Wilhelm har hunnit hämta andan sedan förra övningen och förbereder sig på signalen genom att fortsätta andas lugnt och slappna av i kroppen. Under vattenfyspassen räknas att trampa vatten som återhämtning. Han använder varje sekund för att kunna gå in i den kommande övningen så stark som möjligt.
– I årets kull är det ingen av röjdykareleverna som har någon tidigare simbakgrund. De är här för att de bedömts lämpliga och för att de själva söker en rejäl fysisk och mental utmaning. De behöver tycka om vatten, men allt de behöver lära sig för att bli röjdykare inom marinen kommer de att lära sig här, säger Fredrik. Han är plutonchef vid Marinens EOD-stridsskola, 44.röjdykardivisionen.
Rekryterna tömmer ut så pass mycket luft ur lungorna att de kan sitta på botten utan att flyta upp. Där sitter de sedan till dess instruktören ger signal. Övningen tränar avslappning under vatten och genomförs i slutet av passet. Det kan se plågsamt ut, men kan jämföras med till exempel meditation.
Foto: Ola Jacobsen/Försvarsmakten
”Utbildningen har i vissa fall varit tuffare än vad jag trott”
Instruktören sätter visselpipan mot läpparna. En kort ton ljuder genom den fuktiga luften i vattenträningshallen. Wilhelm tar ett sista andetag, viker ner överkroppen mot botten och skjuter upp benen ovanför vattenytan. Tyngden av benen ovanför vattnet sätter hela kroppen i rörelse och utan större ansträngning är han snabbt nere på botten fyra meter under vattenytan.
– Jag tyckte att jag hade bra koll innan jag ryckte in, men utbildningen har i vissa fall varit tuffare än vad jag trott. Jag ställer in mig mentalt varje gång jag går genom grindarna. Att bara ta allt som det kommer och inte tänka så långt in i framtiden, säger Wilhelm.
Han var sjuk för några veckor sedan och missade en hel del träning. Nu kämpar han för att komma ikapp.
– De senaste veckorna har varit tuffa. Men jag vet att jag alltid kan pressa igenom ett pass till genom att inte tänka på framtiden. Hemma tycker jag om att planera vad jag vill göra, men som elev här har man ingen kontroll över vad som händer. Man får ta en sak i taget, lösa uppgifter allt eftersom de kommer och göra sitt bästa hela tiden oavsett vad det gäller, säger Wilhelm.
Eleverna måste sätta i både händer och fötter i botten innan de skjuter ifrån mot ytan igen. Väl uppe tömmer de ut den koldioxidmättade luften ur lungorna och fyller dem med nytt syre, vinklar ned överkroppen och skjuter upp benen i luften. Fem gånger totalt, sedan följer nya instruktioner från trampolinen. Fem kullerbyttor framåt, fem bakåt. Upp på bassängkanten, det är dags för övningen baljan.
Under övningen dyknollan simmar rekryterna 25 meter under vatten fram till ett par fenor och en mask, tar på sig dessa och simmar upp till ytan. Det här är en av övningarna som förekommer under uttagningen till röjdykare.
Foto: Ola Jacobsen/Försvarsmakten
”Ta tre klunkar vatten, beredd att fortsätta om 30 sekunder”
Rekryterna dyker ner till botten så nära bassängkanten de kan. Väl nere skjuter de ifrån och simmar längs botten över till andra sidan, för att därefter simma upp längs bassängkanten och ta sig upp ur vattnet. Övningen varvas med andra om och om igen. Efter en halvtimme bryter instruktören för en kort paus. Eleverna går upp ur vattnet och bort till raden med vattenflaskor och prydligt ihoprullade handdukar.
– Ta tre klunkar vatten, beredd att fortsätta om 30 sekunder, säger instruktören.
Såhär tio veckor in i den så kallade rekryten, utbildningsfasen på Berga, är hinkarna bortplockade. I början händer det att rekryterna kräks under vattenfyspassen, helst i hinkarna som står vid stegarna på båda sidor om bassängen.
– Eleverna har blivit betydligt starkare under de här månaderna, men de har också lärt sig att göra övningarna på ett mer effektivt sätt, så nu behöver vi inte hinkarna, säger Fredrik, plutonchef.
Utrustningen väger över 80 kilo
Gruppen med röjdykarelever består av både värnpliktiga och personer som redan är anställda i Försvarsmakten. De värnpliktiga rycker in och genomför grundläggande militär utbildning, GMU, på Älvsborgs amfibieregemente under sommaren. De röjdykarelever som är grundutbildade sedan tidigare ansluter till rekryten på Berga. Det är intensiv period med aktiviteter från tidig morgon till sen kväll. Dagarna inleds ofta klockan fem på morgonen med vattenfys, därefter varvas teoretisk och praktisk utbildning i bland annat sjömanskap, navigation och sjöammunition med löpning, rodd och annan fysisk träning.
– Allt vi gör här på Berga syftar till att förbereda dem för nästa del: dykutbildningen. En röjdykare ska orka genomföra upprepade dyk under flera dygn i sträck. Deras utrustning väger över 80 kilo på land. Det är tungt att hantera och ställer höga krav på röjdykarna, säger Fredrik, plutonchef.
Mask, fenor, handduk och vattenflaska. Allt man behöver för ett en vattenfyspass.
Foto: Ola Jacobsen/Försvarsmakten
Utbildningen bygger tillit inom gruppen
Under utbildningen bygger eleverna också tillit inom gruppen, vilket är avgörande när de dyker.
– Innan de är klara kommer de att dyka två och två till 45 meters djup för att lösa kvalificerade uppgifter. Där nere finns det ingen som kan klappa dem på axeln, så nu lägger vi grunden så att de kan vara trygga i sin egen förmåga, tänka själva och lita på sin kamrat, säger Fredrik.
Röjdykareleven Rasmus har sett fram emot att få göra värnplikt.
– Jag har alltid velat göra lumpen och jag gillar att bada, så jag när jag kollade på befattningsguiden på försvarsmaktens hemsida fastnade jag för röjdykare. Utbildningen är krävande. Det jobbigaste hittills har varit den konstanta fysträningen. Vi tränar minst ett pass per dag, så det är väldigt lite tid för återhämtning. Framför allt är det mentalt krävande. Man vågar aldrig slappna av eftersom man vet att det kommer något nytt pass om några timmar.
”Det var lite av en chock i början”
William arbetade som sjöman i flottan, men ville ha omväxling och en större fysisk utmaning.
– Jag blev tipsad av officerare ombord på mitt fartyg att röjdyk kanske skulle passa mig. En sak som jag lärt mig under rekryten är att hantera stress bättre eftersom vi aldrig får mycket tid att göra någonting. Det var lite av en chock i början, men jag har vant mig. Både jag och min grupp har utvecklats, så det blir lättare och lättare att hinna med, säger William.
Mot slutet av det 90 minuter långa vattenfyspasset är det dags för Gonzo-stafett. Uppdelade på två lag ska de förflytta en blyvikt på tio kilo, en så kallad Gonzo, 50 meter längs bassängens botten. Gonzo får aldrig bli lämnad själv, vilket innebär att en lagmedlem alltid är på botten och knuffar vikten framåt. Syftet med övningen är att arbeta i ett lag under konstant stress, andnöd och fysisk belastning.
Under Gonzo-stafetten förflyttar rekryterna en blyvikt på tio kilo, en så kallad Gonzo, på botten. Gonzo får aldrig bli lämnad själv stilla på botten, vilket innebär att en person alltid där och knuffar den. Syftet med övningen är att arbeta i ett lag under konstant stress, andnöd och fysisk belastning.
Foto: Ola Jacobsen/Försvarsmakten
”Jag är förvånad över hur mycket man klarar”
Röjdykareleven August ville ta sig an en riktig utmaning och och tycker mycket om vatten. Han blev tipsad av sin storebror att söka till röjdyk.
– Jag ångrar mig inte alls, utbildningen har överstigit mina förväntningar på alla sätt. Jag är förvånad över hur mycket man klarar av att göra när man gör det i en liten grupp. Man tar sig genom väldigt mycket genom att se sig omkring och se att de andra gör samma sak som en själv. Jag har en bakgrund inom lagidrott, den delen påminner mycket om det vi gör här. Vi har alltid varandra, och ju mer pressad uppgiften är desto närmare varandra kommer vi, säger August.
Idag överraskar instruktören med att lägga på några extra 25-meters Gonzo-stafetter bara för att avsluta med en till 50-meters. Istället för att krokna triggas lagen för varje extra pålaga och kör snabbare och snabbare. Eleverna turas om att ta de tunga sträckorna, som uppför bassängbottnens backe på halva bassängen, eller att lyfta upp gonzon på bassängkanten från fyra meters djup.
– Till en början var ovissheten tuff, att aldrig veta vad som kommer härnäst eller när man ska få vila. Men jag har lärt mig att uppskatta det mer och mer. Man tar sig genom mycket genom att tro att varje grej är det sista vi gör. Just nu är det vattenfysen som är tuffast för mig. Den blir tyngre hela tiden, men man bygger upp både kroppen och självförtroendet genom att klara av små delmål och känna att man klarar av mer och mer. Nu har vi kört så många dagar att jag vet att jag kommer ta mig till dagens slut även idag, säger August.