Amfibiekåren

Amfibiekåren verkar där hav möter land. Amfibiekåren utbildar amfibiebataljoner, bevakningsbåtskompani och säkerhetskompani sjö. Amfibiekårens huvudvapen är sjömålsrobotar, minor och undervattenssensorer. För markstrid finns amfibieskyttekompanier och granatkastare. Kustjägare och attackdykare är amfibiebataljonens kvalificerade underrättelseresurs.

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen att den framtida grundorganisationen skulle innehålla två kustartilleriförband där ett av de två kustartilleriförbanden skulle utgöra en huvudenhet, där regeringen ansåg att Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) skulle utgöra huvudenheten. Vilket regemente som skulle kvarstå vid sidan om KA 1 stod mellan Karlskrona kustartilleriregemente och Andra kustartilleribrigaden (KA 2), Gotlands kustartilleriregemente (KA 3) och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4). KA 3 föll dock snabbt bort i processen. Valet kom således att stå mellan KA 2 i Karlskrona och KA 4 i Göteborg. KA 2 ansågs ha de bästa förutsättningar för att verka som en andra enhet vid sidan av KA 1. Dock ansåg regeringen att det var av stor betydelse att Göteborg som Sveriges andra stad hade militär närvaro. Vidare ansåg regeringen att behålla KA 4 skulle ge marinen möjlighet till fortsatt verksamhet för sjöstridsförbanden i Göteborg. Därav förslog regeringen att KA 1 och KA 4 skulle behållas i den nya grundorganisationen.

Genom försvarsbeslutet 2000 beslutades samtidigt att Kustartilleriet skulle avvecklas i dess dåvarande form. De kvarvarande förbanden skulle få en annan inriktning än hittills. Därav ansåg regeringen att förbanden skulle benämnas amfibieregemente och att vapenslaget Kustartilleriet ändras till Amfibiekåren. Därav kom Vaxholms kustartilleriregemente och Första kustartilleribrigaden (KA 1) och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) att upplösas som kustartilleriförband den 30 juni 2000. Den 1 juli 2000 bildades  amfibieförbanden Vaxholms amfibieregemente (Amf 1) och Älvsborgs amfibieregemente(Amf 4).

Gotlands kustartilleriregemente(KA 3) tillsammans med Karlskrona kustartilleriregemente(KA 2) avvecklades den 31 oktober 2000, därmed var kustartilleriets öde förseglat. De kvarvarande förbanden bytte namn den 1 juli 2000, vilket var det datum som Försvarsmaktens nya organisation gällde ifrån. Vid två samtida ceremonier vid Vaxholms kastell och Nya Älvsborgs fästning den 26 oktober 2000 bytte Kustartilleriet namn till Amfibiekåren.

Den 1 juli 2000 påbörjades omorganisationen av Kustartilleriet till Amfibiekåren, där ingick Vaxholms amfibieregemente (Amf 1), Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) och Amfibiestridsskolan (AmfSS). Genom försvarsbeslutet 2004 utgick även Älvsborgs amfibieregemente varför det mellan åren 2005-2021 endast fanns ett förband kvar, Vaxholms amfibieregemente (Amf 1), som 2005-2021 innehade namnet Amfibieregementet (Amf 1) men från 1 januari 2022 benämns Stockholms amfibieregemente (Amf 1). Amfibiestridsskolan uppgick i Sjöstridsskolan(SSS) i samband med 2004 års försvarsbeslut.

År 2020 beslöt riksdagen genom förvarsbeslut 2020 att Amfibiekåren skulle utökas och under hösten 2021 återupprättades Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4).

Smygteknik

Smygteknik (eng. stealth) är ett samlingsnamn för olika militära tekniker att dölja trupper, farkoster och utrustning. Oftast avses metoder för att minimera radarekon och den elektroniska signaturen från flygplan och ytfartyg genom att välja former och material som ger diffus reflektion och lägre utsänd energi från sensorer och sambandsmedel. Teorin kring farkoster med smygegenskaper har sovjetiskt ursprung, men då det saknades resurser – det vill säga datorer med tillräcklig beräkningskapacitet för att utveckla fungerande lösningar – fick det bero. Idén anammades senare av amerikanerna som utvecklade F-117, det första flygplanet med avsiktliga smygegenskaper.

Den svenska Marinen påbörjade sina försök med smygteknik under 1990-talet då försöksfartyget HMS Smyge sjösattes.

HMS Smyge var ett försöksfartyg i svenska marinen för att studera effekten av signaturanpassning. Skrovet är utformat för att ge ett mycket svagt radareko, och fartygets driftsystem konstruerades för att vara svårupptäckt för både sonar och värmebaserade sensorer. Erfarenheterna från Smyge låg till grund för ett nytt och större projekt, Ytstridsfartyg 2000 (YS 2000), som utvecklades till Visby-klassen. HMS Visby sjösattes år 2000. Även andra äldre fartygsklasser har under 2000-talet till delar anpassats med smygteknik.

Idag pågår projektering och utveckling av nästa generation ytstridsfartyg, Visby generation 2, där fortsatt utveckling av smygtekniken är en självklar komponent.

Ubåten Gotland i USA

HMS Gotland är en av svenska marinens ubåtar. Hon sjösattes 1995. Hon är det första fartyget i Gotland-klassen, där också ubåtarna HMS Halland och HMS Uppland ingår.

Från juni 2005 till augusti 2007 hyrde USA HMS Gotland för ett övningssamarbete med den amerikanska ubåtsflottan i San Diego. Huvudsyftet med samarbetet var att underlätta för deltagare i internationella fredsfrämjande insatser och utveckla de båda ländernas ubåtsvapen. Svensk ubåtspersonal agerade tillsammans med USA vid Kaliforniens kust och övningarna leddes från Hawaii. Den svenska personalen inkvarterades på Stillahavsflottans ubåtsbas, Point Loma. Under tiden i San Diego genomgick ubåten två översyner och man hade två besättningar på plats. Gotland anpassades inför USA-resan med bland annat ett nytt periskop, som fått en infraröd kamera och en bildförstärkarfunktion.

Övningarna gick så pass bra, att flera nationer började visa intresse för den svenska ubåten. Gotland hade från undervattensläge lyckats ta foton av ett amerikanskt hangarfartyg från relativt nära håll. Den amerikanska flottan hade svårigheter att lokalisera henne på grund av de extremt tystgående stirlingmotorerna. Framgångarna spred sig och andra mindre nationer visade stort intresse för de svenska ubåtarna. Japan har börjat köpa stirlingmotorer till alla sina nya ubåtar, som de nu bygger.

I april 2006 hade den amerikanska flottan fortfarande svårigheter med att finna ubåten. I juni 2006 lade USA fram ett förslag, om att ubåten skulle stanna i USA i ytterligare ett år. Riksdagen tog beslut om detta hösten 2006. Återresan från USA skedde den 14 juli 2007, då transportfartyget Eide lämnade San Diego. Den 26 augusti 2007 var Gotland tillbaka i Sverige för översyn och underhåll, som USA bland annat var med och betalade. Gotland hade gått dubbla driftstiden under det första året, mellan 3 000 och 4 000 timmar, mot normalt omkring 2 000 i Sverige.

Som en följd av det goda samarbetet påbörjade det svenska och det amerikanska försvaret ett större samarbete kring undervattens- och kustnära strid. Ubåtsoperationen i USA var den största internationella hittills i det svenska i  ubåtsvapnets historia.

Åren 2016 till 2018 halvtidsmodifierades (HTM) HMS Gotland vid Saab/Kockums. Ubåten delades och förlängdes med cirka 2 meter till 62,7 meter. Nytt deplacement i ytläge är 1580 ton. I moderniseringen av cirka 20 nya system ingick bl.a. nya Stirlingmotorer, nya stridsledningssystem, ny sonar,

Halvtidsmodifieringen innebar bl.a. anpassning till de nya ubåtar, som är under byggnad på Saab/Kockum, HMS Blekinge och HMS Skåne.

USA-vistelsen visar med all tydlighet Sveriges storhet som ubåtsnation. 

Artikel från Försvarsmakten om Gotland i USA.

Internationella insatser

Sverige har en lång tradition av att bidra med fredsbevarande trupper inom ramen för framförallt FN, men även EU och NATO. Tiotusentals svenska kvinnor och män har sedan andra världskriget personligen bidragit till en fredligare värld genom att tjänstgöra vid någon av alla de utlands-missioner som Sverige deltagit i.

I samband med försvarsbeslutet 2000 avvecklades slutligen invasionsförsvaret, det som under hela det  kalla kriget varit dimensionerande för Försvarsmakten och Marinen. Det nationella försvaret blev underordnat det internationella åtagandet där den bärande idén var att vi genom att delta i internationella operationer skulle kväsa konflikterna innan de nådde oss.

De marina inslagen i FN-missioner fram till millennieskiftet var ganska blygsamma förutom att ett stort antal marinofficerare och värnpliktiga varit delaktiga i ett antal ”land”-missioner.

Under 2000-talet har Marinen vid flera tillfällen ansvarat för att sätta upp de förband som av regeringen ålagts att verka utomlands inom ramen för en FN-resolution eller på EU-mandat. För första gången har Marinen också bidragit med fartyg och bland annat bekämpat piratverkamhet i Adenviken. Amfibieförband har verkat i bland annat Afghanistan, Mali och Tchad.

Följande internationella insatser har under 2000-talet satts upp och bemannats av marina förband:

Sedan 2003 hedras alla de som tjänstgjort utomlands vid en årlig högtidlighet, veterandagen 29 maj(fram till 2007 24 oktober, FN-dagen). Fr o m 2018 är veterandagen allmän flaggdag och sedan 2011 har den statsceremoniell status. På veterandagen genomförs ceremonier på ett stort antal platser i Sverige där syftet är att hedra personal som deltar, eller har deltagit, i nationella eller internationella militära eller civila humanitära operationer och att högtidlighålla minnet av stupade och omkomna.

Tillväxt- vart är marinen på väg?

Alltsedan 1960-talet, när Marinen var som starkast, har försvarsbeslut tagits som inneburit en gradvis avveckling av såväl förmågor som numerär. Anpassningarna har gjorts utifrån i huvudsak två faktorer, den säkerhetspolitiska utvecklingen och det ekonomiska utrymmet i statsbudgeten. Den politiska majoritetetens försvars- och säkerhetspolitiska inriktning återspeglas alltid i försvarsbesluten även om parlamentarisk enighet är att förorda när det gäller försvaret av Sverige. Försvarsberedningen, en parlamentariskt tillsatt grupp, utgör den instans som regeringen konsulterar i försvars- och säkerhetspolitiska frågor just för att uppnå så bred parlamentarisk enighet som möjligt.

Under 1980- och 1990-talen ritades den säkerhetspolitiska kartan om rejält. Berlinmurens fall, Warzawapaktens och Sovjetunionens upplösning och fall gjorde att svensk säkerhets- och försvarspolitik ändrades i grunden. Den huvudsakliga doktrin som gällt sedan andra världskriget, alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig, började så smått att luckras upp genom att Sverige närmade sig bl a NATO genom partnerskap för fred(PFP) och att vi gick med i EU som bl a har en solidaritetsklausul som innebär att vi inte kan förhålla oss passiva om ett annat EU-land skulle bli angripet militärt. Detta innebar också att vårt en gång numerärt väldigt stora invasionsförsvar(uppemot 850 000 soldater och sjöman) slutligen avvecklades genom försvarsbeslutet 2000. Den säkerhetspolitiska analys som gjordes vid millennieskiftet gav vid handen att hotet om en storinvasion från öster inte längre förelåg varför man(riksdagen) ansåg sig kunna avveckla stora delar av försvaret. Den allmänna värnplikten, som sedan 1901 årligen försett försvaret med 35 000-50 000 soldater och sjömän, reducerades kraftigt för att läggas vilande fr o m den 1 juli 2010.

Civilförsvaret mötte samma öde och landets beredskapslagring av livsnödvändiga förnödenheter upphörde. Vår beredskap att möta påfrestningar på det civila samhället upphörde i princip att existera, den eviga freden ansågs vara här.

Den bärande idén blev istället att ha ett mycket mindre men ständigt insatsberett försvar(Värnpliktsförsvaret var till stora delar förrådsställt och behövde i vissa delar upp till en vecka för att göras stridsberett) och att vi genom att verka internationellt skulle kväsa konflikterna redan innan de nådde oss. I stället för värnplikt blev den grundläggande militära utbildningen(GMU)  frivillig varför också ett stort antal utbildningsregementen och krigsförband kunde läggas ner, då antalet som behövde utbildas bara var en bråkdel av de tiotusentals värnpliktiga som årligen utbildades under större delen av kalla kriget(1946-1989). Värnpliktsförsvaret blev ett yrkesförsvar med anställda sjömän och soldater, men med en avsevärt mindre numerär.

Under 2010-talet började det återigen röra på sig säkerhetspolitiskt. Kriget i Syrien, med tillhörande flyktingströmmar, Rysslands allt mer aggressiva och expansiva politik gentemot de forna sovjetstaterna (Georgien 2008, Ukraina(Krim) 2014) m fl händelser gjorde att svensk säkerhetspolitik återigen kom att omprövas. Det nationella försvaret kom åter att stå i fokus och antalet soldater och sjömän behövde återigen öka. Fler skulle utbildas och värnplikten väcktes ur sin törnrosasömn 2017. För att möta det ökade utbildningsbehovet har under 2021-2022 ett antal regementen och flottiljer återuppstått, Dalregementet, Västernorrlands regemente, F16 i Uppsala för att nämna några. För Marinens del innebar det att Älvsborgs amfibieregemente(Amf 4) återetablerades vid en ceremoni hösten 2021. Vi skall bli fler och våra förmågor flera. Kvalificerat luftvärn såväl på land som ombord på våra ytstridsfartyg är anskaffade(land) och på väg att anskaffas till ytstridsfartygen. Fler artilleripjäser och nya signalspaningsresurser är under anskaffning.

Överbefälhavarens vision, de fem T:na, är ledstjärnan:

Tröskeleffekt- förmåga att vara krigsavhållande, det ska kosta att angripa oss

Tillsammans- vi bygger vår förmåga tillsammans med andra, försvarssamarbeten är nyckeln

Tillgänglighet- Vi skall finnas på plats när vi behövs

Trovärdighet- Vi skall vara att lita på,  alltid och överallt

Tillväxt – Vi ska bli fler, större och vassare, allt enligt politiska beslut

Försvaret av Sverige och vår vilja och förmåga att själva bestämma hur vi skall leva är en huvuduppgift för staten. För att lösa den uppgiften, givet vårt geografiska läge, relativt stora yta och långa kust krävs en numerär som är större än den vi idag har. Därför har tillväxten av försvaret blivit en viktig fråga och arbetet pågår för fullt. För Marinens del innebär det bl a tillförsel av helt nya och toppmoderna ubåtar, nya vassare stridsbåtar till amfibieförbanden och på sikt nya ytstridsfartyg. Fler skall göra värnplikten och kunna krigsplaceras i det militära försvaret. För Marines del blir det nästan en fördubbling av antalet värnpliktiga som årligen ska utbildas.

I februari 2022 påbörjade Ryssland ett angreppskrig mot grannlandet Ukraina. Förutom lidande och misär för Ukrainarna och destabilisering i hela världen  innebar det också att debatten om ett svenskt NATO-medlemskap fick förnyat bränsle. Den doktrin om alliansfrihet som tidigare gällt bedöms av vissa inte längre fylla sin funktion att hålla Sverige utanför väpnade konflikter varför diskussioner om utökade försvarssamarbeten och NATO-medlemskap förs av politikerna. Sverige har sedan ett antal år ett nära samarbete med Finland, inte minst på den marina arenan. Vi deltar sedan 1990-talet regelbundet i övningar tillsammans med flera NATO-nationer. Tillsammans blir vi bättre och starkare.

Vår tillväxt består således av egen personell och materiell tillväxt och kanske, om det politiskt landar i att söka medlemskap i NATO, att vi ansluter oss till en försvarsallians.

Försvaret av Sverige börjar till sjöss. Marinen verkar på, över och under ytan, 365 dagar om året beredd att möta varje hot och klara varje utmaning. Det har vi gjort i femhundra år och kommer fortsätta göra i minst femhundra år till.