Det som nu kallas den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina var inledd, men enligt Michael Claesson hade Försvarsmakten på olika sätt vägt risker och möjligheter under tiden som Ryssland ägnat sig åt styrkeuppbyggnaden runt Ukraina.
Michael Claesson var insatschef när Rysslands invasion av Ukraina började för ett år sedan. I dag är han chef på försvarsstaben.
Foto: Henrik Lundqvist Rådmark/Försvarsmakten
Redan sensommaren 2021 genomförde Ryssland storövningen Zapad 21, (Zapad betyder väst) och eftersom den skedde i Sveriges geografiska närhet, anpassade Försvarsmakten beredskapen på olika förband och förmågor. Övningen Zapad 21 övergick så småningom i en förflyttning av ryska trupper från delar av Ryssland och Belarus till ett utgångsläge för anfall utmed Ukrainas gränser.
– Inte för att det rådde något allmänt konsensus om vad som var på gång, men risken bedömdes ändå som stor och garden var hög. Vi hade ökad närvaro både till sjöss och i luften och hade förstärkt bemanningen i våra staber, inte minst inom underrättelsefunktionerna.
Bedömningarna Försvarsmakten gjorde utgick från den kapacitet och vilken förmåga som de facto fanns i närområdet, det som saknades var kunskap om intentionen, Putins i det här fallet.
När väl anfallet sattes igång, behövdes därför inga större förändringar göras, ”myndigheten hade bra koll på läget”, betonar Michael Claesson.
Stödet till Ukraina
Diskussionen om stöd till Ukraina existerade redan före invasionen, fast då fanns ingen allmän politisk samsyn om huruvida Sverige skulle leverera militär materiel. När kriget bröt ut gjorde hela västvärlden efter hand en förflyttning i frågan. Inledningsvis talades det främst om defensiva vapen. Det ändrade sig snart. Sveriges första stödpaket gick iväg i april och sedan dess har det blivit fler.
Till en början handlade det om personlig skyddsutrustning i stor omfattning – hjälmar och kroppsskydd. Eldhandvapen och burna pansarvärnsvapen i form av granatgevär och pansarskott. Samt ammunition av olika typer. Därefter har Försvarsmakten levererat luftvärnsförmåga, minröjningsutrustning och nu senast vinterutrustning.
Försvarsmakten deltar också i den brittiskledda operationen Interflex som genomför militär grundutbildning av ukrainska medborgare.
– Det är en av de tunga lärdomarna av den här typen av krigföring - i vilken omfattning som soldater både skadas och dör. Det här är en del i att komplettera förband som har decimerats genom strid. Hur tragiskt det än låter, säger Michael Claesson.
Försvarsmakten bidrar även i EU:s nyuppsatta utbildningsstöd till Ukraina tillsammans med antal andra europeiska länder.
– Vi kommer dessutom inom snar framtid överlämna ett större antal stridsfordon 90, utbilda personal och skapa förutsättningar för att systemen kan användas både taktiskt och som enskild plattform, säger Michael Claesson.
Den före detta insatschefen är hoppfull när det gäller utgången av kriget och menar att mycket pekar på att Ukraina kommer behålla sin suveränitet.
– Men det kommer att krävas ett massivt och enigt stöd. Det gäller att både politiker och allmänheten i västvärlden inser att det handlar om mycket mer än bara Ukrainas frihet - det här handlar om de mest grundläggande värden som vår del av världen står för. För vem vet vad som händer annars, härnäst.