I ett kulligt hedlandskap cirka tio mil sydväst om London ligger det stora övnings- och skjutfältet Salisbury Plain. Smällar från avfyrningar hörs från många olika håll, och röken från nedslagen stiger sakta i luften. Under bara några dagar avfyras cirka femhundra granater, artillerigranater och raketer av många olika slag och storlekar, under artilleriövningen Brilliant Sky 5. De två radarstationer som ingår i LAP-unit, underrättelseenhet 23 (UndE 23), får öva på att upptäcka de olika typerna av ammunition som flyger genom luften, och varnar också varje gång ett nedslag hamnar inom den markerade larmzonen. På fackspråk kallas de RAM-mål (Rockets, artillery, mortars, det vill säga raketer, artillerigranater och granatkastargranater).
– 3, 2, 1, 0 – fire! ljuder kommandot från kommunikationsradion.
Inom några sekunder syns den avfyrade raketen på UndE:ns radarskärm som en blå prick med ett streck som markerar banan.
– RAM-launch (avfyrat RAM-mål), säger radaroperatören Markus Eriksson till de andra enheterna, och strax startar ett varningslarm automatiskt. På skärmen intill markeras larmområdet rött, och utanför radarstationen tjuter larmet i tre sekunder, är tyst i en sekund, vilket upprepas fem gånger.
Förmågan att upptäcka och varna för olika typer av ammunition är en egenskap hos UndE 23 som har gjort att både Storbritannien och USA använder den, bland annat i camper i Afghanistan. Genom ett samarbetsavtal mellan de tre länderna inom kan de utbyta information och erfarenheter för att gemensamt utveckla förmågan hos UndE:n. Genom samarbetsavtalet får också det svenska luftvärnet möjlighet att delta i brittiska och amerikanska övningar.
Just den toppmoderna tekniken bidrar till att Markus Eriksson trivs så bra med jobbet som soldat i NBG. Han är radaroperatör och bandvagnsförare och gillar blandningen av teknik och soldatliv.
– UndE:n har en häftig teknik, säger han. Det är kul att jobba med teknik som är bland det bästa i världen.
I LAP-unit tjänstgör sex soldater och fjorton yrkesofficerare. Alla soldater är dels radaroperatörer, dels förare på något av enhetens fordon.
– Vi är bara 20 i enheten, och det ger en god stämning och god gemenskap, säger Markus Eriksson. Man gör alltid olika saker, och alla är väldigt motiverade.
– Alla har något som de är bäst på, beskriver Emma Gustafsson, och alla kan hjälpa varandra med olika saker.
Hon vill fortsätta utbilda sig och arbeta inom Försvarsmakten som officer, men just nu hoppas hon och de andra fortfarande att det verkligen blir en insats.
– Just nu är vi tränade för att åka, säger Johanna Rosén, som också vill fortsätta i Försvarsmakten. Jag vill åka på insats, nu eller senare.
LAP-unit utvecklar sin förmåga både för NBG och för luftvärnets insatsbataljoner. Vid sidan av att stå i beredskap har enheten också i uppgift ta fram en metodhandbok för C-RAM (Counter Rockets, Artillery and Mortars), det vill säga åtgärder för att hantera inkommande raketer, artillerigranater och granatkastargranater. Den ska beskriva allt från förebyggande skydd, varning och larmning till dokumentation av skjutningar och eldreglering från radarstationer. Under övningen får alltså enhetens operatörer träna på sin beredskapsuppgift, samtidigt som luftvärnet får underlag för metodhandboken.
– Vårt fokus är att vi gör detta för att bli ännu bättre, säger Magnus Stegmark, ställföreträdande chef för LAP-unit. Detta är en av de viktigaste övningar som vi gör under NBG-tiden. Man måste vara här och se detta för att lära sig, det räcker inte med att sitta hemma och läsa dokument.