I utbildningen till motorman eller skeppstekniker som de också kallas, varvas teori och praktik under hela perioden. Kursen avslutas med ett examensdygn där eleverna ska visa prov på sina färdigheter.
- Den här gången har vi tänkt om lite när det gäller examensmomentet, berättar Tom Ceiner som är kursansvarig. Vi har byggt upp en fiktiv fartygsmiljö i våra utbildningslokaler som ska förbereda eleverna så långt som möjligt för livet ombord. Till exempel har vi märkt upp utrymningsvägar på samma sätt som på ett fartyg. Säkerhetsföreskrifter finns tillgängliga på samma ställen, det är bullrigt och trångt här precis som ombord, och eleverna för protokoll och lämnar över till nästa skift på samma sätt som det fungerar ombord. Vi kommer till och med låta eleverna sova här eftersom de ska gå 6-timmars vaktskift under hela dygnet. Givetvis kommer vi iscensätta överraskningsmoment som måste lösas direkt. Vem vet, det börjar kanske brinna någonstans snart, säger Tom Ceiner.
Rätt vägval
Två av eleverna, Markus Hansson och Oscar Hansson, har i sitt skift ansvar för driftövervakningen.
- Det här ju en simulator, men allt fungerar precis som det är ombord, säger Markus Hansson. Hittills har vi haft problem med en kompressor som lagt av och en expansionstank som larmat och behövde nytt filter. I övrigt har det varit lugnt.
Båda har gått direkt från GMU till maskinutbildningen och de är överens om att de har hittat rätt. Oskar har sedan tidigare en utbildning till rörmokare, men har alltså valt att skola om sig till maskinare och kommer när utbildningen är över tjänstgöra på HMS Sundsvall.
-Det här känns helt rätt. Jag har alltid varit intresserad av motorer och teknik, och min bakgrund som rörmokare är inte fel, jag har en hel del nytta av de kunskaperna, säger Oskar Hansson.
Inne i maskincentralen sitter David Erlow och övervakar skärmar, instrument, mätare och givare, men han har också uppsikt över ett antal motorer genom ett fönster.
- Jag ansvarar för att maskinerna funkar som de ska. Gör dom inte det får jag felsöka och åtgärda. Jag känner mig trygg i rollen så det kommer gå bra, säger David.
Varierande bakgrund
Lennart Gustavsson är chef för de skeppstekniska utbildningarna och berättar att kursen nu har en annan utformning än tidigare.
- Vi har lyssnat på förbanden som tar emot våra elever och skruvat på innehållet i kursen efter deras önskemål. Därför har vi till exempel lagt in mer teknologi och längre praktik.
Sen har vi förstått att elevernas gymnasieval inte är avgörande. Ta David som exempel. Han har gått estetprogrammet men har en naturlig fallenhet för det här yrket. Det tillsammans med gymnasiebehörigheten är det viktigaste, säger Lennart.
De flesta maskinarna är killar, men i gruppen finns två tjejer. En av dem är Louise Nilsson som för några år sedan tog studenten från barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet. Inte en helt vanlig bakgrund för en skeppstekniker.
- Min farfar var maskinare, både i marinen och civila handelsflottan, och han har alltid pratat gott om Försvarsmakten, så det är hans förtjänst att jag är här. Sen är jag givetvis intresserad av yrket också. Jag gillar att det både är stort och smått, och att det hela tiden är mycket att lära sig, säger Louise som kommer tjänstgöra ombord på HMS Nyköping inom kort.