Krigskassan

Sedlarna skulle rädda Sverige

Mannen berättade att han hade sett svenska sedlar med ett helt annat utseende än de som användes eller någonsin hade använts. Eftersom han arbetade på Riksbanken var uppgiften minst sagt uppseendeväckande. Fanns det svenska sedlar som aldrig kommit till användning? Varför i så fall?

Magnus Widell är hembygdsforskaren i Jönköping som avslöjade historien om de så kallade beredskapssedlarna, och som han berättar om i sin bok Sedlar i beredskap. Det var sedlar som skulle kunna användas i händelse av krig eller annan kris där det befintliga monetära systemet kunde skadas. Exempelvis genom att främmande makter tryckte och spred falska sedlar. Så skedde exempelvis under andra världskriget när nazisterna spred falska pundsedlar i Storbritannien.

Grottan i Jönköping

Valutasäkring var bara en liten pusselbit i det omfattande ekonomiska försvar som distribuerats ut till olika delar i det kalla krigets Myndighetssverige. Här en informationsbroschyr från Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) utgiven 1975. Foto: Kungliga Biblioteket (KB)

Historien börjar där, med hans samtal med den Riksbanksanställde på det numera nedlagda lokalkontoret i Jönköping. Skälet till att Magnus Widell tog kontakt med honom var att han ville ha uppgifter om den så kallade Grottan, det insprängda utrymmet i Stadsparksberget i den småländska residensstaden. Enligt rykten skulle en del av rikets guldreserv ha förvarats där under andra världskriget.

– Det var när Grottan tömdes år 1982 som mannen fick syn på de märkliga sedlarna, berättar Magnus Widell.

Han har ett särskilt intresse för numismatik, alltså läran om mynt, sedlar, polletter och medaljer, och kunde inte släppa tanken på vad mannen hade sett. Magnus Widell blev inte heller klokare efter ett samtal med Ian Wiséhn, då chef på Kungliga myntkabinettet, och lade frågan på is. Det skulle dröja flera år innan han tog upp den igen. Och faktiskt var det samme Ian Wiséhn som tände gnistan igen.

– I samband med att Riksbanken skulle avveckla sedeltryckeriet i Tumba började det komma fram plåtar och handlingar som visade att man hade förberett utgivningar av alternativa sedlar, berättar Magnus Widell.

Under sommaren 2003 fick han nytt material från Myntkabinettschefen nästan varannan dag. Men inga sedlar.

Häpnade över plomberad tygsäck

Beredskapsbatteri från Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) Foto: Privat

Snabbspolning ett år framåt, till 2004. Kassachefen på Riksbanken skulle sluta och i samband med det skulle en ansenlig mängd mynt gå till smältning. För säkerhets skulle ringde någon på Riksbanken till Ian Wiséhn. Var han möjligen intresserad av något?

Han gick dit över en lunch, tittade på de aktuella mynten och konstaterade att Myntkabinettet redan hade motsvarande exemplar.

– Men när han var på väg därifrån gick han förbi ett skåp där han såg en anonym tygsäck högst upp på en hylla. Den var plomberad, men Ian bad någon att öppna den. Han visste naturligtvis inte vad säcken kunde tänkas innehålla, men han var förstås nyfiken, berättar Magnus Widell.

Säcken öppnades. Ian häpnade. Där låg 3 000 sedlar fördelade på tre valörer, 5, 10 och 100 kronor. De liknande inget han sett tidigare. Detta, insåg han, måste vara de sedlar som beskrivits i den dokumentation han fått ta del av – och skickat till Magnus Widell – för flera år sedan.

– Riksbanken hade en beredskapsavdelning och hade låtit trycka alternativa sedlar som en förberedelse för orostider eller i den händelse främmande makt skulle begå krigshandlingar mot landet. Om en del av landet skulle bli avskuret, skulle dessa sedlar kunna användas istället. Eller om en fiendemakt skulle komma att sprida falska sedlar för att rubba landets ekonomi, berättar Magnus Widell.

Beslutet att trycka sedlarna hade fattats 1951, och godkänts av den tillförordnade utrikesministern Dag Hammarskjöld.

1982 bränns (nästan) alla sedlar

Sedlarna hade tryckts på ett engelskt tryckeri under 1952 och 1953. Riksbanken hade först utrett möjligheten att bygga ett särskilt beredskapstryckeri för uppgiften, men processen drog ut på tiden och kostnaderna ansågs för höga. Därför gick uppdraget till Thomas de la Rue LTD i London. Papperet levererades från Tumba bruk och på 30 veckor trycktes sedlar i valörerna 5, 10 och 100 kronor i en mängd som motsvarade värdet av de sedlar som fanns i omlopp 1951, cirka 4,3 miljarder kronor.

Sedlarna levererades i 2663 trälådor som placerades på olika håll i Sverige, bland annat i Skansenberget i Stockholm, Stadsparksberget i Jönköping och i Boden och i Karlsborg. Där blev de liggande i närmare 30 år.

– I mars 1981 beslutade Riksbanken att sedlarna skulle förstöras. Man angav flera skäl. Framför allt handlade det om att sedlarna vid den tidpunkten bara motsvarande en liten penningvolym i förhållande till rådande situation, säger Magnus Widell.

I slutet av 1982 tömdes så depån i Jönköping och därmed var de sista av kalla krigets krigssedlar borta. Alla utom 3 000 som arkiverades. Och det var alltså en närmast slumpartad händelse som gjorde att de skulle återfinnas 22 år senare.

På ritningen över Grottan syns platser för ventilation, badrum och oljetank. Foto: Privat