Det är dagg i gräset och solen har precis gått upp på fredagsmorgonen. Fyra av fem grenar är klara och nu återstår den avgörande amfibielöpningen – två och en halv kilometer terränglöpning med skytte, paddling och handgranatkastning längs vägen. Svenska damlaget värmer upp, de ligger trea i sammanställningen men bara tre poäng efter Spanien på andra plats. Justina Lundberg har dessutom ett stadigt grepp om andraplatsen individuellt. Snart är allting avgjort.

Marin femkamp består av de fem grenarna hinderbana, livräddning, hindersim, sjömanskap och amfibielöpning. Varje tävlande genomför varje gren en gång och tiden i varje lopp omvandlas till en poäng. Högst poäng efter fem grenar vinner. De två bästa damerna och de fyra bästa herrarna från varje nation bildar ett lag.

– Femkamp är kul för att det är så allsidigt. Det är löpning och simning, och du måste ha med dig huvudet på ett annat sätt i många andra sporter. Sjömanskapen sticker ju ut, det är en väldigt speciell gren. Och lagtävlingen gör att man får dubbel motivation. Jag tävlar inte bara för mig själv utan ska bidra till laget också, säger Justina Lundberg, löjtnant vid Stockholms Amfibieregemente.

Inför amfibielöpningen ligger hon tvåa i sammanställningen och behöver slå ledande brasilianska med över 40 sekunder. Det är en uppgift i största laget och trots att hon är först över mållinjen får Justina nöja sig med silver i totala sammanställningen.

Tanken på VM-medalj

Lagkamraten Heidi Winberg jobbar till vardags som tekniker vid Helikopterflottiljen i Ronneby. Hon kom i kontakt med marin femkamp 2023 när hon läste till specialistofficer i Halmstad. Hon har kämpat med löpningen och haft tanken på en VM-medalj som motivation under blöta och kalla pass i den svenska vintern. Och tur var det. Trots att det strulade lite under momenten så kan hon tillsammans med Justina Lundberg och Therese Blennert springa ifrån spanjorskorna och vinna ett klart silver.

– Att jag skulle ta medalj i VM var ingenting som jag hade i min plan 2023, jag hoppades att jag skulle få vara med och tävla men inte mer än så. Men efter min första tävling förra året så väcktes tävlingsandan och jag kände att vi hade en chans på medalj i lag. Det är något jag tänkt på de där mörkaste tråkigaste passen. När det känts tufft med träningen har jag tänkt ”det kommer att vara så värt det i Tyskland”, säger Heidi.

Tydlig koppling till tjänsten

Militära världsmästerskap anordnas i en mängd idrotter varje år med syfte att bidra till fysisk träning och främja fred genom utbyte mellan nationer vid större mästerskap. I år genomfördes militära VM i Tyska Eckerförde med sex tävlande nationer.

– Det finns många likheter mellan idrott och vår huvudtjänst inom Försvarsmakten. Att koppla på och prestera som bäst när det gäller, till exempel. Och att lyckas prestera torts att man är nervös, eller att yttre faktorer påverkar som väder eller att banorna är lite annorlunda än hemma. Man måste anpassa sig men ändå kunna plocka fram det där lilla extra, säger Justina.

Efter några intensiva dagar är laget nu hemma igen och tillbaka i ordinarie tjänst vid sina förband. Nästa år väntar ett nytt militärt VM i Kina och året därpå går mästerskapet på hemmaplan här i Sverige. Justina har målbilden klar för sig.

– Man är aldrig så sugen på att tävla igen som precis efter en tävling. Och framförallt när man kommit tvåa. 2026, då blir det VM-guld och fem av fem grensegrar.