En viktig ledningsmetodik som övats inom flygstridskrafterna under övningen är reaktivt försvar.
Att snabbt kunna reagera på vad fienden gör, prioritera vilka mål som är viktigast och att utnyttja de egna resurserna på rätt sätt och från rätt plats.
Följ med upp i en Jas 39 Gripen som är på uppdrag över Östersjön.
”Uppsala, startorder. Roten Wolf51 starta sydost, avsikt engagera fientlig anflygning öster Gotska sandön. Grizzly leder”.
Startordern kommer från insatsledningen som styr över samtliga resurser i luftförsvaret. Över tiden kan luftstridskrafterna verka med luftvärn men om fienden kommer med flera flygplan och helikoptrar samtidigt och på flera platser kompletteras luftförsvaret med Jas 39 för att förhindra deras framryckning.
”Wolf51, Grizzly picture two groups range 15NM, Gotska Sandön 25 000ft, hostile track northwest”
Flygstridsledaren som sitter i en av stridsledningscentralerna här kallad ”Grizzly”, visar in Jas 39 med hjälp av tal och data. Med data menas länk 16, information som skickas upp till flygplanet och presenteras på pilotens skärmar. Med länk 16 kan piloten få tidig förvarning om anflygande hot. Om den flygande radarstationen ASC890 är i luften kan förvarningen bli ännu bättre då den kan se bortom horisonten för våra markplacerade radarstationer.
”Wolf51 locked, two groups Gotska Sandön track west, hostile”
Piloterna har låst på målet med egen radar och kan nu påbörja sitt anfallsupplägg utifrån vilka mål som finns i området och vilka vapen som finns hängt på flygplanet.
”Wolf51 sort lead, trail”
Rotechefen, chef över två Jas 39 i luften, fördelar vilket mål han respektive rotetvåan ska skjuta på för att undvika att man slösar på vapen som kan behövas senare.
”Wolf51 fox three lead group west Sandön”
“Wolf52 fox three trail group”
Piloterna anmäler att de skjuter sina robotar. I det här fallet skjuter de en aktiv radarrobot som kommer att hitta målet av sig själv. Flygvapnets senaste tillskott robot 101 Meteor kan skjutas på mycket stora avstånd och träffar fienden innan fiendens vapen kan nå fram till våra flygplan.
”Twoship Wolf51 timeout on both groups”
“Grizzly copy timeout”
Piloten anmäler att roboten är framme och nu är det upp till stridsdomaren inom övningen på marken att avgöra om det blev träff eller miss utifrån hur och när roboten sköts och hur målen agerat.
”Grizzly groups vanished, new groups closing from north east, targeted by GBAD. Wolf51 set CAP Alpha”
Stridsdomaren har bedömt träff och flygstridsledaren meddelar piloten att målen försvunnit. Nya mål närmar sig från nordost men de ska engageras av luftvärnet, nu vidtar luftvärnets bekämpningsförlopp där de också med hjälp av länk 16 och egen radar ska komma till skott för att förhindra att fienden når sina mål. Wolf51 får order att inta ett väntläge för att vara beredda att tillsammans med luftvärnet bekämpa nästa våg av anflygande fiender.
Omfattande samverkan
Flygstridskrafterna bidrag har omfattat uppdrag och insatser med alla olika funktioner i hela konfliktskalan från fred till krig.
Exempel på uppdrag är, luftförsvar i samverkan med svenska och utländska flyg- och luftvärnsförband, stöd till övriga Försvarsmakten med ständigt aktuell luftlägesbild, markmåls- och sjömålsbekämpning tillsammans med mark- och sjöstridskrafterna, flygunderrättelseinhämtning, det vill säga spaningsuppdrag och radarspaning för luftövervakning, och omfattande flygtransporter för både logistikförsörjning och operativt stöd till verkansmoment i striden. Både flygvapnets C-130 Hercules och C 17 Globemaster från Heavy Airlift Wing i Ungern medverkade.
Förutsättningen för att olika flygförband har kunnat verka under övningen, är lednings- och basförbandens förmågor ihopsatta i en sammanhängande länk.
Helikopterflyget
Sist men inte minst lämnade flygstridskrafterna ett omfattande stöd till armé- och marinstridskrafterna med olika helikopterresurser.
Ett exempel är när åtta stycken helikopter 16 Blackhawk lämnade stöd till markförbanden. Uppgifterna varierade beroende på vilket skede som striden befann sig i. Inledningsvis var det trupp som transporterades in till anfallet, så nära stridslinjen som möjligt. En helikopter 16 rymmer upp till elva soldater samtidigt, man sitter trångt med all utrustning i knät.
Därefter övergick helikoptrarna till materieltransporter, vilket kunde vara mindre fordon för att öka truppernas rörlighet på marken eller förnödenheter och ammunition för att öka truppernas uthållighet.
När allt fanns på plats bytte helikoptrarna uppgift igen och användes för CASEVAC, evakuering av skadade. Chanserna att överleva ökar drastiskt om de skadade snabbt kan komma under vård.
Utländsk samverkan
Svenska flygstridskrafter har samövat med finskt stridsflyg och helikoptrar. Det finska flygvapnet deltog med en stridsflygdivison F 18 Hornet på svensk sida och även några flygplan som spelade angripare och då utgick från det finska fastlandet. Två finska helikoptrar av samma sort som Försvarsmakten benämner Helikopter 14 deltog också på svensk sida.
Ett franskt och ett amerikanskt luftvärnsförband har bidragit med resultat av avsevärt ökat luftskydd. Amerikanska helikoptrar har övat tillsammans med de svenska luftvärns- och markstridförbanden.
Slutsats
Det övergripande scenariot för Aurora 17 byggde på en ökad väpnad konflikt i närområdet där Sverige sedan utsattes för ett strategiskt överfall inom en geografiskt begränsad del av lander. Försvarsmakten försvarade svenskt territorium i syfte att bevara landets politiska handlingsfrihet och nationens suveränitet.
Det är första gången på över 20 år som Försvarsmakten haft möjlighet att öva i så här stor omfattning tillsammans.
Inom flygstridskrafterna har detta gett en stor bredd av olika erfarenheter som ska omhändertas och vidareutvecklas till ännu spetsigare förmåga att fortsatt kunna försvara Sverige.