Finsk luftvärnsövning stärker svenskt luftförsvar

Lochteå skjutfält ligger utmed kusten i Mellersta Österbotten, eller med svenska mått mätt mittemellan Umeå och Skellefteå på andra sidan Östersjön. Just de här dagarna är det en plats som sjuder av aktivitet. Med cirka 1300 övningsdeltagare är det människor, fordon och kvalificerade luftvärnssystem överallt på marken. I luften samsas helikoptrar, drönare och stridsflygplan. Finska, svenska, amerikanska och norska deltagare blandas med besökare från bland annat Estland och Danmark. Det är kallt, snövitt och vackert. Utmed många av skogsvägarna sitter soldater och värmer sig vid öppna eldar.

Det är i den miljön den finska luftvärnsinspektören överste Mano-Mikael Nokelainen hälsar sin svenska motsvarighet, överste Johan Jönsson, välkommen. Under dagen ansluter även överste Kim Jensen från Danmark.
– Det är bra att träffa sina kollegor för att diskutera till exempel vad vi gör nationellt och vad vi kan göra tillsammans. Alla länder har sina vapensystem och sina sätt att arbeta. Genom att öva tillsammans kan vi öka vår interoperabillitet inom tekniska frågor, inom metoder och dessutom är det ur ett mänskligt perspektiv viktigt att lära känna och förstå varandra, säger Mano-Mikael Nokelainen.
– Det är viktigt att träffa de nordiska luftvärnsinspektörerna. Att ha en personlig kontakt gör det enklare att jobba ihop. Vi är ju i samma nordiska terräng och verkar, och vi har många kulturella likheter. Det är bra att byta erfarenheter, säger Johan Jönsson.

Den finska luftvärnsövningen ADEX Mallet strike genomförs två gånger per år och övningen har funnits sedan 1952. Det är en arméövning men även flygvapnet och marint luftvärn deltar. Den är slutövning för alla värnpliktiga inom det finska luftvärnet och övningen består av tre faser. I första fasen genomförs skarpskjutningar, i den andra fasen övas strid mot luftmål och i den tredje fasen omgrupperar förbanden till de platser där de ska verka.
– Vi från Lv 6 deltar i den andra fasen där vi övar strid mot luftmål. Det går helt enligt plan och vi bockar av det ena målet efter det andra, säger övningsledaren för det svenska deltagandet major Henrik Nihleen.

Det övergripande målet för det svenska deltagandet i övningen är att bygga nordisk luftvärnsinteroperabilitet i en Natokontext. Andra viktiga mål är att öva på att förflytta sig till och verka i ett annat land, att personalen ska få möjlighet att utmanas och utveckla sin kompetens, och att deltagarna ska få en chans att utbyta erfarenheter med kollegor från andra länder.
– Att ta sig till Finland är en övning i övningen. Det är viktigt för oss att pröva procedurerna som krävs för att vi ska kunna ta oss från ett land till ett annat och integreras där. Genom att öva rutinerna som är kopplade till transporten lär vi oss hur det går till och kan göra det ännu fortare nästa gång, säger Johan Jönsson.
För Finlands del har det svenska deltagandet inneburit en chans att öva på att ge värdlandsstöd.
– Fram tills förra året gjorde vi allt ur ett nationellt perspektiv. Nu är vi allierade och en sak som vi behöver träna på är värdlandsstöd. Med vissa länder är det enklare, som med Sverige som vi ju har landförbindelse med, säger Mano-Mikael Nokelainen.

Den finska samverkansofficeren Jukka Pajula berömmer samarbetet mellan de svenska och finska deltagarna och säger att det har gått oväntat bra. Alla har saker att lära sig av varandra och det är nyttigt att tvingas reda ut saker som uppstår på engelska.
Henrik Nihleen instämmer. När det uppstår ett problem jobbar alla tillsammans för att lösa det.
– Eftersom vi leds som en del av en finsk bataljon samverkar vi hela tiden. Tekniken fungerar bra nu och då har vi kunnat ta nästa steg och jobba vidare med metoderna. Ju mer vi fortsätter att öva tillsammans ju bättre Natomedlemmar blir vi, säger han.

Vid ett skogsbryn utmed kusten står en svensk Eldenhet 98 dold under ett maskeringsnät. Där träffar vi Lave Skoglund som är bandvagnsförare vid Lv 6. Han berömmer de finska piloterna som gör det svårt och utmanande för de som ska bekämpa målen. Han tycker också att det är positivt att få verka i ett annat land.
– Det är supernyttigt för oss alla att vara här. Vi har fått ta del av deras välkomnande, utbildning, processer, mat, boende och mycket annat, säger han.

En av dem som ska bekämpa luftmålen är bekämpningsbefälet Victor Wiklund som jobbar i en annan Eldenhet 98.
– Finnarna flyger väldigt bra. Mer aggressivt. Det är bra övningsmässigt. Det är också bra att vi har kommit in i det finska ledningssystemet och fått ledas av en finsk bataljon, säger han och tillägger att de stora skillnaderna med att verka i ett annat land nog framför allt märks i luftvärnsledningscentralen.

I den svenska luftvärnsledningscentralen är det varmt och ombonat. Även om det pågår febril aktivitet råder ett fokuserat lugn. Luftvärnsstridsledaren ger kommandon till operatörerna samtidigt som han själv sköter striden via både dator och telefon.
– Badger engaging.
Datorskärmar som blinkar och koncentrerade miner på de som sköter dem. Alla har fullt fokus på striden som pågår.
– Ceasefire på alfa one seven one.

Johan Jönsson är mycket nöjd med övningen.
– Det är när man får strida ihop i samma miljö som detaljerna uppstår, och det är först när man kopplar ihop sig som det blir på riktigt. Nu har vi gjort det och vi ser att ettor och nollor fungerar, att vi kan verka tillsammans och är interoperabla, säger han.
– Jag är väldigt nöjd med resultatet av det svenska deltagandet i övningen. Vi har övat ihop tidigare i mindre omfattning men det är första gången vi gör det i Finland. Jag har sett fram emot detta, säger Mano-Mikael Nokelainen.