Det skakar i marken när 62 ton stridsvagn kommer mullrande men den syns knappt bland träden. Totalt rullar elva vagnar fram mot den lilla byn. Scenen ingår i den övning Försvarsmakten har i södra Sverige under maj månad.
En bataljon har fått uppgiften att skapa fri väg norrut och det innebär genom Ravlunda skjutfält. Tidigare har spaningssoldaterna varit där och upptäckt att fienden är ordentligt beväpnad. Detta har fått chefen för den svenska styrkan att sätta in ett av de tyngsta system han förfogar över, stridsvagnarna
Flera system tillsammans
Stridsvagnar kämpar mot fiendens ena sida och på den andra rycker den något lättare stridsfordon 90 fram med soldater som snabbt kan hoppa av och fortsätta striden. Mot fienden har bataljonen också andra vapensystem som bland annat artilleri och granatkastare.
Nere i en ravin stöter förbandet på ett mål som deras vapen inte klarar av att slå ut. De beslutar sig för att begära hjälp av flyget. Strax hörs ljudet av ett JAS-plan högt uppe i skyn. Det cirklar ett varv för att sedan snabbt dyka ner mot målet och beskjuta det för att lika snabbt stiga igen och försvinna. Allt är över på ett par sekunder och från ravinen syns bara röken efter träffen.
Det kallas för CAS, Close Air Support och innebär att personer på marken leder in stridsflyg mot det mål man ska anfalla. Då kan man genomföra precisa attacker mot platser som andra vapensystem har svårt att nå.
För att komplicera flyganfallet under dagens övningsmoment ytterligare fanns en civil by alldeles i närheten. Det gjorde kravet på precision ännu viktigare.
Säkerhet
– Säkerhetsmässigt funkade allt, det var viktigt, säger Richard Möller från Markstridsskolan som är skjutledare för flyget. Vädret och moln är faktorer som är sekundaktuella och det kräver flexibilitet vid genomförandet. Planeringsmässigt är det som vilken annan verksamhet som helst och säkerhetstänkandet är alltid viktigt.
För att uppnå full effekt av systemen tillsammans krävs denna typ av övningar med större förband samlade på en plats.