Spanska sjukan i kasernerna

På försommaren 1918 kom rapporter från övriga Europa om en influensaartad epidemi med hastig spridning. Den 5 juli samma år rapporterades två personer insjuknade i Malmö. Samtidigt hade ett femtiotal personer vid Hyllinge gruva i Skåne drabbats, och de närmaste dagarna rapporterades ytterligare fall i Helsingborg, Göteborg, Eskilstuna, Luleå och Arvika.

Den 10 juli lades två soldater in på garnisonssjukhuset i Boden i spanska sjukan, som epidemin kom att kallas.

Nyinryckta spred smittan

Det första dödsfallet i Sverige inträffade dagen efter då en ättiksfabrikör från Skåne avled i Stockholm. Därmed hade sjukdomen spridits också dit. Till Karlskrona kom spanska sjukan med nyinryckta värnpliktiga. Den 19 juli hade ett fyrtiotal sjömän insjuknat vid örlogsstationen.

Särskilt hårt slog denna då okända sjukdom mot personer i åldrarna 20–40 år. Det var en luftburen virussjukdom, något som dåtiden ännu inte lärt sig hantera och i en tid före antibiotika. Trots sitt namn kom influensan inte från Spanien. Antagligen fördes smittan till Europa av de överskeppade amerikanska soldaterna och spreds vidare i skyttegravarna.

I början ansåg man från läkarhåll att sjukdomen i allmänhet var mycket lindrig och ”föga skrämmande”. Svenska Dagbladet skrev dock att ”Epidemien tycks särskilt hemsöka militären” och läget förvärrades snabbt.

Sjukjournal från Västmanlands regemente (I 18) i Västerås. Uppslaget visar trettio värnpliktiga som samtliga insjuknat den 19 september 1918 enbart från första och andra kompanierna. Av dessa avled sex stycken inom en vecka. Alla var strax över 20 år. Foto: Nordiska museet

I Stockholm hade i slutet av juli Svea artilleriregemente 300 sjuka, och såväl vid Svea livgarde som vid Positionsartilleriregementet konstaterades talrika fall. Fälttelegrafkåren hade isolerat ett hundratal man i gymnastiksalen. Vid Infanterivolontärskolan i Karlsborg var samtliga 37 elever samt flera lärare insjuknade. Göta artilleriregemente i Göteborg rapporterade ett hundratal sjuka värnpliktiga några dagar senare. De inledande symptomen var häftiga frossbrytningar och huvudvärk, ofta följda av matthet, feber och hostattacker.

10 000 insjuknade i armén

Bland de första döda inom krigsmakten var 82 Karl Blomkvist från Mariefred och 157 Johan Jansson från Rånäs, båda värnpliktiga vid Svea artilleriregemente. De hade avlidit den 26 juli på Garnisonssjukhuset i Stockholm och deras stoft fördes i militära likprocessioner till närmaste järnvägsstation för transport till hemorten. I hela armén hade uppemot 10 000 insjuknat den sista juli.

Hösten var repetitionsövningarnas tid och i början av september kallades fler än 50 000 man in. Som befarat blossade epidemin upp med stor kraft. Alldeles för sent beslöt regeringen den 18 september att ställa in de återstående övningarna. Då var de militära sjukhusen sedan länge överfulla, och bristen på läkare och sköterskor stor. Exercishus och samlingssalar hade tagits i anspråk som sjukförläggningar.

Värst drabbat i armén var Västmanlands regemente i Västerås. När 2 357 man ryckte in den 10 september blev följderna katastrofala. Fram till den 1 oktober hade 81 man avlidit. En av dem var den tjugotvåårige byggnadsarbetaren Knut Schotte från Filipstad. Han beskrevs som en stor och stark karl, som efterlämnade ett litet barn och en ung hustru.

Var tionde dog

Andra hårt drabbade förband var Skånska husarregementet i Helsingborg, Norrlands artilleriregemente i Östersund samt Bodens ingenjörkår. Dödligheten vid de två sistnämnda var nära tio procent av de insjuknade.

En värnpliktig ingenjörsoldat beskrev att den erbjudna sjukvården bestod i temperaturtagning några gånger per dag samt någon slags medicin. På golvet hamnade såväl upphostningar som spott och avföring – de riktigt sjuka orkade inte ta sig till torrdassen 100 meter bort.

Totalt under 1918–1920 insjuknade 51 661 militärer i spanska sjukan. Av dessa avled 1 083. Varför vissa förband drabbades hårdare än andra är svårt att svara på. Att packas samman i begränsat ventilerade logement var dock säkert en kraftigt bidragande orsak. Att dessutom vara blöt och frusen efter ansträngande övningar förbättrade inte oddsen. I kombination med virusets höga virulens, förmåga att framkalla sjukdom, blev resultatet dödligt med lunginflammation som den vanligaste följden.

Spanska sjukan drabbade alla samhällsklasser. Den 20 september 1918 hade kung Gustaf V:s yngste son, prins Erik, avlidit. Den officiella svenska dödssiffran 37 573 personer, av en befolkning på 5,8 miljoner, är troligen betydligt lägre än det verkliga antalet döda. För hela världen har senare uppskattningar hamnat mellan 50 och 100 miljoner avlidna. Det kan jämföras med att första världskriget beräknas ha berövat över 21 miljoner människor livet, varav 8,5 miljoner i strid.