Grupperna kunde inte enas om Angolas framtid och fortsatte kriget genom att bekämpa varandra. De tre grupperna fick alla utländskt stöd. Sydafrika sände trupper för att bekämpa MPLA; MPLA i sin tur stöddes av Sovjetunionen och Kuba och i kraft av sin militära styrka kunde MPLA i november 1975 bilda Folkrepubliken Angola.
FNLA:s militära betydelse reducerades efter hand men UNITA kunde med stöd av Sydafrika och USA fortsätta kampen med kraftsamling till landsbygden. Som ett resultat av kalla krigets avveckling ledde diplomatiska ansträngningar fram till att Sydafrika, Angola och Kuba i december 1988 undertecknade en överenskommelse syftande till fred i sydvästra Afrika.
De 50 000 kubanska soldaterna skulle lämna Angola, en förutsättning för att Sydafrika skulle erkänna ett självständigt Namibia. På Kubas och Angolas begäran etablerades UNAVEM för att övervaka tillbakadragandet. Trupptillbakadragandet genomfördes utan problem. Den nya missionen UNAVEM III fick militära resurser för att med kraft övervaka truppåtskillnad samt att stödja den politiska processen.
Sverige deltog bland annat med stabs- och lärarpersonal till en minröjningsskola.