Ett sjuttiotal hundförare och hundtjänstpersonal från Natoländerna Sverige, England, Frankrike, Nederländerna, Norge, Tyskland, USA och partnerlandet Australien deltog tillsammans med ett 30-tal tjänstehundar.
– Syftet med seminariet var att förbättra våra utbildningar och träningsprogram, stärka våra relationer samt utbyta erfarenheter mellan länderna. Hundekipagen har ökat sin förmåga att tillsammans lösa operativa uppgifter under svåra förhållanden, både nationellt och internationellt, säger Marcus Sjöström, chef på FHTE.
Sverige har tidigare deltagit på två amerikanska symposier arrangerade av USA:s armé vilket visade på behovet av en europeisk motsvarighet. På plats var ordföranden i Natos ”Military Working Dog Expert Panel”, Viridiana Lavalle som även är ansvarig för hundtjänsten i amerikanska armén.
Tillsammans med Peter Öhrling på FHTE som är vice ordförande så leder hon arbetet i Nato-panelen.
– Det är viktigare än någonsin att vi ökar samarbetena inom Natos hundtjänst. Det svenska symposiet förenar praktisk träning med föreläsningar av experter vilket stödjer moderniseringen av hundtjänsten hos de deltagande länderna. Vi fortsätter att bygga relationer och ökar vår operabilitet inom Nato, säger Viridiana Lavalle.
Hundförarna fick bland annat öva stridsjukvård och stoppa blödningar på en robothund som simulerar både puls och andning. En av de långväga deltagarna var Samuel Milliner, hundinstruktör i australiensiska försvarsmakten.
– Min personliga lärdom är den etiska aspekten och utveckling av hundarnas fysiska välbefinnande, med sjukvård, fysisk träning och rehabilitering. Vi har lärt oss mycket om hur vi kan förbättra vår egen träning och vi kommer gärna tillbaka till Sverige, säger han.
Svenska patrullhundar övar mycket spårning och kan följa en motståndare långa sträckor med hög svårighetsgrad. Storbritannien hade en stor delegation och en av dem var kapten Andy Rose som berömde de deltagande hundekipagen.
– Det finns mycket vi kan lära oss av varandra och som vi kan lära er. Sverige har lugna tjänstehundar och vi arbetar mycket med att motverka stress hos våra hundar. Svenska hundar är även duktiga på att spåra vilket är några av lärdomarna vi tar med oss, säger han.
I Sverige används tjänstehundar i mindre utsträckning som skydd eller icke-dödligt vapen, medan det är ett av användningsområdena på flygbaser i exempelvis Nederländerna. Skyddsmomentet där hundarna tränas i att bita och hålla fast en motståndare lockade ett stort antal deltagare. För vissa av de svenska hundekipagen är det första gången de övar vad som internationellt benämns som ”bitework”.
Att bära upp och ned en tjänstehund för en stege är bra fysisk träning.
Foto: Therese Åkerstedt/Försvarsmakten
Centralt i all hundträning inom Försvarsmakten är att ge hunden en positiv upplevelse och se till att de förstår sin uppgift och klarar av att genomföra den. I takt med att hundens och hundförarens självförtroende och erfarenhet ökar så ökas svårighetsgraden.
– Jag är glad över det stora deltagandet och jag är imponerade över de professionella hundekipagen och kunniga experterna som bidrar till att göra symposiet så lyckat, säger funktionsförvaltaren Peter Öhrling som är övningsledare.
Vid en hög klippa står hundförare och förbereder sina tjänstehundar för dagens träning i repellering. Efter en säkerhetsgenomgång och en kortare klättring uppför och nedför en stege så kommer eldprovet. En efter en firar de svenska, norska, franska och nederländska ekipagen ner sig från plattformen och hundarna behåller lugnet hela vägen ned trots att tassarna hänger fritt i luften.
Till de mer ovanliga momenten är genomsök i en stor frys, så att både hundförare och hundar får möjlighet att anpassa sig och öva i ett subarktiskt klimat. Tyska militärpolisen Ole Reim var en av observatörerna.
– Det har varit väldigt intressant att se varandras likheter och olikheter. När vi vet hur andra länder arbetar kan vi samarbeta bättre under Nato-uppdrag. Vi hade inte tänkt på att man kan öva i stora frysar för att förbereda hundförarna och hundarna på att arbeta i kyla, det är något vi tar med hem till vår hundskola, säger han.
I slutändan ska alla hundekipage klara av att tjänstgöra i fred, kris och krig. Med hjälp av svenska instruktörer får ekipagen öva stridsteknik med hund så att hundföraren kan skydda både sig själv, sitt förband och sin hund i ett skarpt läge.