Kemiska stridsmedel är ämnen som används eller har utvecklats för att vara livshotande, orsaka skada eller vara prestationsnedsättande. Effekterna av en C-händelse beror på ämnets egenskaper, koncentration och mängd. Beroende på hur de används kan de slå mot enstaka individer som stora grupper människor.
Biologiska stridsmedel delas in i två kategorier: sjukdomsframkallande mikroorganismer och toxiner. Spridningen sker både i stor eller liten skala, öppen eller dolt. De kan spridas via sprayaggregat, aerosol, utsprängning, vektorer, föremål eller livsmedel och vatten. Förutom att skada människor kan B-stridsmedel också användas mot husdjur eller grödor.
Radiologiska stridsmedel är vapen som utsätter mål för joniserade strålning utan att en kärnexplosion sker. En smutsig bomb är ett sådant exempel, då används ett vanligt sprängämne för att sprida radioaktiva ämnen. Själva explosionen och dess konsekvenser är oftast farligare för människor än strålningen. Däremot har strålningen en stor psykologisk effekt och kan framkalla stark rädsla i samhället vilket gör att smutsiga bomber framför allt betraktas som ett instrument för terrorism.
Nukleära stridsmedel är kärnvapen som får sin explosiva förstörelsekraft från kärnenergi. Kärnexplosionen skapas genom antingen fission eller fusion och detonationen sprider stora mängder radioaktivt nedfall som avger joniserade strålning. Effekterna av ett kärnvapen delas in i två kategorier: direkta effekter (stötvåg, värmestrålning, initialstrålning, elektromagnetisk puls) och nedfall.