Ett mindre välkänt namn är den allra första kvinnliga livgardisten, Catharina du Rietz. Hon rymde hemifrån och klädde ut sig till man, och tog på 1770-talet värvning i Kungliga Livgardet i Stockholm.
Under sin tid som gardessoldat klarade hon sig från upptäckt tack vare sin list, men en dag då Gustav III passerade förbi klev hon fram och avslöjade sig som kvinna.
Gustav III ska ha blivit mycket road av hennes historia, och lät henne slippa straff
du Rietz är dock inte den enda kvinnan som tagit värvning utklädd till man. Brita Cristina Nilsdotter Hagberg tjänstgjorde under namnet Petter Hagberg som soldat under Gustav III:s ryska krig 1788–1790.
Se filmen om en av de allra
första kvinnliga livgardisterna,
som 1788 förklädde sig till man.
Kungliga livgardister
Gustav VI Adolf, Målning av Magnus Bratt,
Foto: Åke Öhrström/Försvarsmakten
Det har förvisso varit vanligt att de manliga medlemmarna av kungahuset både fullgjort värnplikt och upprätthållit militära befattningar. Alla har dock inte gjort karriär i vanlig bemärkelse.
Ett undantag från detta är kung Gustav VI Adolf under sin prins- och kronprinstid. Efter sin officersexamen 1902 inledde Gustav VI Adolf sina många tjänstgöringsperioder vid Svea livgarde. Han var plutonchef, kompanichef och bataljonschef inte bara till namnet.
Under hela utbildningsåret 1910– 1911 var Gustav VI Adolf chef för 12:e kompaniet och vid regementsövningarna 1915 och 1916 förde han regementets 1:a bataljon. Trupptjänsten växlade mellan skolor och stabstjänst. Listan kan göras lång. Som få kungar hade Gustav VI Adolf en gedigen, inte bara teoretisk utan också praktisk, erfarenhet av den militära verksamheten. Lägg därtill att han var högt uppskattad av såväl sina överordnade som sina underlydande.
Nordenskiöld och Ehrensvärd
Bengt Nordenskiöld, målning av Louis Sparre i Flygvapnets traditionsrum Kavallerimässen.
Foto: Åke Öhrström
Bengt Nordenskiöld tjänstgjorde som underlöjtnant vid Svea Livgarde 1912. Då hade han under några år först prövat på som sjökadett. Efter trupptjänst och skolor samt en tjänst som major i Generalstabskåren valde Nordenskiöld att 1936 övergå till Flygvapnet. Där avancerade han 1942 till generallöjtnant och den nya försvarsgrenens tredje chef. Som sådan blev han legendarisk. Nordenskiöld ledde flygvapnet under beredskapstidens senare del och därefter övergången från propeller till jetdrift.
Som yngre kurskamrat till Nordenskiöld blev Carl August Ehrensvärd 1913 underlöjtnant vid Svea livgarde. Den unge subalternen Ehrensvärd beviljades tjänstledighet 1918 för att få anställning i finska armén och delta i befrielsekriget. Han återvände till finska armén 1939–1940 för att delta i vinterkriget som stabschef vid svenska frivilligkåren. Efter att ha varit chef för Försvarsstaben och militärbefälhavare i militärområdet utnämndes Ehrensvärd 1948 till chef för armén, en befattning som han innehade under kalla krigets inledande årtionde fram till 1957.
En Finlandsfrivillig livgardist
Axel Hård af Segerstad, Orvar Nilssons arkiv i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.
En annan bemärkt finlandsfrivillig var Axel Hård af Segerstad. Redan under sin officersutbildning deltog han i Svenska frivilligkåren i vinterkriget. Han utnämndes efter officersexamen 1941 till fänrik vid Svea livgarde.
Efter ett halvårs tjänst vid regementet erhöll Hård af Segerstad 1942 avsked och tog anställning i finska armén och dess svenska frivilligkompani. För sina ledaregenskaper och sitt personliga mod fick han flera unika utmärkelser. Hård af Segerstad kom att bli kompaniets siste chef.
Livgardisten Raoul Wallenberg
En livgardist med världsrykte ännu i dag är Raoul Wallenberg. Som värnpliktig sergeant vid beredskapsförbandet 1:a cykelskyttekompaniet begärde Raoul Wallenberg i maj 1944 tillstånd att vistas utrikes för att, som det står i hans ansökan, ”resa till Ungern för att köpa upp livsmedel, dels för export till Sverige dels för distribution bland Ungerns judar”. Som vi vet kom hans mission att också omfatta räddningen av judar undan nazisternas förföljelser. Livgardisten Raoul Wallenberg slutade sina dagar i sovjetisk fångenskap men minnet av hans insatser förblir levande.
Anledningarna till att inte kunna eller vilja genomföra militär tjänstgöring kan vara många. På Livgardet finns en samling brev bevarade där anledningarna spänner från att ”ha fått en noshörning i ansiktet” till att ”en fullgod pianobärare är svårare att skaffa än en överbefälhavare”. Ett av breven ledde till en unik livsgärning, det från Raoul Wallenberg.