Under övningen har personal ur amfibiebataljonen genomfört anfallsstrid med bandvagnar, underrättelseinhämtning och ”Close Air Support”, vilket betyder att flyg har kallats in som förstärkning.
– Det har gått bättre än väntat. Stödet vi har fått från I 19 under förberedelserna och nu har varit avgörande för vår framgång, säger Patrik Gardesten och syftar på den kunskap som överförts från I 19 när det gäller strid med fordon i vintermiljö.
Skidor och snöskor
Stridsträningen med fordon blir även en förberedelse för kommande mission i Afghanistan, FS25, där en stor del av arbetet genomförs i, eller i anslutning till, fordon. I Afghanistan används dock andra fordon, med bättre skydd, men som inte har lika bra framkomlighet i snö.
– Nu använder vi oss av bandvagn 309. Den har fungerat bra, men det är inget stridsfordon. Anfallsstriden genomför vi avsuttet med skidor och snöskor, säger Patrik Gardesten.
– Man sitter ganska obekvämt, och det är trångt. Men det är i alla fall varmt, säger soldaten Sebastian Levia.
Oförutsägbar motståndare
Under övningen har de amfibiska enheterna rört sig över stora ytor, och stridskontakten har varit svår att förutse.
– Det är spännande när man inte vet vart motståndaren är och vad som ska hända. Då känns det mer ”på riktigt”. Fast hittills har vi bara blivit beskjutna en gång. Det har varit ganska mycket väntan, säger Sebastian Levia.
– Motståndaren uppträder taktiskt och stridstekniskt rätt, och vi tar inte höga risker nu när vi strider utifrån ett scenario som baseras på Förenta Nationernas sjunde kapitel. Det gör att saker tar tid, säger Patrik Gardesten.
Många pusselbitar
Att saker tar tid under en övning där många nationer deltar beror också på att lednings-, logistik- och sambandsfrågor måste koordineras mellan de deltagande. Man måste även väga in säkerhetsaspekten och vissa juridiska frågor.
– Om vi ska genomföra en skjutning måste vi till exempel ta hänsyn till de regler som gäller för skjutförfarande i Norge. Och vi kan inte bara jacka in våra sambandssystem i deras. Informationen måste överföras för hand. Det uppstår alltid friktioner när förband är utspridda i djup och sida, säger Patrik Gardesten.
Nära slutet
Övningen avslutas på torsdag, och vad som väntar fram till dess vet inte soldaterna.
– Nu ska vi åka bandvagn ett tag till, tills något sägs. Mycket ändras hela tiden, men vi får information av plutonchefen och gruppchefen så snart de vet något nytt, säger Sebastian Leva.
– Övningen har varit en utmaning, och det har getts många tillfällen till samverkan på alla nivåer. Nu fortsätter vi anfallet säger Patrik Gardesten.