Han visste att det är världens största hangarfartyg. Att 5 000 människor bor och arbetar på det. Att det är byggt för att klara att ligga ute till sjöss i över ett halvår och har gym, bibliotek och ett Starbucks-kafé. Ändå kan man nog säga att kommendörkapten Carl-Christer Drangel baxnade när han anslöt sig till till besättningen på USS Gerald R. Ford i Halifax i slutet av oktober.
– Bara att lära sig hitta var ett kapitel för sig – fartyget är drygt tre fotbollsplaner långt och 25 våningar högt, berättar han, nyss hemkommen från den knappt tre veckor långa resan.
Men det var förstås inte för att imponera som amerikanerna hade bjudit in Carl-Christer Drangel som en av fem svenska officerare att följa med på resan över Atlanten. I stället var det ett slags studiebesök och ett steg mot målet att bygga ett svenskt Nato-integrerat sjö-buret luft- och missilförsvar.
– Vi var med för att lära oss konceptet och hur vi ansluter till en multinationell så kallad carrier strike group. Men också för att dela med oss av våra kunskaper.
75 flygplan och helikoptrar
Namnet carrier strike group antyder att det rör sig om fler båtar än det jättelika hangarfartyget, för bland annat närskydd och underrättelser och för offensiva operationer. Carl-Christer Drangel förklarar att hela ”strike group:en” snarast är att jämföra med en flygbas på land med skillnaden att den är rörlig och betydligt större. Ombord finns fler än 75 flygplan och helikoptrar vilket är i paritet med hela svenska flygvapnet.
Veckorna ombord var för all del lärorika. Och inte bara ur ett militärt perspektiv. Redan under sina inledande försök att hitta på fartyget kom flera av hans förutfattade meningar på skam. Oavsett vem av de 5 000 människorna han frågade om efter vägen möttes han av hjälpsamhet, artighet och vänlig respekt, exempelvis.
– Jag hade förstås inte väntat mig att bli otrevligt bemött, men deras vänlighet och den oerhörda stolthet över fartyget de utstrålade var slående.
Han blev också väldigt medveten om att ett fartyg av det här slaget utgör ett helt samhälle. Och att det precis som i ett välfungerande samhälle behövs funktioner och stöd för att kunna ta hand om människors psykiska hälsa. Något som är särskilt viktigt på ett fartyg som detta.
– Att ligga ute i upp till sju månader, skild från familj och vänner, är svårt. Så inte minst prästerna ombord gör ett viktigt arbete. Den här typen av stöd behöver vi fortsätta att utveckla inom Försvarsmakten när vi går in i Nato.
I mitten av november nådde USS Gerald R. Ford Portsmouth där Carl-Christer Drangel mönstrade av.