Det är en sådan dag som man bara vågar drömma om en tidig vårdag i Skredsvik.
Solen skiner, det är 13 grader varmt och vattnet kluckar mot de två RIB-båtarna som har förtöjts vid klipporna. Små isskärvor gnistrar på ytan och det syns att vintern är på väg att lämna västkusten. Vid klippkanten rör sig Röjdykardivisionens elever som alldeles strax ska genomföra sitt första dyk i skärgårdsmiljö. De testar sin utrustning, fäster livlinor och kollar sina dräkter flera gånger.
– Jag är taggad på att få hoppa i vattnet, vi har varit på land länge nu, säger Thimmy, röjdykarelev.
Hårda utmaningar
Just nu är eleverna mitt uppe i vad som klassas som en av Försvarsmaktens tuffaste utbildningar. Under fyra månaders tid har eleverna utsatts för hårda fysiska och psykiska utmaningar för att se om de har vad som krävs för att bli nästa generations röjdykare. Det är en blandad skara som genomför utbildningen, några är anställda soldater och sjömän medan andra är värnpliktiga som precis avslutat sin grundutbildning vid Älvsborgs Amfibieregemente i Göteborg.
För Thimmy, Erik och Gustav har det varit intensiva månader där de alla instämmer i att veckorna på Berga har varit riktigt jobbiga. De sökte sig till röjdykarutbildningen eftersom de ville ha en ordentlig utmaning.
– Vattenfysen testade oss ordentligt, det var coolt att se alla testa sina gränser till max. Nu efter jul har det varit riktigt roligt eftersom vi har fått börja dyka, säger Erik som gör sin värnplikt mot röjdyk.
Momentet vattenfys, som utförs i bassängen på Berga har en viktig funktion i röjdykarnas utbildning. Här är syftet att träna upp elevernas vattenvana och tämja de panikartade känslor som kan uppstå vid stressade situationer över eller under ytan.
– Jag hoppas att eleverna njuter av det, även om det känns svårt när det är så tufft som det är. Jag hoppas de kan blicka tillbaka på utbildningen och minnas stämningen och den kamratskap som finns här på röjdyk, säger Martin Blomqvist chef för 44:e röjdykardivisionen.
En utbildning i flera steg
Efter jul fortsatte utbildningen med sju veckors dykutbildning i Karlskrona. Här får eleverna dyka i en 18 meter djup cylinderformad bassäng och de lär sig exempelvis hur man blåser ut luft på rätt sätt så att lungorna inte brister. När eleverna har fått tillräckligt med dykarvana är det dags att gå vidare till utbildningens sista skede som utförs vid Röjdykardivisionen i Skredsvik.
– Det bästa nu är att vi ska börja dyka i skärgården, det är det här som vi övat inför, säger Erik.
Eleverna genomför sina första dyk i dykpar från de förtöjda RIB-båtarna. Från den svarta, tunga dykutrustningen pyser det i korta omgångar samtidigt som solen värmer för fösta gången på länge. Det är ett konstant teamwork där eleverna turas om att dyka, hjälpa varandra på och av med utrustning samt hålla koll på livlinorna som är fästa på de dykare som är under ytan. På frågan om hur det första dyket kändes har eleverna blandade känslor.
– Det var inte kallt trots att det fortfarande är vinter, man är som i en rymd. Det var coolt att se sandbotten istället för en poolbotten. Samtidigt var det svårt med vikterna, vi var lite dåligt viktade och det var svårt att komma ner på djupet ordentligt, säger Gustav.
– I dag skulle vi dyka ner till max 6 meters djup, jag kom till ett stup och kände att jag bara ville fortsätta undersöka, säger Thimmy.
– Det var svårt att hålla sig på samma djup, det gick inte så bra som jag förväntade mig men jag är sugen på att försöka igen, tycker Erik.
Direkt ut i skarp verksamhet
Årets kull är den första som kommer att integreras direkt i en befintlig EOD-grupp.
Det betyder att de kommer att få arbeta med erfarna röjdykare direkt efter examen. Tidigare har elever som tagit anställning arbetat i egen grupp med uppgifter på sin egen nivå. Efter årets examen förväntas eleverna lösa skarpa uppgifter i form av minröjning, miljöoperationer samt olika former av stöd till samhället.
Nu ser Thimmy, Erik och Gustav fram mot examen, mörkerdyk och att bli ännu vassare på att dyka. Efter examen vill alla tre fortsatta arbeta kvar på röjdykardivisionen.
– Att få stå där med utbildningstecknet, grodan, runt halsen på examen och känna att man klarat av utbildningen, det är stort, avslutar Martin Blomqvist.