Cypern 1964: ett våldsamt vykort

Charteröns problem eskalerar 

1960 lämnade Storbritannien Cypern till Grekland och Turkiet, vilket blev startskottet på en väpnad konflikt mellan landets två stora folkgrupper. När slitningarna till slut blev för stora etablerade FN den fredsbevarande styrkan Unficyp på ön. Foto: Försvarsmakten

Höga hotellkomplex som sträcker sig upp mot klarblå värmedallrande himmel. Utsikt över långgrunda stränder med Medelhavets renaste vatten. Fest, sol och bad. Ett klassiskt charterresmål, det har blivit den gängse bilden av Cypern.

Tre miljoner turister kommer till landet varje år, nästan tre gånger så många människor som faktiskt bor på den stekpanneformade ön i Medelhavet vid Turkiets sydöstra kust. För lite drygt femtio år sedan var det däremot inte många turister som letade sig till orter som Ayia Napa och Famagusta.

1960 lämnade Storbritannien ön till Grekland och Turkiet. Det var startskottet på ett förlopp som snart skulle resultera i en väpnad konflikt mellan landets två stora folkgrupper. Grekcyprioterna ville knyta Cypern närmare Grekland, turkcyprioterna ville hellre dela upp ön i två olika delar. Två inte på något sätt lättförenliga riktningar och under det tidiga 1960-talet eskalerade problemen snabbt.   

När slitningarna till slut blev för stora etablerade FN den fredsbevarande styrkan Unficyp på ön för att förhindra ett fullskaligt inbördeskrig. Styrkorna kom framför allt från Storbritannien och Skandinavien.

Vid två tillfällen var konflikten särskilt svår på Cypern, dels under 1960-talets första halva då stridigheterna eskalerade och centrala staden Nicosia delades upp, dels 1974 då turkiska trupper invaderade norra Cypern som ett svar på en grekcypriotisk statskupp. Foto: Försvarsmakten

Sverige deltog genom utlandsstyrkan, den organisation som bestod av frivilliga soldater och vars huvudsakliga syfte var just att bistå FN.

– Kanske att det fanns lite turistnäring i Limassol där det var lite lugnare, men annars var det för bråkigt. Ingen ville åka till Cypern under 1960-talet. Folk var för rädda, säger Ulf Sjögren, som var en av de över 25 000 svenska soldater som deltog i den svenska utlandsstyrkans allra längsta uppdrag.

Den första styrkan var på plats i mars 1964 och inte förrän 1993, nästan 30 år senare, lämnade de sista svenskarna i uniform Cypern. Bakom låg antagandet av resolution 186 i FN:s säkerhetsråd i början av 1964.

Det gick ut på att förhindra en upprepning av striderna mellan grekcyprioter och turkcyprioter och FN-styrkan skulle över tid återställa lag och ordning och underlätta en återgång till normala förhållanden.

Till en början var storleken på den svenska bataljonen 700, men den kom att utökas till 955, med personal dels från Gazabataljonen vid Unef (United Nations Emergency Force) men även från den svenska Kongobataljonen Onuc (The United Nations Operation in the Congo), som avvecklades 1964.

Efter den grekcypriotiska statskuppen 1974 och den turkiska invasionen av Cypern förlängde och utökade FN:s säkerhetsråd missionen. 1987 avvecklades den svenska bataljonen, även om viss personal kom att bli kvar ändå till 1993.

Mitt i inbördeskriget 

Ulf Sjögrens id-handling. Han var en av de över 25 000 svenska soldater som deltog i den svenska utlandsstyrkans uppdrag på Cypern. Ulf Sjögren var där precis under konfliktens upptrappning, under tre månader våren och sommaren 1964. Foto: Privat

Men tillbaka till alltings början. Ulf Sjögren var där precis under konfliktens upptrappning, under tre månader under våren och sommaren 1964. Det var en obehaglig och svåranalyserad tid.

– Senare blev det mer uppdelat i två tydliga delar av Cypern, men så var det inte när vi var där. Nicosia var i och för sig avgränsat, turkarna hade den äldre delen av staden och grekerna de nyare delarna, men resten av landet var mer blandat. I vissa fall kunde turkcypriotiska bönder ha sina åkrar i grekcypriotiskt dominerade områden, men bo i turkcypriotiska byar.

Det hotfulla läget förstärktes också av att FN-flaggan ingalunda garanterade säkerheten.

– FN:s och vår roll blev att hjälpa turkcyprioterna att få ut sina varor till hamnarna. Det gillade inte grekerna, de besköt oss flera gånger. Det var väldigt obehagligt. De respekterade inte riktigt flaggan. En kompis till mig berättade att han hjälpte till att eskortera en apelsintransport till hamnen när ett skott gick in genom framrutan och träffade precis bredvid honom. Själv blev jag ansatt av granater. Det fanns liksom inga regler. De tyckte väl kanske att FN inte hade något där att göra.   

Ulf Sjögren var själv med om kraftig beskjutning under ett uppdrag uppe i bergstrakterna i den norra delen av ön.

– Vi hade många posteringar uppe i bergen så det var där man satt ofta. En stor del av tiden gick åt till övervakning. Man satt fyra, fem man där och spanade med kikare för att upptäcka hot och mobiliseringar. Det var sällan fientligt inne i byarna, på någon av sidorna, utan det var just när man eskorterade transporter uppe i bergen som det kunde smälla till. En gång blev vi beskjutna och jag fick skydda mig bakom en bil, där jag såg hur kulorna träffade i gruset bredvid mig.

Mellan salta bad och intensiva strider

Under de tre månaderna Ulf Sjögren var på Cypern förde han dagbok. Foto: Privat

Våren 1964 var förmodligen ett av utlandsstyrkans mest intensiva år. Cyperninsatsen var omfattande, med en styrka på 700 soldater, samtidigt som uppdragen i Kongo och på Gazaremsan fortgick.

Många av soldaterna på Cypern kom också från insatser i just Kongo eller Gaza. Den då 22-årige Ulf Sjögren hade redan hunnit med en vända i Kongo innan han kom till Camp Carl-Gustaf i Famagusta.

Under de tre månaderna han var på Cypern förde han dagbok och läser man den får man uppfattningen att tiden där var oberäknelig och svårläst: långa stunder av ganska behagligt campingliv med bad och solande, blandat med väldigt intensiva strider.

När man frågar om det samlade och bestående intrycket hamnar Ulf Sjögren just i ovissheten.

– Man visste aldrig, säger han. Plötsligt kunde det, när som helst, gå ett larm och man var tvungen att åka till en by det varit oroligt i. Osäkerheten var det tuffa.