Livgardets fana. Symbolen för regementets föregångare inom infanteriet.
Foto: Svante Rinalder/Försvarsmakten
År 2000 slogs Svea livgarde och Livgardets dragoner samman till det vi idag kallar Livgardet.
Därmed har Livgardet traditioner både från infanteriet och kavalleriet, alltså förband som stridit till fots och förband som stridit till häst.
Svea livgarde har anor från den livvakt om 16 man som dalkarlarna avdelade till Gustav Vasa 1521. Under åren har olika sammansättningar och namn förekommit, bland annat: Gårdsfänikan, Hovregementet, Gula brigaden och Livgardet till fots.
Livgardets dragoner har sitt ursprung i Livregementet och Livgardet till häst där Livregementets traditioner går tillbaka till 1500-talets ryttarfanor.
Hur urskiljde man vän från fiende på de forna fältslagen? I det kaos som kunde råda var fälttecknen – fanor eller standar – viktiga element. Dessa kunde trupperna följa och samlas kring.
Stora riksvapnet
Livgardets främsta symboler är regementsfanan och regementsstandaret. Fanan är vit med stora riksvapnet och kungliga kronor i hörnen. Här finns också de tretton
Livgardets standar är symbolen för regementets föregångare inom kavalleriet. Här syns baksidan med namnen på fältslagen.
Foto: Armémuseum
namn på fältslag där infanteridelen av regementet gjort en betydande insats. Standaret har också stora riksvapnet men bara på ena sidan. Den andra sidan pryds med ryttarnas segernamn.
I dag har regementet bara en fana och ett standar. Så har det inte alltid varit. Ursprungligen hade varje kompani en egen fana eller standar. Både färg och dekor växlade ända fram till slutet av 1600-talet. Därefter har de alltid varit vita.
Första kompaniets, det så kallade livkompaniet, fana pryddes med riksvapnet. Dagens regementsfana, liksom standaret, är alltså ett arv från livkompaniet.
Kompanifanorna hade den regerande kungens namnchiffer som emblem. Ännu i dag har Livgardets livkompani en egen fana. Den vita fanan är en gåva från drottning Lovisa 1868 och bär därför hennes make Karl XV:s namnchiffer.
Målning där Drottning Lovisa överlämnar Livkompaniets fana 1868, av Fritz von Dardel, tillhör Officerskårens stiftelse.
Foto: Åke Öhrström/Försvarsmakten
Belöna tapperhet
Namnen på fältslagen är däremot av senare datum. De infördes 1844 för hela armén av Oskar I även om det dröjde några år innan de första dukarna blev broderade med de så kallade segernamnen. Benämningen kan lätt uppfattas som missvisande eftersom syftet inte i första hand avser att glorifiera striden utan att belöna tapperhet, en kollektiv utmärkelse jämförlig med de individuella tapperhetsmedaljerna. Motsvarande engelska benämning är battle honours, vilket bättre uttrycker syftet men är svårt att med få ord översätta till svenska.
Det äldsta segernamnet är Befrielsekriget 1521 och det är lite oegentligt som segernamn eftersom det inte rör ett enskilt fältslag. Motsvarande kan sägas gälla även Tåget över Bält 1658. Båda namnen visar dock på avgörande händelser i vår historia där Livgardet deltagit. I övrigt spänner namnen främst över stormaktstiden från Trettioåriga kriget 1631 till stora nordiska kriget 1721.
Livgardister som roddare
Det sista namnet Svensksund 1790 var ett sjöslag. Det kan verka konstigt att ett infanteriregemente och kanske än mer ett kavalleriregemente, fått utmärkelse för detta. Skälet är att både Livgardet och delar av Livregementet till häst kom att bemanna fartyg ur skärgårdsflottan med roddare. Svensksund var en avgörande seger då slaget gjorde det möjligt att avsluta det av Gustav III 1788 inledde ryska kriget utan svenska förluster av land.
Av övriga fältslag kan nämnas Lund 1676 som återfinns både på standaret och fanan. På standaret står segernamnet dessutom under kunglig krona som tecken på att Karl XI personligen förde befälet över regementet.
De gör det till synes omöjliga
Den 20 november 1700 gjorde Karl XII och hans 10500 soldater det till synes omöjliga. Vid slaget i Narva besegrade de ryssarna i en av den svenska krigshistoriens största segrar. Där och då kan Livgardets motto och valspråk ha myntats:
POSSUNT NEC POSSE VIDENTUR - "De gör det till synes omöjliga".
Ett annat segernamn är Narva 1700 där Livgardet, fyra bataljoner starkt, anföll på högra flanken och bröt igenom de ryska befästningarna och verksamt bidrog till en av Sveriges största segrar. Vid Holowczyn 1708 ledde kungen Karl XII personligen sitt Livgarde och förde striden till seger. Till minne av detta finns även här en krona broderad över namnet på fanan.
En närmare granskning av Livgardets insatser i de slag som återspeglas i regementets fana visar att Livgardet väl levde upp till sitt valspråk, Possunt nec posse videntur eller på svenska "de gör det till synes omöjliga".
Foto: Franciska Sieurin-Lönnqvist. Arkeobild.
Segernamnen på livgardets fälttecken
- 1 Befrielsekriget 1521 L
- 2 Rehn 1631 L
- 3 Lützen 1632 G
- 4 Oldendorf 1633 D
- 5 Wittstock 1636 D
- 6 Leipzig 1642 D
- 7 Warszawa 1656 G
- 8 Fredriksodde 1657 D
- 9 Tåget över Bält 1658 G
- 10 Halmstad 1676 G
- 11 Lund 1676 G
- 12 Landskrona, 1677 G
- 13 Narva 1700 L
- 14 Düna 1701 G
- 15 Klizow 1702 G
- 16 Pultusk 1703 D
- 17 Holovczyn 1708 G
- 18 Helsingborg 1710 D
- 19 Svensksund 1790 G
L = fanan, D = standaret, G = gemensamt