Från ukrainska frontlinjen till Stockholm Pride

– Att kämpa för vår rätt att få finnas som HBTQ+-personer är också att kämpa mot ett Ryssland där det inte finns demokrati eller mänskliga rättigheter. Vi har inget människovärde där. För oss finns inget annat alternativ än att vinna, säger Alina.

De har kommit till Stockholm genom den ideella och opolitiska organisationen NUF, Nordic Ukraine Forum, som representanter för Ukrainian LGBTQ+ military. Här kommer de under Prideveckan att delta i diskussioner och seminarier för att utbyta erfarenheter.

– Vi har förhoppningar om att bygga ett samarbete, ett nätverk, som kan hjälpa oss få en mer inkluderande kultur i Ukraina och i militären där, säger Oleh.
De säger båda att Ukraina ligger långt bakom Sverige när det gäller HBTQ+-frågor, men också att det går framåt på många håll, att det finns kulturskillnader inom olika delar av den ukrainska försvarsmakten.

– Innan Rysslands invasion 2022 fanns ett stort mått av homofobi i Ukraina och även inom den militära organisationen, även om jag personligen inte drabbats av den, men nu upplever jag att acceptansen blivit större. Det går åt rätt håll, säger Oleh. Alina tror att förändringen delvis beror på kriget och insikten om att alla behövs.

– I Ukraina har människor fortfarande en ganska stereotyp och gammaldags syn, många anser att kvinnor inte kan arbeta militärt. Men när du kämpar tillsammans vid fronten och försöker överleva i sönderbombade fabriker, då spelar det ingen roll om du är man eller kvinna eller vem du älskar, bara att du är en människa, säger hon. Hon tillägger att en samkönad partner fortfarande inte erkänns som närmast anhörig eller familjemedlem till någon som skadas eller dödas i kriget.

I Stockholm träffar Alina och Oleh också representanter från den svenska försvarsmakten som deltar i Pride, Pliktrådet, som företräder Sveriges totalförsvarspliktiga, och försvarsminister Pål Jonson.

– Vi ber om mer stöd till Ukraina, alltid. Och under Pride ber vi om att alla människor i Ukraina ska få stöd, ska få finnas. Och allt kan hända. För sex månader sedan var jag vid fronten och trodde inte jag skulle överleva. Nu är jag i Sverige och har pratat för Ukraina med er försvarsminister. Och jag lever.