Fabriken som gör Försvarsmaktens nya sablar

Luigi och hans kollegor jobbar för att få klart sablarna innan året är slut. Foto: Caitlin Qvist/Försvarsmakten

Bland förnicklade stål­baljor och bärremsbyglar arbetar cirka 40 personer med att ta fram Försvarsmaktens nya sablar. Starka lysrörslampor lyser upp lokalen där det detaljrika arbetet utförs. Sablarna tillverkas efter ställda miljö- och kvalitetskrav och varje sabel inspekteras noggrant före leverans.

Ovanför några av träbänkarna hänger klargröna och röda skyltar med tysk text. De markerar olika avdelningar och avslöjar de att det pågår ”tillverkning av stålmaterial” och ”inredning”. Det är i detta rum produktionen av sablarna börjar och slutar.

I dag finns det för få sablar i Försvarsmakten. Det innebär bland annat att de som finns måste förvaras på centrallagret i Karlsborg, där de transporteras ut i landet varje gång de ska användas. Efter årsskiftet har Försvarsmakten dubbelt så många sablar. Då kan sablarna istället förvaras där de behövs och både transportkostnader och logistikutmaningar kan minska.

– Då kan vi lägga tid på andra uppgifter. Det ökade antalet kommer också att minska slitaget vilket även minskar kostnaderna för renovering, säger Hans Augustin, kvalitetskontrollant åt Försvarsmakten.

Enklare vård

I den tyska fabriken grundad 1560 står Luigi, en av de anställda, i ett starkt doftande rum. Han trycker ut en svart massa, som med hjälp av en speciell vätska ska överföras till metallen. Det är ett av stegen i trycktillverkningen. Rummet är litet men rymmer alla verktyg som behövs för mönsterproduktionen. Tysk radio spelas på låg volym i bakgrunden. Tre kvinnor sitter och arbetar med långa penseldrag med något som i lukt kan liknas med olja.

Trots att omfattande renoveringar har gjorts så är många av de nuvarande sablarna i dåligt skick, enligt Hans Augustin. De nya sablarna kommer utseendemässigt se likadana ut som de som används idag. De kommer också vara enklare att vårda och renovera. Den beräknade livslängden för de nytillverkade sablarna är cirka 100 år.

Sabine (till vänster) och Dagmar lackerar samtliga sablar förhand. Foto: Caitlin Qvist/Försvarsmakten

– En annan fördel är att sablarna nu kommer i två längder. Förr i tiden fick befälen köpa in sin egen sabel anpassad efter sin egen längd. De sablar vi i huvudsak använder i dag är av längsta modellen. Det är opraktiskt för våra kortare befäl, men även det blir löst nu, säger Hans Augustin.

Fortfarande ett vapen

Nere i källaren i den lilla fabriken ligger de flesta sablarna nerpackade i väntan på att transporteras och levereras till Försvarsmakten. Sablarna har varsamt packats ner i kartonger av Luigis kollegor. En sträckinpackningsmaskin snurrar runt kartongerna varv efter varv, tills de är helt täckta av ett lager plast.

Sabeln är en del av Försvarsmaktens förflutna och historiskt sett användes den som vapen i strid. Sabeln räknas fortfarande som ett vapen även om den inte är en del av stridsutrustningen. Däremot tillhör den utrustningen för officerare vid statsceremonier som till exempel statsbesök. Att använda sabel och bajonett vid statsbesök är något huvuddelen av världens försvarsmakter gör.

– Dragna blankvapen är en av symbolerna för att Sverige ceremoniellt skyddar det utländska statsöverhuvudet. Ceremonierna kring ett statsbesök är en symbol för vårt nationella oberoende och nationens vilja att försvara vårt land, säger Hans Augustin.