I det svenska styrkebidraget ingår en luftvärnsenhet från Luftvärnsregementet i Halmstad, en artillerigrupp från Artilleriregementet i Boden och en CBRN-enhet från Totalförsvarets skyddscentrum i Umeå. Deltagandet följer modellen för den nya insatsorganisationen där uppgiften går till stående krigsförband istället för att särskilt rekrytera personalen. Vid insats tillkommer nationella stödresurser.
– Att delta i den brittiskledda stridsgruppen ger stora möjligheter att träna och eventuellt genomföra insats med andra länder, säger Försvarsmaktens insatschef, Anders Silwer.
Det svenska styrkebidraget
Luftvärnets enhet består av två radargrupper med underrättelseenhet 23 (UndE 23) och en stabsgrupp. Deras uppgift blir att övervaka luftrummet och därtill varna för fientliga granater och raketer som skjuts in mot till exempel en camp. Artillerigruppen är utrustad med artillerilokaliseringsradar (Arthur) och CBRN-enheten arbetar med skydd mot kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära händelser.
På plats inom tio dagar
Beredskapen för det svenska styrkebidraget innebär att de inom tio dagar ska kunna lämna Sverige och påbörja en operation i ett insatsområde. Sverige har haft ledningsansvar för två EU-stridsgrupper, 2008 och 2011. Nästa gång blir 2015.
EU:s stridsgruppkoncept bygger på att det varje halvår finns två stridsgrupper i beredskap, redo att med kort varsel sättas in i ett krisområde någonstans i världen, och ha förmåga att lösa uppgifter längs hela konfliktskalan. Stridsgruppen har ett kärnförband och till den knyts en rad olika enheter med specifika uppgifter och kompetenser. I den stridsgrupp som Storbritannien har ledningsansvar för under andra halvåret 2013 består kärnan av en brittisk marininfanteribataljon.