En dammig terrängbil 16 med blågul flagga på antennen, svenska soldater i ökenuniform mot en blå fjärran blå horisont. Det är en bild som många förknippar med insatsen i Afghanistan. Men historien bakom pansarterrängbil 16 börjar i en helt annan del av Försvarsmakten. Kring millennieskiftet använde militärpolisen vanliga obepansrade VW-bussar och de behövde ersättas.
– Det började med att personskyddet vid militärpolisen behövde ett bepansrat fordon för uppträdande i halvgrupp eller patrull. Det fanns också ett behov inför en planerad insats i Västsahara där ett minsäkert fordon krävdes, säger Lars Backlund, som arbetade med inköp av armémateriel på Försvarets materielverk (FMV) vid den tiden.
Sydafrikansk mamba
Problemet var att det fanns väldigt få alternativ på marknaden för splitter– och minskyddade terrängbilar.
– Vi hittade en modell som den sydafrikanska polisen använde, den kallades ”Mamba”. Vi åkte ner till Sydafrika för att titta närmare på den och på så sätt blev deras RG 32 Scout en av de modeller som kom med i den upphandling som följde, säger Lars Backlund.
Inledningsvis användes civila oskyddade fordon för att ta sig fram under Afghanistaninsatsen.
Foto: Mats Nyström/Försvarsmakten
Det speciella med fordonet är konstruktionen som skyddar mot minsprängningar. Personalen sitter som i en bepansrad bur när de färdas. Utsätts bilen för sprängkraft så gör konstruktionen att personalen i ”buren” skyddas, men när kraften leds bort så faller fordonet ytterst isär. Det är en del i funktionen när kraften från sprängningen bort från dem som färdas i Galtens bepansrade bur. Det är en konstruktion som ger bra skydd, men som i viss mån går ut över köregenskaper och hållbarhet.
En första delserie på 102 fordon beställdes år 2005 och då gavs den benämningen terrängbil 16. När FMV:s projektgrupp var i Sydafrika diskuterades vad det svenska namnet skulle bli. Enligt legenden föreslogs namnet Galten under ett besök på en sydafrikansk pub och det anspelar på den gamla Radioterrängbil 915 ”Suggan”.
Samtidigt pågick insatsen i Afghanistan.
I mars 2006 tog Sverige över ansvaret för PRT (Provincial Reconstruction Team) i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan från Storbritannien. I samband med detta invigdes Camp Northern Lights, det svenska högkvarteret. Den svenska styrkan utökades också till 273 soldater vid den tidpunkten. Under den kommande tiden försämrades säkerhetsläget rejält i området.
Möttes med skepsis
De svenska soldaterna besköts allt oftare och Försvarsmaktens dåvarande planeringschef åkte på inspektionsresa till Afghanistan.
– Jag åkte ner på min första inspektionsresa under november och december 2007. Det var några saker jag tyckte borde förändras så snabbt som möjligt. Jag ville få ner stridsfordon 90 och så ville jag byta ut våra patrullfordon, säger Berndt Grundevik, som i dag är pensionerad.
Resan slutade med en lista på fem punkter. Stridsfordon, bepansrat patrullfordon, bättre minskyddsutrustning och ett UAV-system stod på listan. Bättre mörkermedel för soldatutrustningen kom med som sista punkt.
Stridsfordon 90 på plats i Afghanistan 2010.
Foto: Mats Nyström/Försvarsmakten
Förslagen möttes först med viss skepsis hemma i Sverige. Men säkerhetsläget blev snabbt ännu sämre och soldaterna i Afghanistan fick utrustningen som Berndt Grundevik listat. De första galtarna flögs med ett tungt transportplan av typen IL-76 från Sverige via Ankara i Turkiet. I slutet av maj hade också fyra stridsfordon 90 flugits till Afghanistan, provkörts och provskjutits. I november 2009 fanns 22 terrängbilar av modell Galten på plats – ett år senare hade den svenska Isaf-styrkan över 70 stycken i Afghanistan.
Fler fordon köptes in och de modifierades efter vad insatsen krävde.
– Det fanns saker som behövde förbättras till den andra delserie som beställdes 2008. Det fanns inget skydd för kulspruteskytten på fordonen som först levererades, så på delserie två la vi till en tornkrans med en 12,7 millimeters tung kulspruta och skyddsplatta, säger Lars Backlund.
En tredje och en fjärde delserie har också levererats och på de senare modellerna finns vapenstation och en rad andra förbättringar.
Inga svenskar har dödats
Terrängbil 16 ”Galten” har med åren kommit att bli ett mycket använt fordon, särskilt i de svenska utlandsinsatserna.
– Galten har rullat varenda dag år ut och år in. Den har fyllt sitt syfte väl och viktigast av allt: Sedan det infördes har inga svenskar som färdats i fordonet dödats, säger Lars Backlund.
Den svenska styrkan i Mali på patrull i Terrängbil 16 ”Galten” 2017.
Foto: Mats Nyström/Försvarsmakten
Fordonen ur den första delserien börjar bli slitna, men lär rulla många år än. En del har målats om i grönt och används för det nationella försvaret. Terrängbil 16 används också flitigt av Malistyrkan. En dammig Terrängbil 16 med blågul flagga på antennen, samt svenska soldater i M 90 tropikbeige syns i dag mot afrikansk fond vid insatsen i Mali.