som förbrukats är fullt jämförbara med vad som förbrukades på östfronten under andra världskriget.
Underskattning och överskattning
FOI-rapporten konstaterar att Västvärlden har överskattat rysk militär förmåga men ändå underskattat dess farlighet – benägenheten att gå i krig, riskaptiten och brutaliteten. Ryssland har samtidigt brist på manskap, särskilt skyttesoldater, vilket tvingat fram mobilisering av värnpliktiga.
Drönare och precisionsvapen
Drönare av olika typer har använts i stor skala av båda sidor. Det handlar om både militära drönare och enkla kommersiella modeller som används för spaning eller för att släppa lätta laddningar.
En stark utveckling av såväl drönare som motmedel mot sådana kan förväntas. Likaså har precisionsvapen som raketartillerisystemet Himars och den gps-styrda granaten Excalibur visat sig utomordentligt värdefull.
Gamla sanningar gäller än
Kriget i Ukraina har visat att lätt infanteri med effektiva vapen kan vara mycket effektivt i bebyggelse och skyddad terräng och kan där slå mot mekaniserade förband, inte minst genom att angripa motståndarens underhållslinjer.
Det är en taktik som Försvarsmakten övade i stor skala under kalla krigets dagar och nu behöver överväga igen.
Kraften i information
Ukraina har från början haft ett starkt informationsöverläge genom att västländer delat med sig av olika typer av data eller hela den militära lägesbilden. Detta har rimligen kraftigt underlättat Ukrainas beslutsfattande och möjliggjort både djärva drag och precisionsbekämpning av mål långt bakom fronten.
Inget luftherravälde
Varken Ryssland eller Ukraina har lyckats etablera luftherravälde, för rysk del främst på grund av ett starkt och uthålligt ukrainskt luftvärn. Luftrummet har därför blivit en sorts ingenmansland där båda sidor kan operera, men med hög risk.
Det ryska taktiska flyget har undvikit att uppträda i områden där egen radartäckning saknas, troligen därför att piloterna enligt rysk praxis styrs hårt av flygstridsledare på marken.