Insatsen som förändrade Försvarsmakten

Det svenska bidraget startade redan vid årsskiftet mellan 2001 och 2002 och utvecklades till att bli en av Sveriges största internationella insatser och även den längsta, konstaterar Försvarsmakten insatschef Michael Claesson, som genom två decennier följt insatsen på ett tämligen unikt vis. 

– Jag var en av två handläggare som förberedde försvarsmaktsordern för att få iväg första bidraget, berättar Michael Claesson.

Till en början var Försvarsmakten engagerad med en underrättelseenhet och operatörer från specialförbanden. I augusti 2003 fick Nato med FN-mandat i uppdrag att leda International Security Assistance Force (Isaf) i Afghanistan. Inledningsvis handlade det om säkerheten i regionen runt huvudstaden Kabul. 

När Isafs uppdrag utvidgades till hela Afghanistan bidrog Sverige med personal till en styrka som leddes av Storbritannien i staden Mazar-e Sharif i norra Afghanistan. Sverige tog under 2006 över säkerhetsansvaret för de fyra provinserna i norra Afghanistan och snart därpå invigdes Camp Northern Lights, som blev det svenska högkvarteret flera år framöver.

– Mellan 2005 och 2009 arbetade jag i Bryssel vid Nato-delegationen och nästan uteslutande med Isaf-insatsen, säger Michael Claesson.

8 000 i insatsen

När den svenska närvaron var som störst var mer än 800 soldater i landet och totalt har omkring 8 000 män och kvinnor tjänstgjort i Afghanistan. Den svenska truppen förstärktes efterhand med bepansrade fordon som pansarterrängbilar, stridsfordon och senare även med transportflyg, sjukvårdshelikoptrar och obemannade flygfarkoster.

Vägen söks av efter mineringar och improviserade sprängladdningar (IED) under patrullering tillsammans med den afghanska armén. Foto: Johan Lundahl/Försvarsmakten

– 2011 och 2012 var jag chef för Markstridsskolan och vi var djupt inbegripna i erfarenhetshantering och utveckling av stridsteknik och fordonssystem för Afghanistan-insatsen, berättar Michael Claesson.

Han konstaterar att Försvarsmakten dragit många lärdomar av insatsen, en insats som fostrat en hel generation officerare.
– Vi hade under de sista 3-4 åren av Isaf tillgång till en enorm förmågepalett, som gjorde att vi kunde planera komplexa operationer. Vi fick erfarenhet av nya taktiska koncept, men även enskild soldats strid och utvecklade nya krav på utrustning. Och vi lärde oss nya former för effektivt multinationellt samarbete.

Strider och stupade soldater

De svenska soldaterna var inblandade i en mängd strider och även attacker med improviserade sprängladdningar genom åren, men i de flesta fall gick det bra. Så bra att många av de andra nationaliteterna började säga att Gud måste vara svensk. 

– Några fick tyvärr ändå betala det yttersta priset, säger Michael Claesson.

I november 2005 fick Sverige sina första stupade soldater. Ett svenskt fordon av typen Toyota Landcruiser blev utsatt för ett bombdåd under ett rekognoseringsuppdrag. De sårade soldaterna fördes till ett tyskt fältsjukhus, Jesper Lindblom och Tomas Bergqvist avled senare av sina skador.

2010 inträffade nästa attack med dödlig utgång. Två svenska officerare, Gunnar Andersson och Johan Palmlöv och en lokal tolk, Mohammad Shahab Ayoubi, stupade efter att de blev beskjutna väster om Mazar-e Sharif av en motståndare förklädd till polis. Ytterligare en svensk soldat blev skadad. I oktober samma år körde en pansarterrängbil på en hemmagjord sprängladdning, vilket resulterade i att också sergeant Kenneth Wallin stupade.

– 2012 blev jag kontingentschef för FS 24 och samtidigt som vi fortsatt bedrev operativ verksamhet, påbörjades den infrastrukturella avvecklingen av insatsen, berättar Michael Claesson. Sverige hade byggt upp Camp Monitor i Sheberghan för att bli ny huvudbas för svenskarna, men när Nato bestämde sig att dra tillbaka styrkorna fick de afghanska säkerhetsstyrkorna ta över.

Därefter skedde en omvandling när det svenska bidraget gick in i ett samarbete tillsammans med Norge, Finland och Lettland. Då bildades NB TSU, Nordic-Baltic Transition Support Unit.

Isaf-insatsen avslutades

I slutet av juni 2014 överlämnades även den svenska basen Camp Northern Lights till den afghanska staten. Vid årsskiftet avslutades Isaf-insatsen och Resolute Support Mission, RSM, inleddes. I det svenska bidraget ingick bland annat rådgivarteam till de afghanska säkerhetsstyrkorna och stabspersonal till den multinationella staben, cirka 25 personer grupperade på Camp Marmal utanför Mazar-e Sharif och ett antal medarbetare i Kabul.

Den 15 maj 2021 halades den svenska flaggan på högkvarteret för den multinationella insatsen, Resolute Support Mission (RSM) , efter nästan 20 års svensk närvaro i Afghanistan. Foto: RSHQ

– Min uppfattning är att Försvarsmakten löst sina uppgifter i Afghanistan på ett utomordentligt sätt. Vi har bidragit till att biståndsorganisationer kunnat agera, en hel generation afghaner har kunnat tillgodogöra sig utbildning och alternativ information. Om inte annat visar det efterföljande kaoset vilken skillnad vi verkligen gjorde. Efter 2014 då afghanerna själva tvingats bära huvuddelen av bördan för nationell säkerhet, har man drabbats av omfattande förluster vilket tärt på både resurser och moral, säger Michael Claesson, som i sin roll som insatschef fick avsluta Sveriges militära bidrag i Afghanistan.

Karta