– Amfibiebataljonen ska kunna verka för att försvara Sverige och dess partners under sämsta tänkbara förhållanden. Amfibiesoldaten och kustjägaren måste behärska skärgårdens alla väderförhållanden. Vintertid är förhållandena i skärgården mycket krävande och misstag hos den enskilde får stora konsekvenser. Som du kan se är denna miljö helt oförlåtande, säger överstelöjtnant Appelgren, chef för Andra amfibiebataljonen, pekandes ut över kobbar och skär i Stockholms norra skärgård.
Den årligt återkommande skarpskjutningsveckan har internt fått namnet Amfibiestridsveckan. Huvuddelen av bataljonsstridsgruppen var i år grupperad inom Söderarms skjutfält i Roslagen, men övningsområdet i sin helhet sträckte sig från Grisslehamn i norr till Utö i söder. Det är ingen slump att övningen genomförs under denna tidsperiod. Årstiden ger övningen en annan dimension då vädret oftast utmanar på olika sätt. Förra året var det 30 centimeter snö under övningen och i år är det blåst, snö och minusgrader.
– Vi hanterar förhållandena. Även årets vecka bjöd på bästa (sämsta) tänkbara väder för övningen. Med 25 meters vindstyrka, snö och minusgrader är det många gånger tekniken som sätter gränserna och inte soldaterna. Så att pröva just tekniken och de personliga gränserna är en del av övningen. Att vi dessutom får öva på bland annat ledning och logistik under samma förhållanden är bara en bonus, fortsätter överstelöjtnant Appelgren.
Den årligt återkommande skarpskjutningsveckan har internt fått namnet amfibiestridsveckan.
Foto: Ditte Boysen Ruge
En bit ut syntes stora upplysta färjor. Färjorna från Kapellskär kom och gick i mörkret men höll behörigt avstånd. På ön Torskar i Söderarm finns ett sjöbevakningstorn därifrån skjutningarna övervakades av ett team från bataljonsledningens ledningslag. Tillsammans med teamet bevakade även ett antal stridsbåtar skjutområdet från strategiska platser till havs.
Söderarms skjutfält tillhör Stockholms amfibieregemente och medger mycket bra förutsättningar för att genomföra skarpskjutningar med amfibieförband. Fastigheten på Torskär har i många år utgjort vandrarhem av en civil entreprenör och hyrs nu in för skjutningar. Fram till 2002 var detta en batteriplats med kanoner inom det fasta kustartilleriet. Fastigheten ägs ännu av Fortifikationsverket men kanonerna är nedmonterade efter att kustartilleriets sista skott avfyrades just här i september 2002.
– Soldaterna framrycker över igenfyllda bunkrar och tar stridsställningar bland sprängsten som fyllt ut många av de skyddsutrymmen som en gång i tiden sprängts ut för det fasta försvaret. Att bataljonen sedan fler år övar mer och på fler platser är positivt för förmågan att känna till skärgårdens normalbild. Att uppträda här ger oss också kunskap om vilken trafik som rör sig i området vintertid och vilken mängd det är, säger överstelöjtnant Appelgren.
Under årets övning deltog både kontinuerligt anställda och tidvis anställd personal. Marin militärbas Haninges Ekipagepluton understödde bataljonen med transporter och skjutsäkerhet. Utöver robot 17, minstrid och strid med stridsbåtar övades även en uppsjö av olika markstridsmoment i grupp och pluton, där svårighetsgraden varierade. Årets amfibiestridsvecka har avlöpt väl och förbandet har återgått och omhändertar sina erfarenheter inför nästa års övningar.