Samtalet kom en eftermiddag i april. Försvarsmakten skulle evakuera människor från Sudan. Och tydligen var situationen där nere skapligt orolig. Han visste från rapportering i massmedia att det snarast rörde sig om en krigszon. Nu skulle han tillsammans med sina kollegor i sjukvårdsteamet flyga dit i en TP 84 Hercules.
Överläkaren Filip släppte vad han hade för händerna, ringde ett kort telefonsamtal till sin fru och begav sig sedan dit han hade blivit beordrad. Snart satt han i det bullrande, krängande flygplanet tillsammans med sina kollegor – läkare och specialistsjuksköterskor – och en grupp specialförbandsoperatörer på väg söderut.
SOST-teamet kan även operera i en stridsbåt, en helikopter, ett markfordon eller på marken.
Foto: Försvarsmakten
Lånas ut till civil vård
Filip är kirurg och en del av ett av flera SOST-team, en del av specialförbanden, (Nato-begrepp som står för special operations surgical team). Han är liksom de övriga i teamen heltidsanställd av Försvarsmakten men arbetar halvtid på ett civilt sjukhus.
Kontrasten mellan den ändamålsenliga miljön på ett sådant sjukhus och det varma, bullrande och åksjukefrämjande flygplanet är milsvid. Miljön kan vara nog så påfrestande att vistas i som passagerare. Att under samma förhållanden genomföra operationer på skott- eller splitterskadade personer förefaller närmast otänkbart. Filip medger att det är påfrestande, men egentligen inte så stor skillnad från det han gör i det civila.
– När jag har en patient på operationsbordet är jag helt fokuserad på uppgiften, och påverkas faktiskt inte särskilt mycket av de yttre omständigheterna, berättar Filip.
Det kallas inflight surgery och är en unik förmåga i Försvarsmakten. Gruppens uppgift är att ta hand om skadade operatörer eller soldater, och vid behov genomföra kirurgi på väg till ett sjukhus för mer omfattande vård.
– Uppgiften kräver att vi är nära det ställe där operatörerna befinner sig. För att kunna rädda liv måste vi kunna nå den skadade på under 20 minuter, berättar Filip.
Att operera under flygning i ett transportplan, med minimal utrustning och pannlampor som enda effektiva belysning, skulle förefalla otänkbart för många civila kirurger, hävdar SOST-chefen David som själv har ett förflutet inom SOST-verksamhet på fältet. Samtidigt påpekar han att gruppen inte uteslutande arbetar i flygplan. Det kan lika gärna handla om en stridsbåt, en helikopter, ett markfordon eller helt enkelt under primitiva förhållanden på marken.
– Vi behöver egentligen bara en bår och kan stå på knä och operera om det skulle behövas, förklarar Filip.
Militärt utbildade
Gruppen bär med sig all utrustning i ryggsäckar, vilket gör dem flexibla och snabba. Det ställer förstås också höga krav på att kunna jobba med enkla medel, och inte minst en hög grad av kreativitet, för att kunna hantera oväntade situationer.
Eftersom de arbetar nära eller i konfliktområden behöver de även kunna försvara sig själva, varför vapen- och stridsutbildningar är en viktig del. Men man behöver inte ha samma fysiska eller militära förmåga som en specialförbandsoperatör.
Filip medger att jobbet är krävande, med regelbundna veckopendlingar, tidvis obekväma arbetstider och inte minst en potentiellt hög risk för sin egen säkerhet. Men också ”fantastiskt roligt”.
– Det har gått väldigt bra att kombinera klinisk verksamhet, familjeliv och jobbet på SOST. Som kirurg har du kvar den kliniska vardagen, samtidigt får du värdefulla chanser till kompetensutveckling genom kurser, traumarandningar (ung. vidarutbildning genom praktik, reds anm) över hela världen och övningar i Sverige och internationellt.
Specialförbandens uppdrag i Sudan i våras var förvisso stökigt, berättar Filip i dag. Men lyckligtvis behövde hans team inte ta hand om någon operatör den gången; ingen svensk skadades.
Filip och David heter egentligen något annat.