Perspektivstudie 2022 överlämnades till regeringen i samband med ÖB militära råd den 1 november, syftar till att identifiera vägval samt presentera olika alternativ och tänkbara framtidsutvecklingar bortom och vid sidan av beslutad försvarspolitisk inriktning och gällande planer.
Kontinuerlig förmågeutveckling krävs
Försvarsmakten växer mot en målbild år 2030 och kommer att få en ökad förmåga att i en allianskontext ta ett större ansvar för fred och säkerhet, både i vårt närområde och internationellt. I perspektivstudiens utblick mot 2045 framgår att det krävs ytterligare utveckling för att hantera framtida utmaningar. Studiens resultat visar att den långsiktiga förmågeutvecklingen av krigföringsförmågan behöver fortsätta .
Nya kompetenser, nyttiggörande av ny teknik samt en snabb, robust och interoperabel ledning krävs för flexibilitet i förhållande till hotbildsutvecklingen. Tillsammans med förmågor från våra nordiska grannländer blir Sveriges militära förmåga ett väsentligt tillskott till Natos förmåga, framför allt i norra Europa.
Komplex hotbild
I studien beskrivs en komplex hotbild där gränserna mellan yttre och inre säkerhet suddas ut. Det samlade försvaret av Sverige ska utformas och dimensioneras för att kunna möta detta. Det kräver ett starkt militärt försvar med tillräcklig förmågebredd som kan hantera hot och angrepp såväl över som under gränsen för väpnat angrepp över tiden samt en ökad förmåga hos det civila försvaret.
Ryssland kommer inom överskådlig tid utgöra det största hotet i närområdet, Sverige måste fortsatt kunna möta olika typer av angrepp och försvara territoriet även som allierad. Det finns stora osäkerheter kring hur relationerna mellan stormakterna och andra länder utvecklar sig. Snabba växlingar och en fortsatt hög spänningsnivå i internationell politik kan förväntas, vilket innebär att Sverige behöver kunna hantera en hög konfliktnivå både globalt och regionalt. Detta ökar risken för militär, ekonomisk och politisk påverkan på Sverige. Vidare ställer detta krav på en försvarsförmåga som inte varierar med dagsaktuell hotbild.
Aktörer kommer att använda strategier som syftar till att påverka staters motståndskraft och skapa splittring i samhället. Utvecklingen i informationsmiljön, användningen av digitala medier och den ökade sociala fragmenteringen ställer krav på ett robust totalförsvar som stärker samhällets motståndskraft, sammanhållning och försvarsvilja. Teknikutvecklingen påverkar förutsättningarna att verka, vilket bland annat innebär att Sverige kan utsättas för direkta hot och attacker oavsett geografiskt avstånd. Försvarsmakten behöver ha en förmåga här och nu som uthålligt över tid och i samverkan med andra klarar att möta olika typer av angrepp. Försvarsmakten behöver vara flexibel för att snabbt kunna anpassa sig till hotbildsutvecklingen och den allt mer komplexa operationsmiljön.
Synergier mellan olika stridskrafter
Försvarsmakten behöver multidomänförmåga, det vill säga förmågan att kunna agera på marken, på och under vattenytan, i luften, cyberrymden, rymden och i informationsmiljön samtidigt. Detta för att kunna nyttja synergier mellan olika stridskrafter och för att kunna möta olika typer av hot. Det ställer krav på ledningsförmågan och förmågan att genomföra gemensamma operationer. Förmåga att kunna verka med icke-kinetiska medel i cyberdomänen, i informationsmiljön och i det elektromagnetiska spektrumet kommer bli allt viktigare.
Grunden för Försvarsmaktens verksamhet är en trovärdig förmåga till väpnad strid. Den behöver blir mer robust bl.a. genom en ökad volym av verkansförband för ett mer uthålligt uppträdande i olika geografiska riktningar och för att kunna agera mer stridsekonomiskt. Stödfunktioner i form av ledning, logistik, skyddsförmåga samt underrättelse- och säkerhetstjänst behöver stärkas i motsvarande grad för att uppnå systembalans.
Regional förstärkning
Den regionala närvaron behöver öka och en förstärkning av militärregionerna med olika funktionsförband skapar bättre förutsättningar för bland annat förvarning, mobilisering och rörlighet. Det bidrar till att de kvalificerade stridskrafterna kan kraftsamla till tid och rum där avgörande söks.
Förmågan till värdlandsstöd, att ge stöd till allierade stridskrafter vid gruppering i Sverige, behöver öka väsentligt. En viktig förmåga är att skapa förutsättningar för integrerad samverkan och uthållighet.
Spaningsflygplanet Global Eye kommer att bidra till ökad underrättelse- och ledningsförmåga.
Foto: Saab
Långräckviddigt och autonomt
Utvecklingen av olika typer av långräckviddiga vapen och nya sensorer innebär att ingen traditionell frontlinje uppstår, utan förband kan bekämpas oberoende av geografisk belägenhet. Fjärrstyrda och autonoma system för bl.a. övervakning och verkan förändrar också hotnivån. Totalt sett krävs en väsentligt utvecklad förmåga att skydda egen och allierad verksamhet, kritiska tillgångar och viktig infrastruktur, både tekniskt och taktiskt. Den grundläggande försvarsförmågan behöver förstärkas, specifikt i särskilda svenska och nordiska miljöer såsom arktisk miljö, subarktisk miljö och skärgårdsmiljö i närområdet.
Den snabba teknikutvecklingen ställer också allt högre krav på Försvarsmaktens förmåga att utveckla nya förmågor och att nyttiggöra ny teknik.
Försvarskoncept 2045
Försvarsmakten ska verka krigsavhållande och därigenom tydligt kommunicera höga kostnader för en motståndare att påverka Sverige med militära eller andra maktmedel. Det gör vi genom att aktivt upprätthålla en trovärdig förmåga som visar vår vilja och möjlighet att försvara oss. Det ska vi göra tillsammans med allierade i Nato, andra nationer samt inom organisationer som FN och EU.
Mot 2045 behöver Försvarsmakten öka sin förmåga till väpnad strid här och nu, både över och under gränsen för väpnat angrepp.
Konceptet beskriver tio krav på Försvarsmaktens förmåga mot 2045. Trots det långsiktiga perspektivet är dessa relevanta till stora delar redan idag, men kommer att öka ytterligare i betydelse i ett 20-årsperspektiv.
- Trovärdig förmåga till väpnad strid,
- Tillgänglighet och uthållighet,
- Förmågebredd och flexibilitet,
- Nyttiggöra ny teknik,
- Interoperabilitet – internationellt och nationellt,
- Gemensamma och samtidiga operationer,
- Icke-kinetisk verkansförmåga,
- Situationsförståelse,
- Snabb, robust och interoperabel ledning,
- Skydd.
Gemensamma operationer
Genom att agera med stridskrafternas förmågor i gemensamma operationer skapas möjligheter till flexibelt agerande i olika tempo, beroende på situation. Gemensamma operationer gör Försvarsmakten starkare och effektivare, med ökad förmåga att försvara Sverige och vårt närområde, enskilt och som allierad.
Förutsättningen för gemensamma operationer skapas genom samordning av de åtta gemensamma funktionerna ledning, underrättelser, bekämpning, information, manöver, uthållighet, skydd och civil-militär samverkan. Samordning kännetecknas av att förmågor och funktioner kombineras och nyttjas gemensamt mellan domäner och stridskrafter. Exempelvis kan information från rymdbaserade sensorer spridas inom samtliga domäner. Balans mellan de gemensamma funktionerna är en garanti för möjligheten att uthålligt genomföra gemensamma operationer.
Enligt perspektivstudiens förslag utvecklas förmågan till ledning på strategisk, operativ, taktisk och regional nivå och ett yttäckande samband för gemensamma operationer tillförs.
Försvarsmaktens ledningssystem och Försvarsmaktens telenät (FTN) digitaliseras och vidareutvecklas mot en gemensam it-infrastruktur. Fältnära, rörliga, taktiska datacenter upprättas för att bland stärka den regionala ledningen. Antalet lednings- och sambandsförband utökas och ges förmåga att integreras med allierade och partner. Telekrigsförmågan stärks.
System med lång räckvidd är en viktig komponent i framtidens förmågeutveckling.
Foto: Lockheed Martin
Armén
Arméns stridskrafter är utformade för att verka med få förband och över stora ytor. Utvecklingen av verkans- och sensorsystem med allt längre räckvidd samt allt snabbare bekämpningscykler leder till ökad risk för upptäckt och bekämpning. Dessa hot möts genom ökad rörlighet och möjlighet till ledning av mer spridda förband.
Perspektivstudiens förslag innebär att brigadförmågan förstärks. Armén organiserar fyra brigader och en stridsgrupp. Brigaderna (inklusive stridsgruppen på Gotland) tillförs nya förmågor och en utökad organisation för att kunna verka både inom normalläge, säkerhetspolitisk kris och väpnat angrepp, åtgärder vilka sammantaget skapar robusthet. Brigaderna innehåller bland annat en stående bataljon per brigad, förmåga till långräckviddig bekämpning och ett kvalificerat luftvärn. Norrlandsbrigaden får ökad subarktisk förmåga.
Ytterligare luftvärnsförmåga tillförs för att skydda viktig militär verksamhet samt militär och civil infrastruktur. Stående förband får en tydligare roll, med uppgifter innan mobilisering, vilket möjliggör ett aktivt försvar, skapar krigsavhållande tröskeleffekt och ökar förmågan att snabbt möta ett överraskande angrepp.
Marinen förstärks bland annat genom nya moderna ubåtar. Illustration av den nya ubåten A26.
Foto: Saab
Marinen
Marinstridskrafterna utgör en viktig del i förmågan att projicera tröskeleffekt och bidrar till regional säkerhet och stabilitet. Grunden i den marina krigföringen är förmågan att säkra kontroll över havet för Försvarsmaktens egna syften och att förneka en motståndare kontroll över havet för sina syften. Marina stridskrafter verkar i alla konfliktnivåer genom att hålla sjövägar och hamnar öppna, skydda sjöfart samt förneka en motståndare att påverka oss.
Marinen utökas och tillförs ny materiel, vilket bland annat ökar undervattens-förmågan. Nya ubåtar, nytt ubåtsräddningssystem och system för basskydd anskaffas. Minröjningsförmågan ökar genom omsättning och anskaffning av nya plattformar och system, även antalet minröjningsdivisioner ökas. Mineringsförmågan utökas och obemannade system både över, under och på ytan tillförs. Organiserandet av en tredje korvettdivision ger marinen en väsentligt ökad förmåga att verka i flera operationsområden.
En tredje amfibiebataljon organiseras och materiel för markrörligt sjömålsrobotsystem och bataljonsluftvärn anskaffas. Parallellt studeras, utvecklas och anskaffas obemannade farkoster för olika uppgifter.
Flygstridskrafterna förstärks genom införskaffandet av nya stridsflygplan. Det senaste stridsflygplanet Gripen E kommer att bära nya vapensystem med precisionsbekämpning.
Foto: Saab
Flygvapnet
Flygstridskrafternas huvuduppgifter är luftförsvar genom kontroll av luftrummet inklusive lägesbild för luft och rymd, lufttransporter, underrättelseoperationer samt mark- och sjömålsbekämpning. Luftförsvarsuppgiften genomförs dygnet runt, året runt för att utgöra ett skydd som säkerställer vår territoriella integritet och bidrar till handlingsfrihet för övriga stridskrafter. Flygstridskrafterna kan genomföra defensiva och offensiva luftförsvarsoperationer på stort djup tillsammans med andra.
Den integrerade luftförsvarsförmågan stärks genom utökad förmåga till offensiva och defensiva luftförsvarsoperationer, i kombination med bättre förvarning, utökade baseringsmöjligheter och en större volym luftvärn. Mark- och sjöbaserat luftvärn integreras fullt ut i luftförsvaret.
Balansen mellan stridsflyg, ledning och basförmåga förbättras. Sensorbataljon, stridsledningscentraler och fler basbataljoner med förmåga till rörlighet organiseras. Stridflygsystemet utvecklas och förstärks. Ny enhetsplattform för specialflyg, inklusive för Försvarets Radioanstalt, FRA, anskaffas. Förmågan till taktisk rörlighet utökas genom ytterligare anskaffning av transportflygplan av modell C 130J. Förmågan till medel och långräckviddig precisionsbekämpning förbättras. Helikopterskvadroner organiseras med egen basförmåga för understöd av mark-, sjö-, luft- samt specialförbandsoperationer.
Rymdförsvar
Försvarsmaktens behov av rymdbaserade tjänster för spaning, kommunikation, positionering, navigering och tidsangivelser behöver kunna säkerställas utmed hela konfliktskalan. Tillgång till rymdbaserade tjänster säkerställer även en strategisk resurs för underrättelseinhämtning. Sverige har genom sitt geografiska läge mycket goda förutsättningar att skjuta upp och operera satelliter.
En god militär rymdlägesbild behövs för egna rymdrelaterade förmågor och försvårar en motståndares informationsinhämtning mot oss. Försvarsmaktens rymdförmåga utvecklas bland annat genom etableringen av en baskapacitet för rymdlägesbild och en nationell satellitförmåga.
Militärregioner och hemvärnsförband
Militärregionerna utgör en länk för en fungerande samordning inom totalförsvaret samt för att kunna ta emot och ge stöd till allierade och partner.
Hemvärnsförband med hög beredskap och god lokalkännedom utgör tillsammans med militärregionens stående och mobiliserande delar grunden i militärregionernas förbands- och förmågestruktur.
Militärregionernas ledningsförmåga stärks genom att funktionsledningarna utvecklas. För att öka den regionala robustheten och förmågan till värdlandsstöd utvecklas förmågorna skydd, rörlighet, underrättelser, uthållighet samt ledning och samband. Hemvärnsförbanden utvecklas genom stärkt CBRN-förmåga samt omsättning och anskaffning av modern materiel.
Cyberförsvar
Cyberförsvar ingår som en integrerad del i det militära försvaret och utgör en militärstrategisk resurs. Cyberförsvaret har förmåga att genomföra offensiva och defensiva cyberoperationer samt att upptäcka, identifiera och avvärja hot mot digitala informationssystem och elektroniska kommunikationstjänster.
I perspektivstudiens förslag förstärks cyberförsvarsförmågan genom att ytterligare it-försvarsförband organiseras. Förmågan att genomföra defensiva och offensiva cyberoperationer förstärks liksom förmågan till incidenthantering.
Informationsmiljön
Informationsmiljön får en allt större betydelse för alla typer av militära operationer och verksamheter. I informationsmiljön bedrivs militärstrategisk kommunikation och informationsöverläge och situationsförståelse är viktiga förutsättningar för att manövrera mot strategiska målsättningar och önskade effekter. Försvarsmakten har förmåga att enskilt och tillsammans med andra genomföra operationer i informationsmiljön tidigt i en konflikt och kan därmed påverka faktorer såsom tillit till samhällets aktörer och försvarsvilja.
Förmågan till skydd och verkan i den kognitiva informationsmiljön ökar genom ytterligare ett kommunikationsförband med strategiska digitala kompetenser och analysförmågor. Förmågan att genomföra defensiva och offensiva informationsoperationer förstärks både på strategisk, operativ och taktisk nivå.
Ta del av studien i sin helhet via PDF-dokumentet på denna sida.