Allting började i Karlskrona

FRA:s först lyssningsplats var en ingenjörskasern i Karlskrona. Bilden är en del av försvarsmakten.se/varhistoria.
Foto: FRA

FRA uppstod gradvis, först 1938 som en för­svarsgemensam inhämtning i Karlskrona och några år senare i form av en sammanslagning av den spaning som bedrevs vid försvarsstabens signaltjänstavdelning och kryptoforceringen vid dess kryptoavdelning. Vid krigsutbrottet 1939 samlades ett femtiotal personer vid en pionjäravdelning med namnet Kryptodetalj IV, under ledning av Sven Hallenborg. Den självständiga myn­digheten som på den tiden hette Försvarsväsendets radioanstalt kom till den 1 juli 1942. Den allra första lyssningsplatsen låg här, vid en ingenjörskasern i Karlskrona. Bilden ingår i en gåva som gavs från FRA till statsrådet Per Edvin Sköld, försvarsminister under 1938–1945 och en av dem som bidrog till att en radioanstalt utvecklades. 

 

 

Det farliga tornet

Bilden är en del av forsvarsmakten.se/varhistoria.
Foto: FRA

Den här rörliga enheten var inte precis någon skönhet. Man ställde upp hela anordningen på lämplig plats och pejlade, det vill säga tog in signaler, genom att vrida hela hyddan. Eftersom en trappa var placerad på marken utanför hyddan gällde det för operatören att återställa vagnen i rätt läge då han skulle lämna den. Annars kunde olyckan vara framme, speciellt om det var bråttom och dessutom mörkt. Fadäser med handlösa fall som följd lär ha ägt rum.

FRA ute i fält

Ingenjör vid FRA i tjänst. Bilden är en del av försvarsmakten.se/varhistoria.
Foto: FRA

Den tekniska signalspaningen riktas mot signaler från radar-, navigerings- och vapenrelaterade system. Syftet är att ge underlag för telekrigsfunktioner och information som kan användas för att utveckla skydd och motmedel för inhemskt försvar. Här en ingenjör under 1900-talets mitt som utövar sin tjänst korrekt iklädd rock och hatt.

Trätorn med öron

Trätorn använt av FRA. Bilden är en del av försvarsmakten.se/varhistoria.
Foto: FRA

Detta monster till träkonstruktion byggdes under andra världskriget för luftbevakning och övertogs av FRA 1948. Trätornet revs 1958 och ersattes av ett annat torn i stål. Då var det gamla tornet så ruttet att man på vissa ställen kunde köra en skruvmejsel genom virket, och behovet av rivning bedömdes som akut. Att arbeta i trätornet innebar en mödosam trappvandring till toppen. Hiss saknades. Nu är även det nya ståltornet sedan länge blott ett minne.

 

Hemligheter på vatten

Det svenska signalspaningsfartyget HMS Orion . Bilden är en del av försvarsmakten.se/varhistoria.
Foto: Försvarsmakten

Det svenska signalspaningsfartyget HMS Orion gjorde sin jungfruresa 1984. Hon utrustades under stort hemlighetsmakeri och kunde med  hjälp av datorer och stora antenner samla in data över stora områden. HMS Orion är 61,2 meter lång, 11,7 meter bred och har en så kallad deplacement (mängden vatten ett fartyg tränger undan) på 1 205 ton.

Den återfunna DC-3:an

Den återfunna DC-3:an.
Foto: DC-3-utredningen 2007/Christer Magnusson

"Jag känner stor lättnad att planet äntligen är återfunnet. Den försvunna DC-3:an är ett kvarlevande trauma från det kalla kriget. Förhoppningsvis får vi nu den slutliga lösningen." Så sammanfattade dåvarande ÖB Johan Hederstedt läget när en privatfinansierad expedition i juni 2003 lyckades finna flygplansvraket ett tjugotal sjömil öster om Gotska Sandön. Detta bärgades sedan och fördes till Muskö för vidare utredning. Det är idag känt att DC-3:an, med beteckningen Tp 79 Hugin, utförde signalspaning mot Sovjetunionen. Nedskjutningen ägde rum på förmiddagen den 13 juni 1952 under ett mycket frostig period av kalla kriget. Klockan 11:23 mottog signalisten vid flygflottiljen Roslagens flygkår (F 2) i Hägernäs ett sista anrop från DC-3:an och enda spår som återstod efter det var en sönderskjuten räddningsflotte. Nedskjutningen är intimt förknippad med den så kallade Catalinaaffären, den diplomatiska kris som utlöstes när ett obeväpnat sjöräddningsflygplan, Tp 47 Catalinan, med uppdrag att finna DC-3:an anfallits av en sovjetisk MiG-15 i internationellt luftrum.    

Ett eget museum

Interiör från FRA:s museum.
Foto: FRA

På Lovön i Stockholm har FRA sitt eget museum. Det tillhör, av förklarliga skäl, inte något av de mer publiktörstande museerna i Sverige; för att beviljas tillträde måste man genomgå noggranna personkontroller.

Källor

FRA

”FRA 70 år”

signalspaning.se

Flygvapenmuseum

 

TES. Det här är teknisk signalspaning.

Det ord som idag, mer än 70 år senare, brukar användas är teknisk signalspaning (TES). Det handlar om undersökning av okända signaler samt exploatering av sådana som saknar kommunikationsinnehåll. Signaler från flygplans- och fartygsradar är två exempel.

Försök med teknisk signalspaning i Sverige började under den senare delen av det andra världskriget. När verksamheten sköt fart efter kriget bar den på innovation och pionjäranda. Den mest kända plattformen för teknisk signalspaning i Sverige är det flygplan av typen DC-3 som blev nedskjutet över Östersjön i juni 1952.

Mycket är förstås hemligt – inte sällan under väsentliga tidsperioder efter själva signalspaningen. Den svenska signalspaningen i samband med Kubakrisen 1962, som finns samlad i FRA-arkivet under etiketten "Signaltrafikbyrån", kommer till exempel att bli offentlig (senast) år 2032.

Filmen vänder sig till all personal inom totalförsvaret och dess syfte är att göra alla människor uppmärksamma på att signalspaning mot oss ständigt pågår. Filmen är en del av forsvarsmakten.se/varhistoria.
18:05

Vad tre veta – en film om signalskydd (1983)
Filmen vänder sig till all personal inom totalförsvaret och dess syfte är att göra alla människor uppmärksamma på att signalspaning mot oss ständigt pågår.