Luftvärnsregementet, Lv 6, i Halmstad växer så det knakar. Försvarsmaktens redaktörer tog sig dit för att ta pulsen på de som jobbar där.
– Patriot är ett avancerat luftförsvarssystem som klarar att bekämpa mycket snabba ballistiska missiler och kryssnings- och attackrobotar. Dess effektivitet beror framförallt på bra radartäckning och lång räckvidd. Det har kontinuerligt uppgraderats efter de hot som utvecklas. Taktiska ballistiska missiler manövrerar och rör sig vilket gör dem svåra att träffa men ingenjörerna har lyckats möta förändringarna.
Korpral Felicia Olsen från Kalmar, ska ha koll på den kombinerade spanings-och eldledningsradarn och dessutom köra lastbilen den står på.
Foto: Henrik Lundqvist Rådmark/Försvarsmakten
Det berättar Daniel O’Grady från USA, som har tre decenniers stridserfarenhet av Patriotsystemet, är nu konsult på Lv 6 och imponeras av hur långt och snabbt svenskarna kommit med integrering av systemet i luftvärnsbataljonerna.
I garaget där Patriotenheterna står uppställda bedriver de anställda soldaterna materielvård och skruvar på den avancerade tekniken. En av dem är korpral Felicia Olsen från Kalmar, som är radargruppchef, och som både ska ha koll på den kombinerade spanings-och eldledningsradarn och dessutom köra lastbilen den står på.
– Jag sökte jobbet efter att ha gjort värnplikten här i Halmstad och trivdes med gemenskapen på regementet, jag tror inte man hittar något liknande i det civila samhället. Nu har jag varit här i två år.
Förutom radarenheten består en eldenhet av luftvärnssystem 103, som Patriot heter hos Försvarsmakten, av tre lavetter för två olika typer av robotar, en ledningshytt och en reparationsenhet. Multiplicera sedan det med fyra så får man det som Sverige köpt från USA och som Lv 6 förfogar över i dag. Till de här fyra eldenheterna ingår dessutom två hytter med kompaniledningsförmåga. Fordonen är dock inte amerikanska, utan istället köptes ett 40-tal fordon från österrikiska MAN.
Eftersom det går åt mycket ström behövs också ett kraftigt elverk till varje radar – eller snarare två.
– I systemet, som kostar runt tio miljarder kronor ingår två elverk till varje radar, så att vi har ett i reserv om vi behöver göra underhåll på dem eller om ett skulle krångla, förklarar fanjunkare Simon Bjurgard, som är utbildad på Patriot-systemet vid Fort Sill i Oklahoma, precis som många av hans kolleger.
Effektivare teknik
2018 skickades de första som utbildades på systemet till Fort Sill och sedan dess har många varit där. Nu har man dock tagit hem mycket av utbildningen, instruktörerna är nu egen personal som utbildar kollegorna.
Värnpliktiga Ville Mildner ägnar timmar åt puts på en UndE23, en radarenhet.
Foto: Henrik Lundqvist Rådmark/Försvarsmakten
Inne i radarenheten ser man tydliga tecken på uppgraderingarna som gjorts genom åren. I skåpen som tidigare var fyllda av skrymmande teknik gapar nu många ytor tomma. De nya datorerna är mångdubbelt effektivare och betydligt mindre utrymmeskrävande. Skärmarna är också avancerade och datorer beräknar snabbt de inkommande hotens höjd, hastighet och tänkta mål. Radarenheten bemannas av tre individer, en som ansvarar för lägesbilden, en som hanterar avfyrningen och en som sköter kommunikationen.
”Roligt tills nu”
Luftvärnssystem 103 fungerar som en del i ett större nätverk. Det är utrustat med en datalänk, länk 16 som den kallas, som gör att flygplan, fartyg och markfordon kan dela på luftlägesbilden och kartor med väldigt liten fördröjning. Man kan också skicka textmeddelanden, bildinformation och tala med varandra.
I garaget intill står just en enhet som från marken hjälper till att förmedla lägesbild. Här finns underrättelseenhet 23, UndE23. En hel pluton värnpliktiga soldater sliter med att göra rent materielen efter den senaste övningen.
– Just nu håller jag på och torka bort smuts och fett från stödbenen på radarn. Det ska bli rent och fint till nästa värnpliktskull kommer. Det är kanske inte den mest givande delen av utbildningen, men det har varit roligt fram tills nu, säger Ville Mildner som ser fram emot muck, men kan tänka sig en framtid inom Försvarsmakten, eventuellt som radarbefäl på Lv 6.
Nästa kull som rycker in till sommaren blir de första värnpliktiga som kommer att utbildas på luftvärnssystem 103 och regementet måste därför hitta en svensk metod att uppnå målen under den begränsade utbildningstiden, till skillnad mot den amerikanska där man har anställd personal och tid inte är ett problem.
– Förhoppningen är det ska vara rekryteringfrämjande, vi hoppas ju att så många som möjligt vill bli anställda. För närvarande har vi 350 värnpliktiga, ett trosskompani, med stab, transport, reparation och samband, ett kompani för luftvärnstjänst med sensorpluton och en robot 98-pluton. Det är vad vi har sängplatser till, säger regementschefen Johan Jönsson.
Regementschef Johan Jönsson inledde sin försvarsmaktskarriär på numer nedlagda Lv 3 i Norrtälje.
Foto: Henrik Lundqvist Rådmark/Försvarsmakten
Glömt det svåra
Även trosskompaniets värnpliktiga håller på med vård av fordon och materiel för att lämna över allt i bästa skick till nästa omgång. De har ett sällan skådat förråd av allt som kan behövas, från resorb och solskydd till rostskyddsmedel. De har till och med ett eget litet marketenteri med förfriskningar och godis. Och de verkar nöjda med sin utbildning.
– Man har redan glömt all svåra stunder och kommer bara ihåg det roliga. Innan man ryckte in trodde man att det bara handlade om att skjuta och kriga, men man har lärt sig så mycket mer, säger Theo Persson, och Sofia Heuman stämmer in:
– Man har fått ta mycket eget ansvar och klarar mer än man tror. Har man fått ett problem ser man till att lösa det.
Eftersom luftvärnet ska växa så mycket, behöver det utbildas på en plats till. Därför samarbetar man med I 19 i Boden, för att etablera ett brigadluftvärn där. Att det sker i norr är förstås synnerligen lämpligt, med tanke på den Natoverksamhet som troligen kommer ske där.
– Vi har börjat utvecklingen mot brigadluftvärnsförmåga för att understödja arméns strid och har plockat fram tidigare förrådsställd material, exempelvis robot 23 på Gotland. Men nya system är på väg in, vi vet inte vad än, FMV tittar på olika system, säger Johan Jönsson.
Öppnar dörrar
Kriget i Ukraina har definitivt satt fokus på flygande saker som ska bekämpas. Luftvärnet nämns separat i försvarsberedningens rapport och får en stor andel av det tillgängliga ekonomiska utrymmet.
– Det är en upprustning vi håller på med, vi växer så de knakar, men det tar förstås tid att utbilda personal. Men det blir väldigt tydligt när man ser trycket från luften i Ukraina – vår existens behöver inte längre motiveras. Det handlar snarare om var och hur mycket och att det behövs olika typer av luftvärn för olika höjd och räckvidder, säger Johan Jönsson.
Han konstaterar också att Natomedlemskapet öppnar dörrar som tidigare varit stängda.
– Nu kan vi till exempel samarbeta med Tyskland som haft Patriot i många år, och som dessutom är vårt närmsta luftvärnsregemente.