Samverkan med Nato fortgår inför det kommande medlemskapet i alliansen. I veckan genomförde svenska och finska flygvapnet en aktivitet över Baltikum under ledning av Nato. En multinationell vigilance activity – en aktivitet som visar att Nato och partnerländerna har förmågor att verka och agera tillsammans i komplexa uppgifter och i stora sammansatta företag, Comao, med en hög tillgänglighet.
Från svenska flygvapnet deltog 172:a stridsflygdivisionen från F 17 med sex Jas 39 Gripen och en av de svenska stridspiloterna fick uppgiften att vara mission commander, MC, för uppdraget.
– I denna typ av aktivitet är det första gången en svensk stridspilot agerar som mission commander. Det visar inte bara att vi är redo och integrerad i Nato-sammanhang, det visar även att vi är redo att ta ”lead” i en komplex uppgift, säger den svenske stridspiloten med callsign Flamer.
En mission commander ska lösa det flygtaktiska uppdraget och har två uppgifter – att se till att uppdraget kan lösas och att genomföra uppdraget på ett flygsäkert sätt. Som MC börjar uppdraget innan genomförandet. Ordern, Air Tasking Order, med uppdraget får MC normalt ungefär ett dygn innan genomförandet. I detta fall genomfördes planeringen på distans från respektive deltagarland, vilket gjorde koordineringen mer komplex och tidskrävande.
18 stridsflygplan och två tankerflygplan
Den första uppgiften blir att analysera uppdraget och komma fram till en genomförbar idé hur det ska lösas med de ingående enheterna i uppdraget.
– Normalt vet man som MC vilka enheter som finns till förfogande och har tillgång till dessa under uppdragsplaneringen. Det nya i detta uppdrag var att hantera en simultan planeringsprocess i flera länder samt osäkerheten i tillgängliga resurser då de varierade under uppdragsplaneringens gång.
Från början omfattade uppdraget ett 30-tal flygplan från åtta olika länder, dock blev flera av dessa i anspråkstagna för andra uppgifter under planeringen. Den slutliga planen omfattade 18 stridsflygplan och två tankerflygplan, som gör det möjligt att verka längre tid i luften och på långa avstånd.
Uppgiften var att simulera ett offensivt företag med marin- och flygstridskrafter mot både luft- och markmål i Baltikum. Till sin hjälp hade MC:n svenska piloter i Jas 39 Gripen, polska flygvapnet med F-16, samt finska flygvapnet med F-18 Hornet. Vidare stöttade Nato med taktisk ledning från Baltiska luftstridsledningscentraler, samt en fransk KC-135 och en amerikansk KC-46 i lufttankningsrollen.
– Att genomföra lufttankning fyller även en annan funktion – att behålla våra förmågor mot olika tankerflygplan.
Som MC är det många aspekter att hålla reda på, allt från hur lång tid uppdraget tar till aktuellt väder i området för uppdraget samt vilket motstånd de kommer möta. Dessutom måste MC analysera möjligheter, deluppgifter och eventuella begränsningar för att till slut presentera vem som ska göra vad i uppgiften för att uppnå den önskade effekten. En viktig del är att göra en omfallsplanering där potentiella friktioner och problem identifieras och omhändertas redan innan uppdraget påbörjas.
Under skydd av svenskt stridsflyg
Uppdraget inleddes med att de svenska och finska stridsflygplanen startade från respektive hemmabas, lufttankade och samlade ihop det sammansatta flygföretaget i södra Lettland. På grund av det kraftiga snöfallet över Baltikum kunde inte de polska F-16 planen starta från basen i Litauen. Detta var ett scenario som förberetts i planeringsskedet, och en av alternativplanerna fick komma till användning.
Därefter kunde det kvalificerade uppdraget – att slå ut militär infrastruktur genom simulerade offensiva attackföretag mot mål i Estland påbörjas.
– Den taktiska delen av uppdraget inleddes med ett tidssynkroniserat kryssningsrobotanfall från två amerikanska fregatter i syfte att slå ut fientliga luftvärnssystem i målområdet. Därefter anflög de Finska F-18 planen, som i detta scenario primärt agerade i attackrollen, mot sina mål och slog ut dessa under skydd av svenskt stridsflyg.
Det kvalificerade motståndet utgjordes av en annan grupp finska F-18 som försvarade området, och simulerade högteknologiska hotsystem med mycket potenta vapenprestanda. De svenska Gripenflygplanen lyckades bekämpa de fientliga stridsflygplanen, erövra och försvara luften över målområdet mot fientliga förstärkningar, och uppdraget kunde genomföras utan egna förluster.
– Det gick bra! Planeringsprocessen är, låt mig säga dynamisk, eftersom vi ännu inte är medlemmar i Nato så saknar vi tillgång till rätt lednings- och kommunikationssystem. Det gör att det blir svårare och tar lite längre tid. När vi väl är i luften är det ”business as usual”, och där känner vi oss trygga. Vi lyckades med vårt uppdrag på ett mycket bra sätt och visar att vi är redo. Detta bygger på samarbete, och resultatet hade inte varit möjligt utan en stark laginsats av 172:a stridsflygdivisionen och våra partners. Jag är nöjd, avslutar Flamer.