Solen har lyst i flera dagar. Den kalla våren har gått över till tidig sommar i Stockholms södra skärgård där en lätt trossbåt från Stockholms amfibieregemente har satt kurs och fart mot Dalarö skans.
Ombord förbereder sig sju dykare och dykledare från Fjärde sjöstridsflottiljen för dag två av sitt årsprov, en veckas förmågehöjande dykeriverksamhet inom ramen för arbetsdykeritjänsten.
Till vardags arbetar de i besättningar på flottiljens sjöstridsfartyg eller på staber, som till exempel fartygsingenjör, undervattensstridsofficer eller avdelningschef, men den här veckan i maj ägnar sig flottiljens alla arbetsdykare åt att utveckla sina förmågor inom sin tillikatjänst under vattnet.
Två dykpar och dykledare återvänder från dykplatsen till trossbåten för en stunds vila och återhämtning.
Foto: Ola Jacobsen/Försvarsmakten
3D-foto under ytan
Fanjunkare Jesper arbetar som fartygsingenjör ombord en av Fjärde sjöstridsflottiljens korvetter. Nu står han i solen på den lätta trossbåten på väg mot dagens dykplats.
– Dykeri är väsensskilt från mina ordinarie arbetsuppgifter. Jag byter sjöstridsdräkten mot torrdräkt och blir professionell dykare för en stund. Det är en stor förmån att kunna få växla arbetsuppgifter på det här sättet, säger Jesper.
Idag ska arbetsdykarna utbildas i metodiken kring 3D-fotografering under vattnet. Det är därför vi är på väg mot Dalarö skans.
– Jag har valt ett historiskt örlogsfartyg som övningsobjekt, men metoden går självklart att applicera på vilken undervattensstruktur som helst, säger örlogskapten Fredrik Olsson, dykledare och funktionsansvarig för arbetsdykeritjänsten på Fjärde sjöstridsflottiljen.
Precis utanför skansen vilar vraket efter regalskeppet Riksäpplet, som förliste i en storm i slutet av juni 1676. Hon hade sökt skydd vid Dalarö skans efter det svenska nederlaget vid sjöslaget mot den dansk-nederländska flottan vid Ölands södra udde några veckor tidigare. Nu vilar hon på 14-16 meters djup i sluttningen ner från ett litet skär bara några hundra meter från Dalarö skans.
Efter att ha kittat sig kör dykarna och dykledarna fram till nedstigningsplatsen, markerad med ett gult sjömärke som guppar i vågorna vid det lilla skäret. Två och två försvinner dykarna ner i det vårklara östersjövattnet. Med sig har de en kamerarigg med fyra lampor och tre kameror.
En av uppgifterna för arbetsdykare i marinen är att snabbt kunna undersöka och avhjälpa fel så att fartyget kan lösa sin uppgift. Det kan handla om att skära loss en tross som fastnat i fartygets framdrivningssystem, eller hämta upp ett tappat verktyg från botten vid förtöjningsplatsen.
– Som på vilken arbetsplats som helst så behöver du skyddsutrustning för att utföra vissa arbeten. Under vatten kan du inte andas, du kommer frysa ihjäl och går du för djupt blir luften du andas toxisk. Så du behöver utrustning och utbildning, säger Fredrik Olsson.
Psyisk utmaning
Normalt arbetar översergeant Kalle som luftförsvarsofficer på en av Fjärde sjöstridsflottiljens korvetter. Sedan förra året är han även en av flottiljens arbetsdykare.
– Jag var intresserad av att bredda min kompetens och utmana mig själv både fysiskt och psykiskt. För mig är det extra kul att ha en utmanande tillikatjänst som skiljer sig mycket från min vanliga tjänst, att kunna lösa uppgifter som är svårlösta för nästan alla mina kollegor, säger Kalle och fortsätter:
– Visst kan det vara mycket att fixa med inför ett dyk, men när jag kommer ner under ytan känner jag lugnet och är bara fokuserad på att lösa uppgiften.
Solen steker men vattnet håller måttliga fem grader. Metodiskt simmar dykarna i ett förutbestämt mönster över vraket. Varje del ska fångas på film och sedan bearbetas i en särskild programvara som omvandlar filmen till en 3D-modell. Innan dagen är slut har de samlat in tillräckligt med data så att datorn kan skapa en modell.
– Med en 3D-modell av objektet kan vi vrida och vända på det och förstå sammanhang på ett helt annat sätt, säger Fredrik Olsson.
Området arbetsdykeri inom marinen är under utveckling. Inriktningen är att arbetsdykeri ska gå över till basorganisationen medan fartygen ska förses med en enklare kategori dykare, så kallade fartygsdykare, med ett maxdykdjup på tio meter. I och med det kan man sänka kraven på vilka som kan vara dykare och förkorta utbildningstiden.
Dykartjänst som krydda
Genom att begränsa det maximala dykdjupet till omkring tio meter kan man även sänka kraven på sjukvårdsberedskapen ombord. Det i sin tur skulle bland annat innebära att fartygen snabbare kan få dykare i vattnet för undersökning och åtgärd.
– Det kan handla om sådant som att plocka upp saker man tappat i basområdet, göra undersökningar och insatser som krävs på det egna skrovet. Men även inom räddningstjänst, till exempel genom att kunna dyka i det egna fartyget för att kunna täta vattenfyllda utrymmen från insidan, säger Fredrik Olsson.
Det sista dykparet har kommit upp till ytan och den lätta trossbåten är på väg tillbaka till basen. Torrdräkterna är sköljda och hänger på tork i den ljumma fartvinden.
– Jag är ingenjör och tekniker, vilket jag ser som ett livslångt yrke. Men jag har alltid saknat en mer fysiskt utmanande del i mitt jobb. Jag hade inte valt att jobba enbart med dykeri, som till exempel röjdykare eller attackdykare, men som arbetsdykare får jag ändå lite av den kryddan till vardags, säger Jesper.