Under övningen Steadfast Defender 24 samverkar ett norskt forskningsprojekt med det svenska artilleriet. Syftet är att integrera drönarsvärmar i artilleriets eldledning.
Uppdraget för drönarsvärmarna är tydligt: Upptäck fiendens position och aktiviteter. Överför sedan informationen till styrkechefen och till artilleriet som är redo att skjuta.
För första gången styrs drönarsvärmarna styrs från stridsvagnen CV90 Multi, en norsk version av stridsfordon 90.
– De drönare vi använder idag har kamera med elektrooptisk och termisk sensor. Det betyder att kameran är värmekänslig och kan se i mörker. Detta är bara början, säger överstelöjtnant Mikkel Gorsetbakk.
Mikkel Gorsetbakk är projektledare för projektet Morgondagens stridsenhet och chef för Combat lab, en av den norska arméns vapenskolas avdelningar för teknologisk utveckling.
– Försvarets forskningsinstitut arbetar med att utveckla nya sensorer och nya drönare som kan utföra andra uppgifter. Vi vill kunna använda en blandning av olika drönare i svärmen, styrda av samma system från samma operatörsvagn, säger Mikkel Gorsetbakk.
Mikkel Gorsetbakk, överstelöjtnant
Foto: Ole-Sverre Haugli/Norges försvarsmakt
Ett angrepp är på väg
Han berättar att de snart måste flytta på sig. Fienden förväntas anfalla från höjden och längre ner i dalen. Drönarsvärmssystemet ska ta sig fram till position för att kunna övervaka fienden längs båda axlarna. Senare i övningen ska de förflytta sig vidare nordöst, upp till Halkavarre skjutfält.
– Vi ska genomföra en skarp skjutning med en artillerioperabilitetsstandard kallad ASCA. Det innebär att vi ska kontrollera att vi kan utbyta måldata som berättar var artilleriet ska skjuta, från vår drönarsvärm till svenskarnas artilleri, och från svenskarnas sensorer till norskt artilleri, säger Mikkel Gorsetbakk.
Vidare ska stridsenheten träna tillsammans med Underrättelsebataljonen och deras obemannade terrängfordon (UGV). De ska överföra måldata från UGV till artilleriet via operatörsvagnen till drönarsvärmarna.
Vi kan utbyta måldata som berättar var artilleriet ska skjuta, från vår drönarsvärm till svenskarnas artilleri
Mikkel Gorsetbakk, överstelöjtnant
Snabbare än soldaten
– Med digital överföring från drönarsvärmarna eller andra sensorer går processen med att berätta var effektorerna ska skjuta fruktansvärt mycket snabbare än tidigare. Det är också säkrare när processen är helt digital, eftersom man undviker att soldaten som tidigare tog lång tid på sig att berätta eller skriva detta säger eller trycker fel koordinater.
Projektet Morgondagens stridsenhet ska inom autonoma system och artificiell intelligens leverera operativ kapacitet till den norska armén senast 2028.
Avdelningen är nyligen inrättad och har ännu inte firat sitt första årsjubileum, och är därför mycket nöjda med att ha kommit så långt som de har. Både materiellt för stridsfordonet, men också med tillstånden från militära luftfartsmyndigheter att operera drönarsvärmarna, vilka kom på plats strax före övningen.
Det norska samarbetet mellan Försvarets forskningsinstitut (FFI), armén och industrin är kärnan i projektet Morgondagens stridsenhet. Det säkerställer att den utvecklade teknologin direkt svarar på operativa behov och undviker onödiga fel som ofta uppstår när nytt material tas i bruk i en operativ miljö.
Svenska archerpjäser i norsk terräng.
Foto: David Carr/Försvarsmakten
Forskare med i fält
En av forskarna som har byggt drönarna är med under övningen. Om vi till exempel ser att objektspårningen i systemet inte fungerar optimalt, sitter en annan forskare från FFI och kodar om programvaran efter operationen för att det ska fungera bättre nästa gång.
– Det gör att utvecklingstakten går extremt fort, avslutar chefen för Combat lab.
Det här är en översatt artikel från den Norska försvarsmaktens hemsida.