Sten Elmberg var tidigare fältprost inom Försvarsmakten.
Foto: Johan Lundahl/Försvarsmakten
Annandag jul 2004 mottog fältprosten Sten Elmberg ett telefonsamtal från Försvarsmaktens beredskapsansvarige som berättade att semesterparadiset Thailand drabbats av en väldig katastrof och att många svenskar på semester skadats och omkommit. ”Jag vet att du har en bank av erfarna präster, kan du möjligen skicka några till Thailand?”
Sten som under åren utbildat och sänt iväg ett hundratal fältpastorer på internationella insatser skickade iväg sms till sitt kontaktnät med frågan, och efter bara ett par timmar hade han fått ihop tjugo intresserade präster.
– Det var ingen tvekan, alla hade de följt med på nyheterna om de förfärliga händelserna och snart var de på väg från Kastrup utrustade med gula tröjor nytryckta med texten Svenska kyrkan, berättar Sten.
Prästerna landade i Phuket och utrustade med en karta och en penningpung började de söka upp de svenskar som fortfarande levde. Uppgiften var att hjälpa anhöriga till svenska offer, trösta, bistå och vägleda, bland annat i begravningsfrågor.
– Svenskarna var ju utspridda, kommunikationerna bristfälliga, så många av prästerna fick vandra till fots för att komma fram till sina destinationer.
Deras andliga arbete på plats i Thailand varade i flera veckor, några stannade i fyra månader, och under den tiden samlades fler och fler myndighetspersoner.
– Det var ett nära samarbete mellan framförallt Försvarsmakten, Kyrkan och Polisen, säger Sten Elmberg.
Så småningom var det dags för hemtransport av avlidna. Uppsala garnison blev ett centrum för mottagning och identifiering. Där på flygplatsen togs de avlidna emot under ceremoniella former, med anhöriga närvarande, och begravningsentreprenörerna förde sedan kistorna vidare till hemkyrkogården.
– Det låg alltid en svensk flagga på kistan och det kändes kanske lite främmande för den civila världen, men för Försvarsmakten var det viktigt att alla hanterades värdigt och med respekt, säger Sten Elmberg.