Det stora antalet deltagande personal, fordon, båtar, fartyg, helikoptrar och flygplan, i kombination med höga krav på realistiska övningssituationer, var en utmaning för samtliga inblandade – inte minst för funktionen mark och miljö. Storleken och komplexiteten var på en helt annan nivå än vid någon tidigare övning sedan 1993.
Planeringsarbetet tog sin början 2015, två år innan övningen skulle genomföras. Övningsledningen tillsatte en grupp som ansvarade för mark- och miljöfunktionen vid övningen. Att Aurora 17 skulle påverka mark och miljö på många olika sätt var känt, och av erfarenhet visste man att trafikrörelser innebär påverkan vad gäller såväl framkomlighet på vägar som påverkan på miljön, främst avseende buller och utsläpp. Den så kallade mark- och miljöcellen, vars uppgift var att minimera övningens mark- och miljöpåverkan, insåg tidigt att den förberedande fasen skulle komma att bli avgörande för utfallet.
Vid summeringen av övningen ur ett mark- och miljöperspektiv konstaterades att resultatet blev mycket bra. Totalt inträffade 355 mark- och miljöincidenter, varav tre större, där två var trafikolyckor och en var markskada i samband med att ett tungt fordon kört ut på en åker. Samtliga inträffade incidenter åtgärdades i enlighet med den erhållna mark- och miljöutbildningen och angivna instruktioner.
Framgångsrikt med utbildning
En av framgångsfaktorerna var det utbildnings- och informationsarbete som genomfördes. Alla 20 000 deltagare fick utbildning i att lära sig hur de ska agera i händelse av incidenter, hur ansvar är fördelat, att markägarfrågor är kopplade till så kallade restriktionsområden, hantering av kemikalier och avfall samt hur skador ska hanteras.
Utländska förband som deltog i övningen fick före ankomst till Sverige ett informations- och utbildningspaket för att kunna utbilda sin personal och förbereda sig inför övningen. I Sverige tilldelades de gästande enheterna en kontaktperson för mark- och miljöfrågor och under övningens genomförande fick de stöd och hjälp av förbandsinstruktörerna.
Utöver utbildning och information var de så kallade restriktionskartorna centrala för planeringen och genomförandet. Alla områden där förbanden ville öva undersöktes på plats i flera omgångar, för att säkerställa att önskade moment kunde genomföras utan överhängande risker för skador på mark och miljö. Områden och objekt som var särskilt skyddsvärda, exempelvis fornlämningar, markerades, liksom ställen där tunga fordon inte skulle vara lämpliga att köra. Informationen publicerades även i det digitala kartverktyget som användes under Aurora 17.
Övningsledaren för Aurora 17 insåg tidigt att mark- och miljöhänsyn var viktigt, och visade detta tydligt vid presentationer ute i organisationen. Det skapade stort engagemang bland de deltagande förbanden. Mark- och miljöcellen var noga med att under hela planeringen kontinuerligt göra riskanalyser för att tidigt identifiera potentiella problemområden.
Stort engagemang
Denna mark- och miljöcell var kontinuerligt bemannad vid den centrala övningsledningen under hela övningen. Cellens uppgift var att hjälpa övningsledningen med mark- och miljöfrågor samt att snabbt kunna vidta nödvändiga åtgärder i samband med eventuella incidenter under övningen. Ute vid respektive övningsområde bevakades och understöddes mark- och miljöarbetet av särskilt utbildad personal som dagligen stod i kontakt med den centrala mark- och miljöcellen.
Efter genomförd övning vidtog arbetet med att reglera och återställa de eventuella skador som fanns kvar att hantera. Slutligen inhämtades och sammanställdes alla erfarenheter avseende mark- och miljöverksamheten från de som varit ansvariga för funktionerna ute i övningsområdena. Dessa erfarenheter är viktiga och kommer att ligga till grund för kommande verksamhet och övningar. Tack vare det integrerade miljöarbetet i form av planering och åtgärdshantering lyckades Försvarsmakten undvika större incidenter och minska övningens avtryck på mark och miljö.